Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Archive for Politik och samhällsfrågor

Reklam för kasinospel en landsplåga

Jag kan inte låta bli att reagera mot det totala förfallet i kommersiella tv-kanaler och internet. Om man som tittare vill se sin favoritsport eller en feel good-film översköljs man samtidigt var tionde minut av ohöljd propaganda för kasino-spel, där kasinoföretagen t o m kastar pengar efter en för att man ska sugas in i spelandet, något som kan leda till ett framtida beroende och ekonomisk ruin.

Vi talar om en ytterst skadlig beroendeskapande företeelse, som förstört livet för hundratusentals människor. Det kan jämföras med skadorna av alkohol och droger. I det senare fallet är samhället restriktivt, har tydliga lagar för att minimera skadorna. Droger är helt förbjudna, alkohol får inte saluföras i den allmänna handeln, reklam var helt förbjuden fram till 2003, nu är den tillåten för drycker med max 15 % alkohol, men måste vara utformad så att den inte uppmuntrar till konsumtion, och får inte riktas till ungdomar.

Reklamen för kasinospel däremot får t o m erbjuda pengar för att locka folk att börja spela. Borde inte detta vara åtalbart? Hur många ska drabbas av beroende och få sina liv tyngda av skulder innan samhället ingriper. Vi har idag en regering som står helt passiv inför utvecklingen. Det gäller för övrigt brottsutveckligen i allmänhet, där rättsväsendet snart tycks stå maktlöst. Polisen har inte resurser att bekämpa den organiserade brottsligheten, där spelindustrin är en viktig komponent. Så här skriver bloggsajten Cornucopia:

”Kasinoindustrin i Sverige tillför inte mänskligheten någonting av värde, utan tar pengar från godtrogna människor eller personer med missbrukargenen, krossar privatekonomier, ödelägger kärleksförhållanden, splittrar familjer och får små barn att bli utan sina föräldrar, drar till sig organiserad brottslighet och kriminalitet – kort sagt medför bara elände. Enda anledningen till att hasardspel kan vara tillåtet ligger i att staten alltid haft statliga lotterier för att pungslå skattebetalarna på redan skattade pengar.”

Seriösa tv-kanaler och digitala medier borde hålla sig för goda för att göra sig beroende av kasinoindustrins smutsiga pengar. Men om inte medierna tar sitt ansvar måste samhället ingripa. För att sätta fart på regering och riksdag kanske folket måsta säga ifrån. Jag har fått nog nu, har inte du det också?

Stefan Sturesson

 

Advertisements

Möte om spännande forskning

DET SVENSKA TECHNIONSÄLLSKAPET stöder ett av världens främsta universitet inom medicin, teknik och naturvetenskap. Det senaste 10 åren har forskare på universitet fått flera Nobelpris. Onsdag den 25 november har sällskapet ett höstmöte i Västerås, där vi ger några glimtar från universitetets alla forskningsframgångar. Du är välkommen att delta. Bara mejla mig på stefan.sturesson@gmail.com, eller ring på mobil 0734-369450 och anmäl dig. Se även bifogat program där du även ser var höstmötet äger rum.

Stefan Sturesson

Ordförande Svenska Technion-Sällskapet

STS Höstmöte 151125

Hotet mot den fria världen

Flera ohyggligt skrämmande terrordåd har inträffat i Frankrike på sex olika platser, vid i stort sett samma tidpunkt. Med andra ord skickligt koordinerade och genomförda med maximal hänsynslöshet. 130 döda, men dödssiffran stiger bland de 300 skadade. IS – den fruktade terrororganisationen har tagit på sig ansvaret för dåden.

Vad har den fria världen lärt sig sedan 11 september 2001, då president Bush förklarade krig mot terrorismen. Ja, inte mycket, i varje fall inte Sverige.

I Sverige tar vi fortfarande emot en okontrollerad flyktingström, där de flesta saknar identitetshandlingar och många ljuger om var man kommer ifrån. Säpo vet redan nu att vi i Sverige har omkring 400 IS-krigare eller blivande sådana som är beredda att ansluta sig till den barbariska mördarsekten. Man vet att islamister och jihadister blandar sig med flyktingströmmarna därför att det finns en klar strategi att infiltrera Europa med den militanta grenen av sin religion. Man vet att kristna håller på att utrotas i Mellanöstern p g a deras härjningar.

Vad gör Sveriges regering i detta läge för att skydda sin befolkning? I stort sett ingenting, mer än pratar! Vi tog inte varning när självmordsbombare dödade 100-tals israeler för 10-15 år sedan. Inte heller när några relativt oskyldiga karikatyrer av en profet orsakade upplopp, terror, flagg- och kyrkbränning. Inte heller när en hel tidningsredaktion i Paris var nära att utplånas av en terrorattack. Inte heller när den första självmordsbombaren sprängde sig själv i centrala Stockholm. Vi har t o m en minister med islamistsympatier utan att det väcker särskilt mycket kritik. Vi har ett hundratal IS-krigare som återvänt till Sverige efter bestialiska dåd i Syrien och Irak, där en del av dem poserat med avhuggna huvuden.

Vår regering kanske tror att vi kan klara oss genom att förhålla oss neutrala till det som sker i Syrien och Irak? Utrikesminister Wallström betonade, när hon kommenterade terrordåden i Paris, att Sverige i motsats till Frankrike inte har några stridande förband i Syrien och Irak. Vad menar ministern? Försöker hon skicka signalen till terroristerna att Sverige minsann är oskyldigt. Men neutralitet i förhållande till barbariska rörelser som intar stora landområden och sprider sina krigare över hela Europa, kommer inte att hjälpa. Det kommer istället att göra Sverige till en fristad och basläger för världens mest fruktade terrorister. Och de som höjer sin röst kommer att skrämmas till tystnad. Jag har personlig erfarenhet av sådana dödshot.

Det enda man kan hoppas på nu är en ny regering som vågar visa ledarskap i kampen mot terrorister och falska flyktingar, som vågar ta tuffa beslut, som t ex att rensa landet från potentiella IS-krigare, eller att stänga gränserna tills man ordnat upp situationen. Den nuvarande regeringen saknar både viljan och förmågan.

Underskatta inte islamisterna

Ett nytt fruktansvärt terrordåd har inträffat i Frankrike. tio journalister och två poliser har fått sätta livet till när en satirtidnings redaktion intagits av tre maskerade och beväpnade män. Flera är allvarligt skadade. Bakom står islamister som själva säger sig representera terrornätverket Al Qaida. De flesta i omvärlden är givetvis ense om det avskyvärda i detta dåd, från höger till vänster. Men lägg märke till kommentarerna, där det gång på gång understryks att det här är en liten obetydlig extremistgrupp. Majoriteten av alla muslimer är fredliga och står upp för yttrandefrihet. Med andra ord, när dessa terrorister satts inom lås och bom kan vi på nytt andas ut och sova lugnt.

Tyvärr, måste jag säga, släcks inte min oro bara för att en eller annan terrorist sätts inom lås och bom. IS och Al Qaidas anhängare och de som ger sitt öppna eller tysta stöd till dem är inte någon liten obetydlig ytterlighetsgrupp. En tysk journalist, Jürgen Todenhöfer, som fått den unika möjligheten att följa IS under några dagar i Irak, säger att västvärlden “dramatiskt underskattar hotet från den Islamiska staten”. Han beskriver dem som intelligenta, passionerade, karismatiska och mycket övertygande. De har på bara några månader erövrat områden som är större än Storbritannien. Och tillflödet av nya IS-krigare är stort. De kommer från grannländerna men också från Europa. Sverige har redan bidragit med 100-tals IS-krigare. Han avlivar också myten om att det här är ungdomar som hamnat i utanförskap. Tvärtom det här är ofta entusiastiska, pålästa och framgångsrika personer som lockas av kampen för en islamisk stat. Den islamiska staten är det ultimata goda för dessa anhängare, ett mål som är värt stora offer. Att dö för detta mål är en stor ära. 

Det stora problemet är att allt fler ”moderata” ger sitt öppna eller tysta stöd till dessa mordiska islamistgrupper. Nyligen har ordföranden för Sveriges unga muslimer, Rashid Musa, sagt ”att begära att jag tar avstånd från IS är väldigt islamofobiskt”. Här uppenbarar sig väldigt tydligt själva grunden för islamofobin, att inte de ”moderata” tydligt tar avstånd från muslimer som mördar för att uppnå sina mål. Varför väljer muslimer som Rashid Musa att bli nedkletade med misstankar om stöd till extremister, när de mycket enkelt kunde dra en skiljelinje mellan fredlig islam och den militanta grenen som inte drar sig för att begå samhällets mest avskyvärda brott? Om Sverige ska förbli ett fredligt och öppet multikulturellt samhälle måste religionen få vara en privatsak, inte något som kan påtvingas någon annan med våld.

När detta är sagt vill jag ändå mycket bestämt ta avstånd ifrån att generellt döma alla muslimer. Många är toleranta och värnar demokratin. Det kan jag intyga eftersom jag personligen känner sådana och kan intyga att de inte stöder islamister och jihadister. Men i dagens vilsna och förvirrade mångkulturella samhälle går inte skiljelinjen mellan muslimer och övriga, utan mellan toleranta och militanta oavsett religiös bekännelse. De toleranta får inte tystas av terroristernas avskyvärda våld och skrämseltaktik. Låt terrordådet i Frankrike bli en väckarklocka innan det är för sent. Muslimer, kristna, judar och övriga, stå upp för yttrandefriheten, stå upp för religionsfriheten, låt er inte tystas av det religiösa våldet. Bilda istället en enad front mot de militanta. Det är de som ska tystas, inte vi som står för varje människas rätt att tycka, tänka och uttrycka sig fritt.

 Stefan Sturesson

Har Reinfeldt rätt om SD?

Om hatet i svensk politik

”Sverigedemokraterna har fört in hatet i svensk politik, därför måste de isoleras, därför måste de förhindras att få inflytande”. Så säger den svenske statsministern i sitt Almedalstal. Med all respekt för Fredrik Reinfeldt i övrigt, men ursäkta uttrycket, vilket skitsnack! På finare svenska, vilket ogrundat uttalande! Jag är inte sverigedemokrat, jag är och förblir kristdemokrat, men som demokrat bör man ha respekt för att det finns partier som tycker annorlunda. Om jag förstått det rätt angriper inte sverigedemokraterna invandrarna, utan invandringspolitiken, och där är vi nog många som börjar inse att den har misslyckats. I Sverige finns idag parallella samhällen som lever efter helt andra normer och värderingar än de som gäller för Sverige i övrigt. Med all rätt kan man fråga sig: vart är Sverige på väg?

Med sitt uttalande legitimerar statsministern hatet mot ett annat parti. För vilket parti är det som utsätts för mest hatbrott, om inte sverigedemokraterna? Jag beundrar faktiskt de som officiellt företräder sverigedemokraterna. De löper ständigt risk att bli attackerade och diskriminerade, ibland med rena dödshot. Istället för isolering, borde statsministern ta debatten med sverigedemokraterna, för att pröva om argumenten för Sveriges nuvarande flyktingpolitik håller i längden? Varför inte pröva sverigedemokraternas förslag att hjälpa mer flyktingar i närområdet, där de flesta flyktingarna finns? För mig låter det förslaget väl värt att pröva, och inte det minsta rasistiskt.

 Samtidigt har vi i Sveriges riksdag ett parti som är grundat på kommunismen, även om det för syns skull tagit bort kommunismen från själva namnet. Detta borde vara det parti som står längst bort från moderaterna rent ideologiskt, ett parti som för inte länge sedan sympatiserade med världens kommunistiska diktaturer, och försvarade dessa diktaturers massmord och brott mot mänskligheten. Fortfarande försvarar de diktaturer som Kuba, som förföljer och fängslar den politiska oppositionen. Här är det inte tal om att isolera. Och socialdemokraterna kan till och med tänka sig att ta in dem i regeringen. Märk väl, jag säger inte att vi ska isolera Vänsterpartiet. Jag undrar bara vad som är logiken i att acceptera det ena och isolera det andra. Om man tycker att SD har ett grumligt förflutet, vad har då inte VP?

Tyvärr tror jag att statsministerns populistiska fördömande av SD får motsatt effekt. De flesta människor har förmågan att tänka själva. Fler och fler inser att något måste göras åt en invandringspolitik som leder till parallella samhällen, inre motsättningar och minskad sammanhållning. Att försvara ett Sverige som står för demokrati, pluralism, öppenhet, jämställdhet och en gemensam värdegrund, är att försvara ett långsiktigt hållbart Sverige. Låt oss inte förtröttas i den kampen.

Extraordinära åtgärder krävs mot upploppen

”Jag fruktade för mitt liv”, säger en av poliserna som ryckte ut till Husby för att få stopp på vandalerna. ”Det är som ett mörker. Du har 150 människor framför dig. Jag ser den äldre kvinnan, Husbybon, som åskådare. Bredvid står fem killar som gör allt för att döda mig.” När en av dem går fram och drämmer en 4-kilos gatsten i polisbilens framruta, ser han den svarta blicken. ”Det är ett sådant extremt hat. Det är så mycket aggression”, berättar polismannen (SvD 130526).http://www.svd.se/nyheter/inrikes/jag-fruktade-for-mitt-liv_8209422.svd

 Att tända eld på bilar och skolor, att slå sönder affärers och restaurangers rutor, att kasta tunga stenar, som kan döda människor, vare sig de är poliser, brandmän eller andra, kan aldrig ursäktas. Det är ytterst tragiskt att det är invandrare som bär ansvaret för dessa besinningslösa hatutbrott. De har kommit till ett av de mest invandrarvänliga länderna i världen, de har fått bostad, mat och kläder, pengar att röra sig med, skolgång och sjukvård. De borde känna en enorm tacksamhet för ett land som tagit emot dem med öppna armar, men istället vänder de sig emot samhället och tar till grov kriminalitet för att uttrycka sin ilska.

 Reaktionerna mot vandalerna har varit blandade. Många människor fördömer givetvis vandalernas framfart, men från officiellt håll har det blivit en märklig debatt. Från vänsterhåll kritiseras regeringen för att ha orsakat problemen genom att bedriva en politik som leder till utanförskap. Dessa politiker tycks tro att vandalismen är ett förståeligt uttryck för utanförskap och arbetslöshet. Och från regeringshåll görs en lam markering att vandalismen inte är acceptabel, vilket givetvis är sant, men det finns inte ens en antydan om extraordinära åtgärder för att få stopp på eländet i regeringens uttalanden. Istället sprider sig ”leken” att bränna bilar till fler och fler platser runtom i landet. Det naturliga i det här fallet borde vara en total mobilisering av civilsamhället och myndigheter för att på enad front visa att upplopp och vandalfasoner inte tolereras. Det borde vara förbjudet att försöka vinna politiska poäng på en nationell kris.

 Visst är det i många fall bra att vår svenska modell för att hantera konflikter är mjuk och förstående. Vi är alltid så måna om att hitta en ”mjuk” lösning, men i Husby-fallet och liknande fall i andra förorter anser jag att gränsen för en sådan lösning är passerad. Och skälet är att det kommer helt enkelt inte att fungera. Dessutom är det stötande för det allmänna rättsmedvetandet att försöka förstå besinningslös vandalism och våld mot poliser och brandmän. Istället borde reaktionen från samhället bli extraordinära åtgärder. Då menar jag stora extra resurser till polisen, för att förhindra ytterligare upplopp, och för att arrestera och lagföra alla inblandade. Anstiftarna bör skyndsamt dömas till kännbara fängelsestraff och därefter utvisas ur landet. De som inte är straffmyndiga bör naturligtvis tas om hand på annat sätt, skiljas från sina föräldrar och tvingas att gå i en ungdomsvårdsskola där man får lära sig hur man påverkar samhället på demokratisk väg. Eventuellt måste också utredas om det finns föräldrar bland anstiftarna. Det är svårt att ta till sig att 12-åriga barn självmant vill delta i upplopp mot samhället. Dessutom menar jag att under tiden som vi löser problemen i förorterna måste vi stoppa all ytterligare invandring. Detta är inte invandrarfientligt, det är i det långa loppet bäst för de utlandsfödda, liksom för landet som helhet. Vi behöver skapa lugn och ro för att alla våra nya medborgare ska kunna inlemmas och integreras i det svenska samhället.

 Min slutsats blir att extraordinära åtgärder är nödvändiga för att vi ska kunna bevara vårt öppna demokratiska samhälle, där alla människor är lika mycket värda, där vi respekterar varandra som människor även om åsikterna går isär, och där vi steg för steg tar itu med de problem och sjukdomar som uppstår i samhällskroppen. Det är just sådana egenskaper som gör Sverige värt att ta sin tillflykt till, när människor tvingas fly från krig, förtryck och förföljelse.  

Klimatfrågan än en gång

Efter en lång och kall vinter, efter en lång rad år då den globala medeltemperaturen inte ökat någonting, fortsätter ändå klimatlarmen att dugga tätt. Arktis smälter, grönlandsisen smälter, havsvattennivån stiger osv. Men det som sällan påpekas är att klimatet förändrats många gånger under historien, och att detta skett utan några som helst ingrepp av människan.

Det enda som inte förändras är föränderligheten. Ingenting står stilla. Livet pulserar, temperaturen växlar oavbrutet, regn och snö avlöser solsken och torka, växter och djur föds, lever och dör i ett ständigt pågående kretslopp, många lever i trakter där ebb och flod hela tiden får havet att stiga och sjunka, glaciärer växer och minskar, öknar breder ut sig, arter av djur och fåglar försvinner från jordens yta, arten människa växer oavbrutet, länder förvandlas från landsbygd och glesbygd till kluster av stora städer. I denna ständiga förändring måste vi leva. Vi kan inte stoppa förändringen, vi kan lära oss att leva med den, att vända den till vår fördel.

Tänk på hur det var på 80- och 90-talet. Då var debatten en helt annan. Solforskare, klimatforskare, havsforskare och oceanografer hävdade att de senaste årens varma och torra väder skulle bytas mot ett extremt kallt och vått väder, “en liten istid”, resten av decenniet,  Den vetenskapliga tidskriften Forskning och Framsteg hade i nr 3/-04 sid 14,  en artikel med rubriken: Risk för Skandinavisk köldchock: “Under de senaste 100 000 åren har snabba klimatförändringar inträffat ett tjugotal gånger. På kort tid har medeltemperaturen stigit eller sjunkit med upp till 10 grader. Det kan hända igen, säger Stefan Rahmstorf, professor vid Potsdamer Institut für Klimafolgenforschung i Tyskland. ” 

Ack, kära klimatalarmister. Minnet är kort. För bara 15-20 år sedan var prognosen “en liten istid”. Nu är prognosen den motsatta. Själv känner jag mig trygg, oavsett vartåt det bär. Förändringarna som sker påverkar mig väldigt litet. Vi får lära oss att leva med dem. En sak är dock klar, att leva i större samklang med naturen, att återanvända, att “recycla”, att inte belasta vare sig vår yttre, eller inre miljö med gifter och föroreningar, borde vara en självklarhet. Hur transporterar du dig min vän? Tar du bilen de 2 kilometerna till jobbet, eller är du klok nog att cykla eller gå? Det är sådana frågor som är avgörande i ett miljövänligt och hållbart samhälle.