Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Att bevaka de mänskliga rättigheterna i MÖ

Att media ofta serverar en vinklad och enögd bild av Mellanösternkonflikten är ett allmänt känt faktum. Men när hjälporganisationer och människorättsorganisationer som ska stå på den svages sida och vara oberoende i förhållande till olika parter i en konflikt, gör det, då är det än allvarligare. Vi har sett det ena exemplet efter det andra av ensidiga ställningstaganden från organisationer som borde vara befriade från partiskhet, från Diakonia till Amnesty International. Den amerikanska frivilligorganisationen Human Rights Watch (förkortat HRW) säger sig bevaka de mänskliga rättigheterna, och det kanske den gör, men inte i Israel-Palestina-konflikten. Där står man ensidigt på den palestinska sidan. Journalisten Dick Haas, som dagligen rapporterar från Israel/MÖ, säger om HRW:

”HRW påstås vara en människorättsorganisation. HRW skriver inte sällan flera rapporter varje halvår från Gaza. Man är på gränsen till rabiat Israelfientlig. Oftast bygger HRW sina så kallade faktarapporter enbart på palestinska uttalanden. Man vet aldrig om rapportörerna kommer direkt från Hamas högkvarter eller från civilpersoner som tvingats uttala sig för att gå Hamas ärenden, eller gör det för att inte riskera repressalier från regimen i Gaza, dvs Hamas-regimen. Hotet om repressalier är inte tomt. Hamas har avrättat mer än 350 personer i Gaza sedan maktövertagandet i juni 2007 och man har spärrat in flera tusen “misshagliga” personer i fängelser och fångläger. Allt, enligt palestinska uppgifter i Gaza och på Västbanken.”

 Den senaste HRW-rapporten är uppseendeväckande. Där anklagar man Israel för att under Gaza-kriget kallblodigt skjuta ner civilpersoner som uppträder under vit flagg. 11 personer skulle ha dödats, däribland 4 barn. Varför kommer en sådan rapport ett halvår efter kriget, utan tillstymmelse till bevis? Inga oberoende vittnen, inga bildbevis, bara palestinska vittnen, vars trovärdighet HRW vid det här laget borde ha lärt sig att genomskåda. Därför att man från det hållet systematiskt beskyller Israel för allt möjligt och omöjligt. Detta är ett led i propagandakriget, där Israel alltid befinner sig i underläge av den enkla orsaken att man inte uttalar sig förrän man tagit reda på vad som hänt – och då har de palestinska rapportörerna redan varit ute med sin propagandaversion och fått den publicerad i media världen över. Den bistra sanningen är att de palestinska ”propagandafantasierna” numera sätter standarden för rapporteringen från konflikten. Och nu spelar människorättsorganisationer med i elakt spel. Det är det verkligen uppseendeväckande. Att en organisation som bevakar de utsattas, de förföljdas, de dödades och deras anhörigas rättigheter, inte går att lita på längre, därför att de hänger sig åt enögdhet och slarvigt användande av källor.

 I en utförlig rapport på över 100 sidor har Israels försvarsmakt IDF visat hur man strikt har försökt följa krigets lagar i Gaza-kriget. Detta i ett område där civila konsekvent utnyttjas av de krigförande palestinierna, speciellt Hamas – genom att man använder skolor, sjukhus, bostadshus och moskéer för militära aktiviteter. Genom att man tar skydd av civila vid förflyttningar. Ungefär som när rånare tar gisslan och använder dem som skydd under flykten. Så här sägs bland annat i den israeliska rapporten:

”Medan Hamas avsiktligt försökte skada civila genom att skicka raketer och granater mot städer i södra Israel, och även skröt med att man riktade sina attacker mot civila, kontrollerade IDF omsorgsfullt, och dubbelcheckade, med hjälp av bästa tillgängliga underrättelser, att deras aktiviteter riktade sig mot palestinska militära mål. I händelse av osäkerhet avstod IDF från att attackera dessa mål till dess att man fick bekräftelse på att det rörde sig om ett legitimt militärt mål. Detta var helt i linje med IDF:s regler för Gaza-operationen, som krävde att befäl och soldater enbart skulle slå till mot militära mål och stridande, och förbjöd avsiktliga attacker mot civila eller civila mål”.  (The operation in Gaza. Factual and legal aspects, July 2009)

 Vem  ska man tro på? Jag överlåter åt läsaren att döma själv. När man vet att Israel gjort stora ansträngningar för att undvika civila offer, och motparten samtidigt avsiktligt och konsekvent riktat sig mot civila israeler, är valet åtminstone för mig inte särskilt svårt. Det är sorgligt att oskyldiga drabbats på den palestinska sidan, men vem bär skulden?

Comments (1)

No comments yet»

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: