Stefan Sturessons Blog
Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.Archive for August, 2011
Vad händer i Syrien?
Det kokar i Syrien. Regimen slår tillbaka med järnhand. Vi känner igen mönstret från andra arabländer i uppror. Det är en ondskans och våldets spiral som följer en välkänd dramaturgi där finalen blir regimens fall. Men vad kommer sen?
Våldet och mördandet är oförsvarligt, men det saknas analyser i rapporteringen. Är det verkligen så att regimen hela tiden skjuter fredliga, obeväpnade demonstranter? Eller förekommer det våld från båda sidor? De som har följt mina inlägg om de arabiska upproren kan märka en viss skepsis mot hur händelserna rapporteras. Det framställs alltid som ”folkets” fredliga demonstrationer mot den brutala diktaturregimen. Frihetskamp mot diktatur och övergrepp. Är det verkligen ett så svartvitt scenario?
Nu har det framkommit att mycket av det som sker i Syrien styrs från syrier i väst. En av de ledande aktivisterna, Abulsattar Attar, säger till Expressen: - Vi som bor i Europa och USA styr upproret via sociala medier. Både islamister och liberaler stöder oss, men vi är inte al-Qaida, säger Attar. Attar bor i Belgien och ingår i ”Koalitionen för den syriska revolutionen”.
När islamister ingår i ”frihetsrörelsen”, då undrar man vad det blir för frihet? För kvinnorna blir det definitivt ett långt steg tillbaka till ofrihet och förtryck. En av de platser där det varit största sammandrabbningar är staden Hamah i västra Syrien. Staden är ett starkt islamistiskt fäste, där regimen tidigare slagit ner ett islamistiskt uppror 1982. Kristna och muslimska alawiter flyr nu staden i fruktan för sina liv. Även i andra städer sker övergrepp av rebellerna. I staden Homs har alawitiska hem och butiker attackerats och sunnimuslimska familjer har blivit utsatta för hot och trakasserier.
Den kände syriske poeten Adonis anser att upproret startats av och styrs av islamistiska krafter. Det fick honom att säga: “jag stöder inte protester som startar i moskéer”. Nu har han hamnat på rebellernas svarta lista och har all anledning att frukta för sitt liv. Det har också framkommit att människor tvingas att stödja rebellerna. En trebarnspappa berättar för Expressen att han hotats:
– Jag har fått tre hotbrev den senaste veckan från okända människor. De hotar med att bestraffa mig om inte jag deltar i protesterna mot regimen.
En exilsyrier i Stockholm fruktar att islamisterna kommer att ta makten.
– Folk är rädda för att islamister ska ta makten. Jag har hört folk på demonstrationer i Dayr az-Zawr ropa “alawiter till kistan och kristna till Beirut”, säger han.
Islamister i andra länder utnyttjar också upproret. En av dem är den kände imamen Adnan al-Aaror. Han har ett eget tv-program på en satellitkanal som sänder från Saudiarabien. al-Aaror har utfärdat flera rasistiska fatwor både mot regimens anhängare och mot minoriteter i Syrien. al-Aaror har anhängare bland de konservativa sunnimuslimerna.
Med andra ord, det är inte så enkelt att bara stödja den s.k. ”frihetsrörelsen”. Därmed inte sagt att den syriska regimen kan gå fri från skuld. Säkerligen är det ofta övervåld som används för att komma till rätta med upproret. Men demokrati i den arabiska världen tycks vara en utopi, till stor del beroende på splittringen mellan olika grupper som bekämpar eller hatar varandra. Det är med bävan jag inväntar den vidare utvecklingen i Syrien och andra delar av arabvärlden.
En palestinsk stat i september?
Palestinierna hoppas få sin stat genom ett beslut av FN i september. De flesta tycks inte inse vilken fara det ligger i att detta sker. Jamen, är det inte rimligt att Israel återgår till -67 års gränser, tycks man mena. Nej, det är inte rimligt! Det visar på en total okunskap om historien! 67 års gränser var stilleståndslinjerna efter kriget -49. Judeen och Samarien var ockuperade av Jordanien, liksom östra Jerusalem. Stilleståndslinjerna var också ohållbara ur säkerhetssynpunkt. Getingmidjan på några kilometers bredd skulle föra den militariserade palestinska staten i omedelbar närhet av Israels tätast befolkade region runt Tel Aviv. Nu har Israels vice utrikesminister Danny Ayalon tagit fram en video som t o m visats på den arabiska kanalen Al Jazeera. Den finns också utlagd på Youtube. Se länken nedan. Den är verkligen se- och hörvärd. Sprid info om denna till alla du känner. Den handlar om den historiska bakgrunden till Västbanken. European Coalition for Israel (ECI) är en organisation som arbetar för ett utökat samarbete mellan EU och Israel. För en kort tid sedan utfärdade organisationen ett pressmeddelande med följande lydelse:
“Att tvinga tillbaka Israel till 1967 års gränser är olagligt enligt internationell rätt.
– Balfourdeklarationen, som utfärdats av den brittiska regeringen 1917, där det judiska folket blev lovade ett nationellt hem kunde inte betraktas som internationell lag. San Remo-resolutionen från 1920, som införlivade Balfourdeklarationen, gjorde emellertid löftet bindande enligt internationell lag. San Remo deklarationen, tillsammans med artikel 22 i Nationernas Förbunds konvention och artikel 80 i Förenta Nationernas stadga, gäller fortfarande i dag. Att tvinga Israel att gå tillbaka till 1967 års gränser och dela Jerusalem skulle således vara ett allvarligt brott mot internationell rätt. ”Detta sades av den ”internationella mänskliga rättigheternas” advokat Jacques Gauthier som talade vid ett samråd i underhuset i London på torsdagen. …Dr Gauthier förklarade att den gamla staden i Jerusalem utlovades till judarna och att judarnas anspråk på sin huvudstad är giltigt enligt internationell lag.”
Alla ovanstående fakta ignoreras av det internationella samfundet i deras stöd för Palestiniernas anspråk på en suverän stat baserad på gränserna som fanns den 4 juni 1967.
När palestinierna nu vill föra sin sak till FN i höst är det av allt att döma en förevändning för dem att iscensätta ett nytt uppror mot Israel, oavsett resultatet av omröstningen. Den fängslade palestinske terroristledaren Marwan Barghouti offentliggjorde nyligen ett upprop till palestinierna, där han uppmanade palestinierna att iscensätta ett massivt uppror mot Israel. Palestinierna borde kunna mobilisera 1 miljon man i en massiv demonstration mot Israel, menade han. De palestinska ledarna har alltid velat uppnå sin stat genom väpnad kamp. Fredliga förhandlingar känner man sig inte bekväm med. “Med eld och blod kommer vi att befria dig Palestina” har alltid varit deras stridsrop. Kanske vill palestinierna kopiera dramatiken kring 1947 års omröstning i FN då Israel blev en stat. Även då blev följden ett blodigt krig 1948, då fem arabstater kastade sig över den nybildade staten.
Nu är det hög tid att ta strid för sanningen.
Länken till Ayalons föreläsning:
Stefan Sturessons Blog 