Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Varför demoniseras Israel?

Varför demoniseras Israel?

Mellanöstern liknar ingen annan del av världen. Här pågår världens märkligaste, mest olösliga konflikt. Här gäller inga vedertagna fakta. Här iakttas inga vedertagna spelregler. Här upprepas osanningar tills de blir trodda och accepterade. Här beskrivs områdets lilleputtstat som Goliat och de mäktiga fiendestaterna som den lille David. Här gäller inga normala begrepp. Allting ställs på huvudet. Ändå började det så bra för drygt 60 år sedan. Judarna tilläts återvända till sina fäders jord. Judarna fick bilda en egen stat genom ett beslut i Förenta Nationerna. Från öst och väst gavs stöd och erkännande till den judiska staten. I Sverige talades det allmänt väl om den israeliska staten. Socialdemokraternas meste statsminister Tage Erlander beundrade den unga kämpande demokratin Israel. Israel byggdes upp av lidelsefulla pionjärer till en demokratisk mönsterstat, landet omvandlades från vanskött öken till blomstrande lustgård. Svenskarna började turista där i allt större antal. Många ungdomar åkte dit och levde kibbutzliv. Man kom hem och kunde entusiastiskt berätta om landets fantastiska framsteg som man kunnat bevittna med egna ögon. Visst, Israel har alltid haft sina motståndare. Men med sådana vänner som statsministern Tage Erlander, den ledande opinionsbildaren Herbert Tingsten och riksdagsledamoten och frikyrkomannen Einar Rimmerfors hade Israels kritiker svårt att få något folkligt genomslag. Folk i gemen tyckte på 50- och 60-talet ganska bra eller mycket bra om Israel. De som kritiserade Israel blev snabbt avväpnade av den lidelsefulla israelvännen Herbert Tingsten, som under många år var DNs chefredaktör. Och i den kristna världen fanns det många ledande kristna som var israelvänner, med pingströrelsens ledare Lewi Pethrus i spetsen. Annat är det nu. Det finns knappast något som man inte beskyller Israel för. Det är våld, tortyr och till och med övervåld. Det är fascism, nazism och apartheid, brott mot mänskliga rättigheter och folkfördrivning. Mediabilden av Israel gör till och med israelvänner rädda för att åka dit. Åka till Israel nu, när de behandlar palestinier så skamligt, aldrig, säger en vanligtvis snäll och sansad pingstdam. Politiker av alla kulörer fördömer säkerhetsbarriären och ockupationen av palestinsk mark. Kristna ledare skriver under upprop om bojkott av israeliska produkter, och de som inte skriver under väljer istället att hålla låg profil. Vad är skillnaden mellan sextiotalets Israel och dagens? I grunden är skillnaden inte stor. Givetvis har landet vuxit och utvecklats. Det har tyvärr också tvingats att utkämpa flera krig och tvingats till extrema åtgärder för att kunna skydda sin befolkning. Men de är precis som då en kämpande demokrati, som slår vakt om grundläggande värden som yttrandefrihet, tryckfrihet, religionsfrihet och föreningsfrihet. De har många olika folkgrupper och nationaliteter inom sina gränser, vars religion, kultur och särart respekteras. Den stora skillnaden finns istället i omvärldens attityd. Jag hörde en palestinsk kvinna boende i Sverige som ondgjorde sig över Israel. Hon tog fram en kartbok och visade för sina kamrater på en sfi-kurs att Israel inte har rätt att finnas. Hon strök med en penna över Israel i den svenska kartboken och skrev istället dit Palestina. Hon förklarade för kurskamraterna, att palestinierna funnits där i alla tider. Att deras historia går tillbaka till filistéerna som omtalas i GT under kung Davids tid. Att judarna kommit och stulit deras land. Den palestinska kvinnan har givetvis rätt att tycka så, men det är sorgligt att hennes åsikt får stå oemotsagd, särskilt i en del svenska media. Genom mer kunskap om verkliga förhållanden kan vi få en balanserad hållning till Mellanösternkonflikten, där sans och förnuft får råda istället för demagogiska eller känslomässiga åsikter som demoniserar den enda demokratin i Mellanöstern.

1 Comment»

  Ulf Stenlund wrote @

Trots att mänsklig tragik egentligen inte kan jämföras har vi just nu möjligheter att konstatera hur bristen på hänsyn till civilbefolkningen verkar oerhört mycket större på Sri Lanka än i Gaza. I slutstriden mot de tamilska krigarna verkar antalet civila offer oerhört mycket större än i Gazakriget. Israel försökte verkligen skydda den palestinska civilbefolkningen trots att den användes som mänskliga sköldar av Hamas. Det viktiga för Sri Lankas regeringstrupper verkar vara att förinta de tamilska krigarna trots ofattbara offer bland civilbefolkningen. Visst, de tamilska krigarna använder civilbefolkningen som sköldar men det gjorde Hamas också.

Så långt jag kan bedöma demoniseras Israel långt mer än Sri Lanka.

Ulf Stenlund


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: