Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Archive for February, 2009

Hans Weichbrodt – en man med ett angeläget budskap

 

Oas-prästen Hans Weichbrodt

Oas-prästen Hans Weichbrodt

Nästa lördag, den 7/3, har vi ett intressant besök i Västerås. Då kommer Oas-prästen Hans Weichbrodt och undervisar utifrån bibeln om Israel. Han har gjort sig känd som en varm israelvän som samtidigt har en gedigen kunskap om vad skrifterna säger om Israel. Han kommer särskilt att fokusera på alla de israeler som idag upptäcker att Jesus, eller Yeshua som de kallar honom, angår dem. Ja. mer än så, att han är den utlovade Messias som judarna väntat på i tusentals år. Mötet äger rum i Korskyrkan på Skallberget och börjar kl 18.00. Skippa tv-soffan och kom och lyssna något verkligt intressant, något som berör den tid vi lever i, och meningen med våra liv. Jag hoppas vi ses där!

Advertisements

Sant och falskt om Palestinas historia

Det finns framstående företrädare för palestinierna som säger att deras rötter kan härledas ända tillbaka till filistéerna, som var Israels fiender på Bibelns tid. Påståendet kan varje historiker motbevisa. Det är fullständigt påhittat och endast ägnat att misskreditera israelerna och möjligen få en okunnig omvärld att tro, att det kan ligga ett frö av sanning i påståendet.

Men palestinierna finns ju där, och de är många, invänder någon. Ja, idag är de s.k. palestinierna flera miljoner, många av dem lever i andra arabländer som Jordanien, Syrien, Egypten, Tunisien och Libanon. Men varifrån kommer de, och är de ett särskilt folk?

Till att börja med bör det fastslås vad som är sant och inte är sant. Det är inte sant att Palestina någonsin har varit en stat. Namnet Palestina uppfanns av romarna när man hade slutgiltigt krossat judarna år 135 e Kr. Sedan dess har det varit namnet på en region, en provins, där det har bott många olika folkslag, inte minst judar. Provinsen har ingått i olika imperier, från det romerska till det ottomanska, men aldrig under de gångna1900 åren utgjort någon statsbildning.

Om Palestina aldrig har varit en stat, hur kan det då vara ockuperat? Under de 19 år då Västbanken, östra Jerusalem och Gaza var ockuperade av Jordanien och Egypten, talade ingen om en ockuperad palestinsk stat, varken arabstaterna eller FN. Inte ens palestinaaraberna själva talade om en ockuperad palestinsk stat eller ett palestinskt folk. På den tiden hade ingen hört talas om ett palestinskt folk. Innan Israel bildades var det definitivt inte araberna i Palestina som kallade sig palestinier. Däremot kunde judar boende i Palestina använda sig av det epitetet. Den kända judiska dagstidningen Jerusalem Post, hette på den tiden Palestine Post.

Men vilka är då dagens palestinier? De är helt enkelt araber som råkar bo i ett område som kallas Palestina. De är definitivt inte ett separat folk. Ett separat folk har sin egen kultur, sitt eget språk, sin egen religion. Men palestinaaraberna talar samma språk, praktiserar samma religion, har samma kultur som alla andra araber. De små skillnader som finns kan jämföras med skillnaden mellan smålänningar och jämtar i Sverige. Det finns vissa särdrag, men de är alla svenskar. Dessa små skillnader gör dem inte till separata folk. Palestinierna kräver östra Jerusalem som sin huvudstad. Östra Jerusalem är den delen där den gamla staden innanför murarna ligger, alltså den del som rymmer en stor del av judarnas historia. Jerusalem har heller aldrig varit huvudstad i någon annan stat än Israel. Följaktligen inte heller varit huvudstad i någon stat som aldrig existerat. Varför skulle palestinierna få någon del av Jerusalem som sin huvudstad? För att de kräver de? För att slippa palestinsk terrorism?

Israel har genom sin förvaltning av Jerusalem visat att man är den enda garanten för en fri och öppen stad. När Jordanien kontrollerade staden 1948-1967 var judarna utestängda från sina heliga platser och de judiska kvarteren, inklusive synagogorna förstördes.

Under israelernas kontroll garanteras religionsfrihet för alla religioner inom Israels gränser. Israel låter till och med muslimerna bestämma över tempelberget i Jerusalem. Jämför detta med områden där palestinierna har makten. De kristna palestinierna flyr därifrån på grund av trakasserier och förföljelse från den muslimska majoriteten. Ett tydligt exempel är det tidigare kristna Betlehem, där nu muslimerna tagit över. Däremot flyr inte de kristna palestinierna från israelkontrollerat område.

Ett annat förbisett faktum är att de flesta palestinaaraberna inte är födda i Palestina. Det Palestina de invandrande judarna mötte i början av 1900-talet var öken och sumpmarker. Väldigt få araber var bofasta. Inte förrän judarna hade omvandlat öknen och sumpmarkerna till blomstrande jordbruksland startade den arabiska immigrationen. Exempelvis var den förre palestinske ledaren Arafat född och uppvuxen i Kairo. Detta gäller även de s.k. palestinska flyktingarna. För att räknas som palestinsk flykting räckte det enligt FN:s definition 1948 med två års vistelse i området.

Trots att palestinierna saknar historisk rätt till området godtar ändå Israel bildandet av en palestinsk stat. Inte för att de anser att palestinierna har rätt till det, men för att lösa en mycket komplicerad konflikt, och för att efter 61 år av fientligheter kunna börja en era av fredlig samexistens och utveckling. Det krävs några modiga palestinska ledare, som vågar bryta med vålds- och hatideologin, och som kan övertyga det egna folket om det meningslösa i att fortsätta med dödandet. Endast då kan en ny epok av fred och blomstring ta sin början i Israel och Palestina.

Varför hatar vänsterpartiet Israel?

Förr i världen kramade vänsterpartiet de kommunistiska diktaturerna världen över. För övrigt hade man ”kommunisterna” i namnet så sent som 1990. Och nuvarande partiledaren Lars Ohly har öppet talat om att han fortfarande ser sig som kommunist. Man hade intima förbindelser med kommunistiska stater som Sovjetunionen och Östtyskland och man tog inte avstånd från järnridån eller Berlinmuren. Man såg genom fingrarna med övergreppen mot politiska motståndare och de politiska morden, som nu med facit i hand saknar motstycke i världshistorien när det gäller omfattningen. Antalet mördade kan bara jämföras med de som föll offer för nazismen. Vi talar om tiotals miljoner oskyldiga offer.

I dag är det inte längre rumsrent att försvara kommunistiska diktaturer. Vänsterpartiet har därför bytt fot och stöder nu islamistiska diktaturer och terrororganisationer. Särskilt tydligt blir detta i Mellanöstern. Man dömer hårt USAs kamp för att ge irakierna frihet och demokrati. De irakier som faller offer för islamisternas självmordsbombare och terrorister skylls på USA. Muslimska demokratimotståndare hyllas som motståndskämpar. Ännu hårdare döms Israels kamp mot organisationer som har Israels utplånande på sitt program – Hamas och Hizbollah. Den enda demokratin i Mellanöstern – Israel – fördöms och demoniseras, medan islamistiska terrororganisationer som Hamas i vänsterpartiets ögon framstår som folkliga proteströrelser.

Närmast parodiskt blir det när vänsterpartiets gruppledare i Västerås stadsfullmäktige försöker stoppa ett besök av Israels ambassadör i Västerås Stadshus genom att tala om ”de överträdelser av folkrätten som staten Israel gjort sig skyldig till”. ”Det känns olustigt, säger Per Lithammer, att ge dess talesmän plats i vårt centralaste demokratirum”. I debatten i fullmäktige hävdade Lithammer att han och många västeråsare mådde dåligt över att fullmäktigesalen upplåtits till Samfundet Sverige-Israels rikskonferens.

Samfundet Sverige-Israel har funnits i över 40 år. Många av Sveriges ledande politiker har varit aktiva i Samfundet. Idag leds samfundet av Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark. I Västmanlandssamfundet återfinns medlemmar från alla partier utom vänsterpartiet. Ordföranden är idag kristdemokrat. En tidigare ordförande, Thure Jadestig, var socialdemokratisk riksdagsman. Samfundet är religiöst och politiskt obundet, men hyllar demokrati och frihet för alla folk, även för judarna. Det är det som företrädare för vänsterpartiet tycks missunna judarna. Allt som Israel gör för att försvara sin lilla stat och sin civilbefolkning fördöms, medan tystnaden är total när det gäller åratal av raketbeskjutning och självmordsbombningar riktade mot den israeliska civilbefolkningen. Kanske vänsterpartiet borde ägna sig åt lite självrannsakan innan man ger sig på svenska föreningar som stöder judarnas rätt att, precis som andra folk, ha ett eget land där de slipper att drabbas av diskriminering, förföljelse och utrotning.

Ökat stöd för Israel

Trots Gaza-kriget har Israel fortfarande många vänner. Visst har Israelhatarna och antisemiterna öst ur sig sin vrede när Israel tvingats att gå till angrepp mot dem som attackerat deras civila under åtta långa år. Att människor dött på grund av detta är djupt beklagligt, men många inser att det Israel tvingades till skulle varje suverän stat också tvingas till under motsvarande omständigheter.

Intressant och glädjande är att de organiserade Israelvännerna blivit betydligt fler under Gaza-kriget. Bara i Västerås har det blivit 5-6 nya medlemmar i Samfundet Sverige-Israel, i hela landet blev det på bara några dagar närmare 200 nya medlemmar. Det är en ökning med nästan tio procent. Om det bakom varje organiserad Israelvän står minst 10 oorganiserade (vilket är sannolikt enligt olika undersökningar) handlar det om en ökning med 2000 personer. Jag tror knappast att Palestina-grupperna fått motsvarande ökning. För övrigt rekryterar Palestina-grupperna mestadels medlemmar med rötter i Mellanöstern, medan Samfundet Sverige-Israel till största delen består av infödda svenskar. Vanliga svenskar har förståelse för Israels utsatta situation. De förstår att ett litet land inte kan vara hur eftergivet som helst när terroristerna försöker förgöra det.

Ibland framställs Hamas som en liten och svag motståndsrörelse, som knappast kan hota Israel. Men det är en myt. Hamas har en större armé än hela det svenska försvaret. Dessutom har man det mäktiga Iran i ryggen som snart också är en kärnvapennation. Det är säkerligen Iran som drar i trådarna, både när det gäller raketattackerna mot Israel och när det gäller villkoren för en vapenvila. Varken Hamas eller Iran vill egentligen ha en vapenvila. – målet är att utradera Israel. Men en tidsbegränsad vapenvila då de på nytt kan bygga upp sin militära kapacitet och föra in ännu farligare vapen i Gaza kan man möjligen gå med på.

Framtiden får utvisa vad Israel gör härnäst. Det stundande israeliska valet kan medföra att en ännu hårdförare ledare kommer till makten i Israel – Benyamin Netanyahu. Han har lovat, att som han säger ”slutföra jobbet” när det gäller att knäcka Hamas, eller i varje fall dess militära gren. Ett litet råd till Israel i all välmening: Skapa en tillräckligt bred zon mellan Egypten och Gaza som omöjliggör grävandet av smuggeltunnlar. Och ett råd till de svenska israelvännerna: organisera er! Samfundet Sverige-Israel står och väntar på er. Stödet för Samfundet är en viktig signal till politiker och media att ändra sin njugga och kritiska inställning till Mellanösterns enda demokrati.