Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Archive for Israel

Föredrag om den märklige profeten Hesekiel

Israel- och Bibelmötet den 22 april kl 18 kommer att handla om en av gamla testamentets mest betydande profeter. Temat är: “Profeten Hesekiels budskap till vår tid”. Det blir Stefan Sturesson som undervisar och vi håller till i citykyrkan på Katrinelundsvägen 1 i Västerås.

Hesekiel, prästsonen, som var i exil i Babylonien, och där kallades till profet, har i en lång rad profetior och profetiska syner, med stor skärpa beskrivit syndens och trolöshetens konsekvenser för gudsfolket Israel, men också för Guds folk idag. Hesekiel, med sina profetior om Jerusalems ödeläggelse, judafolkets förskingring och kommande återupprättelse, har mycket att säga om dagens situation och vår närmaste framtid. Varmt välkommen att ta del av detta angelägna budskap.Se även följande affisch: Inbjudan Isr&Bib 170422

Ny bok av Stefan Sturesson med profetiskt perspektiv på världshändelserna

framsida-israel-i-den-yttersta-tiden-2nd-edition-isrbib-trIsrael i den yttersta tiden

– en studie i Bibelns budskap om den tid som snart skall komma

Vi ser idag hur Bibelns profetior om Israel steg för steg går i uppfyllelse. Jerusalem har blivit den ”lyftesten för nationerna” som Sakarja profeterar om. Den palestinska sidan har börjat att ihärdigt förneka till och med fakta på marken, såsom t ex att det funnits ett judiskt tempel på Tempelplatsen i Jerusalem. Då vet vi som har läst profetiorna att den profetiska klockan närmar sig den tidpunkt då Israels andliga återupprättelse skall nå sin fullbordan och skyn brister när Messias kommer.

Läs den här boken och upplev hur många av de svårtydda texterna i Daniels bok och Johannes uppenbarelse får en ny klarhet. Kunskapen i ändens tid ska bli stor, står det i Daniels bok. Men det förutsätter att vi ivrigt studerar profetiorna. Det är vad författaren till denna bok gjort och nu vill delge till alla som längtar efter ökad kunskap om ”den tid som snart skall komma”.

Boken rekommenderas även som studiebok när det gäller Bibelns profetiska budskap om den yttersta tiden.

Så här säger den kände förkunnaren, pastor Owe Lindeskär om boken:

”Stefan Sturesson har skrivit boken ”Israel i den yttersta tiden” och han presenterar Israel och det judiska folket utifrån bibliska profetior.

Bokens författare är kunnig och påläst i ämnet och han är evangelisten som manar Guds folk till beredskap inför Kristi återkomst. I Sturessons bok möter jag både läraren och evangelisten, som undervisar och väcker. Ständigt presenteras bibeltexter som stöder framställningen, vilket innebär att undervisningen prövas i relation till det profetiska Ordet.
Att tolka bibliska profetior om den sista tiden är svårt och därför behöver man inte hålla med om allt som förkunnas i detta ämne. Men olika tolkningar kan ge näring för reflexion och djupare förståelse av texterna. Däremot är det viktigt att vi bibehåller enhet om eskatologins stora penseldrag. Dit hör tron på att Jesus skall komma tillbaka och att Israel och det judiska folket fortfarande är Guds egendomsfolk och att Gud aldrig ångrat sin utkorelse av detta folk. Stefan Sturesson är tydlig i sin uppfattning i eskatologins grundläggande sanningar.
Med glädje rekommenderar jag denna bok.”

Boken innehåller följande kapitel:

  1. Vakna, o kristenhet

2. Två centrala teman – Israel och Messias

3. Två centrala böcker – Daniels bok 
och Johannes uppenbarelse

4. Daniels bok – ett budskap till vår tid

5. Nycklar till förståelse av Johannes
Uppenbarelse

6. Uppenbarelsebokens budskap

7. De sju sändebreven till församlingarna

8. Vad som kommer att ske, del 1? 
(behandlar Upp 4-7)

9. Vad som kommer att ske, del 2? 
(behandlar Upp 8-13)

10 Vad som kommer att ske, del 3? 
(behandlar Upp 14-18)

11. Vad som kommer att ske, del 4? 
(behandlar Upp 19-22)

12. Israels roll i den nya världen

13. Kunskapen ska växa

14. Litteraturförteckning

15. Citerade bibelställen

 

Boken kan beställas direkt från Stefan Sturesson, epost: stefan.sturesson@gmail.com. Priset är 150 kr

Bojkotta Hamas istället!

I Alingsås Tidning den 23 juli publicerades en riktig hatartikel mot Israel, där alla de vanliga lögnerna om ockupation, krigsbrott, attacker på civila, försvar för Hamas m.m. upprepades. För artikeln svarade kommunistiska partiet i Alingsås. Tidningen tog dock in mitt bemötande, här följer det:

http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=4jtqvs6f&gInitPage=1

Kommunistiska partiet i Alingsås använder sitt hat mot Israel i sin egen valkampanj visar deras insändare i Alingsåskuriren den 23 juli. Insändaren är full av felaktigheter. Israel ockuperar inte Gaza. Blockaden mot Gaza riktar sig inte mot mat, vatten, arbeten som det påstås, utan enbart mot införsel av vapen och material som kan användas för tunnelbyggen. Israel har aldrig riktat sina bomber mot infrastrukturen i Gaza, utan enbart mot raketramper, vapenförråd och tunnlar. I artikeln bagatelliseras terrororganisationen Hamas raketbeskjutning av Israel.

Det är dags för Israels belackare att inse vad som verkligen händer i Gaza. Att Hamas-regimen har en dramaturgiskt skicklig teknik för att alltid ge Israel skulden! Varför inte lyssna på en som sett spelet från insidan, nämligen Musab Hassan Yousef, son till en av Hamas ledare? Han har haft modet att avslöja organisationens verkliga ansikte, trots att han därmed riskerar livet. Han har tvingats fly till USA, där han beviljats asyl. Han säger:

– Det är inte modigt av Hamas att gömma sig bakom barn när de avfyrar sina missiler. Israel lämnade Gaza 2005. Inga civila, eller soldater, lämnades kvar i Gaza. Om Hamas hade mod skulle de komma ut från sina bunkrar och tunnlar i Gazaremsan istället för att gömma sig som råttor.

För Yousef är det ställt utom allt tvivel att Hamas medvetet tvingar kvinnor och barn att ställa sig vid raketramperna som mänskliga sköldar. Dessutom ställer de gärna upp sina ramper intill bostadshus, skolor, moskéer och andra publika byggnader.

– Att slå ner Hamas är en nödvändighet, inte bara för Israel, utan för mänskligheten, säger sonen till en av Hamas grundare.

För den som vill se sanningen i ögonen är det ingen tvekan om att det är Hamas som själva dödar sitt folk, inte minst de yngsta. Det är de som terroriserar Israels civilbefolkning och det är de som offrar sitt eget folk som mänskliga sköldar. När får vi se ett ”Uppdrag granskning” som avslöjar Hamas?

Stefan Sturesson

Grova felaktigheter om Israel

I Borås tidning blev jag angripen av två herrar, en politiker från s, Mikael M Karlsson och en s.k. Mellanösternkännare Mikael Walls. Deras upprördhet berodde på min artikel “Grova anklagelser mot Israel”. Mikael Karlssons inlägg finns fortfarande kvar på nätet:  http://www.bt.se/debatt/alla-overgrepp-maste-fordomas%284377449%29.gm.  dock inte Mikael Walls.

Här kommer i alla fall mitt bemötande:

Detta är en slutreplik till två debattörer, Michael Walls (BT 22/7) och Mikael M Karlsson (BT 23/7), som i långa inlägg försökt visa att jag har fel om Israel. Men deras argument är tunna, en del rent av osanna. Israel är en livaktig demokrati med en fri debatt. Därför är det inte svårt att hitta en israelisk debattör som stöder ens egna åsikter. Men stämmer den bild man ger med verkligheten? För läsarnas skull vill jag ge några exempel på grova felaktigheter i deras inlägg.

Felaktighet 1: Israel har gång på gång förhindrat en lösning av konflikten. Sanningen är exakt den motsatta. Israel accepterade FNs delningsplan 1947. Araberna sa nej. Efter kriget 67 erbjöd sig Israel att lämna tillbaka land mot fred, vilket bemöttes med kalla handen. I Khartoum 1972 sa palestina-araberna nej till att erkänna Israel, nej till förhandlingar, nej till fred. I Camp David 2000 presenterades ett färdigförhandlat förslag där palestinierna skulle få Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem. Israel accepterade förslaget. Palestinierna sa nej.

Felaktighet 2: Ockupationen och brott mot internationell rätt. Israels kritiker upprepar ständigt att ockupationen är roten till allt ont. För det första är inte Gaza ockuperat längre. 2005 drog Israel tillbaka sin militär från Gaza och evakuerade alla bosättningar. Som belöning för detta intensifierade Hamas kampen mot Israel, främst genom intensiv raketbeskjutning av hela det israeliska civilsamhället. Följden av detta blev Israels blockad av Gaza som riktar sig mot vapen och annan materiel som kan användas i krigföringen mot Israel. Teorin att ockupationen orsakar konflikten höll alltså inte i verkligheten. Därför är naturligtvis Israel mindre villigt att lämna det andra landområdet (Västbanken) utan att först ha ett fredsavtal.

Västbanken idag är inte heller ockuperad, åtminstone inte hela. I de s k A-områdena där 95 % av palestinierna bor finns palestinskt självstyre. I B-områdena har palestinierna civil kontroll medan säkerheten handhas gemensamt av palestinierna och Israel. Endast i C-områdena har Israel militär kontroll. C-områdena är den i stort sett obebyggda delen av Västbanken. Att Israel från början tillät bosättningar på ockuperat område hade sin grund i arabernas ovilja att sluta fred, att områdets status inte var tydlig eftersom det tidigare varit ockuperat av Jordanien, och att det enligt tidigare avtal (t ex San Remo 1920) ingick i den del som var öppen för judisk invandring. När man hävdar brott mot internationell rätt måste man vara tydlig med vilket avtal man avser. Den internationella rätten är ofta inte tillämpbar på den komplicerade Mellanösternkonflikten. Folkrättsexperten och juridikprofessorn Stephen Schwebel, som var ordf. i Internationella Domstolen i Haag 1981 – 2000 säger t ex “Om ett landområde, som saknar legitim ägare, ockuperas i ett anfallskrig, så har den stat som i ett försvarskrig ockuperar samma område större rätt till det”.

Felaktighet 3: Israel ockuperar 42% av Västbanken. Detta är en grov osanning. Bosättningarna utgör bara cirka en procent av Västbankens areal, och dessutom byggs sedan ett antal år inga nya bosättningar, endast fler lägenheter inom de befintliga, så ingen ytterligare mark tas i anspråk. En procent av landytan utgör förvisso inget hinder vid en fredsöverenskommelse. Israel kommer att kompensera med andra landområden där araber bor. Så gjorde man i Camp David-förhandlingarna 2000. Den palestinska staten kunde ha firat sin 14-årsdag i år om man sagt ja i Camp David.

Felaktighet 4: Israel är en etnokrati. Michael Walls hävdar att de demokratiska institutionerna endast gäller den judiska delen av befolkningen. Detta är inte korrekt. Lagarna gäller lika för alla. Den enda skillnaden är att judarna har en laglig rätt att komma till Israel. Den lagen är lätt att förstå om man känner judarnas historia av förföljelse och utrotning, och om man vet att Israel är den enda judiska staten i världen. Den kände israeliske araben Kamal Zayed säger att Israel är det bästa landet i Mellanöstern att leva i, även för honom som arab. Får jag också påminna om vad jag skrev i min tidigare artikel. När det gäller demokrati och mänskliga rättigheter jämförs Israel med de stabilaste demokratierna i världen av Freedom House, som rankar alla världens länder.

Mikael Karlsson hävdar att Gaza-borna till skillnad från israelerna inte har några skyddsrum att ta skydd i och orsaken skulle vara att Israel inte släpper in byggnadsmaterial i Gaza. Förklara då varför Hamas kan bygga 100-tals tunnlar under jord? Tunnlar som är byggda med cement och betong? Sanningen är den att Hamas-ledarna gömmer sig i bombsäkra bunkrar, medan civilbefolkningen får klara sig bäst den kan. Så handlar en terrorist-regim, som bara har ett mål i sikte – Israels förstörelse. Att oskyldiga offras bryr sig Hamas inte om.

Stefan Sturesson

Är det inte Hamas som dödar sina barn?

Efter publiceringen av den förra artikeln, som handlade om grova anklagelser mot Israel, fortsatte demoniseringen av Israel i media, genom en enögd nyhetsrapportering om hur Israel riktar sina attacker mot civila inklusive barn i Gaza. Därför skickade jag följande artikel till samma tidningar. Hallandsposten har publicerat samt några nättidningar och bloggar.

För varje nyhetssändning som rapporterar från Gaza ökar min upprördhet. Skadade barn visas upp på Gazas sjukhus. Svenska frivilliga läkare uttalar sig självsäkert om att detta bevisar att Israel riktar sina raketer mot civila. När ska Hamas-regimens dramaturgiskt skickliga teknik för att ge Israel skulden avslöjas? Varför inte lyssna på en som sett spelet från insidan, nämligen Musab Hassan Yousef, son till en av Hamas ledare. Han har haft modet att avslöja organisationens verkliga ansikte, trots att han därmed riskerar livet. Han har tvingats fly till USA, där han beviljats asyl. Han säger:

– Det är inte modigt av Hamas att gömma sig bakom barn när de avfyrar sina missiler. Israel lämnade Gaza 2005. Inga civila, eller soldater, lämnades kvar i Gaza. Slagfältet flyttades utanför de befolkade områdena. Om Hamas hade mod skulle de komma ut från sina bunkrar i Gazaremsan istället för att gömma sig som råttor.

För Yousef är det ställt utom allt tvivel att Hamas medvetet tvingar kvinnor och barn att ställa sig vid raketramperna som mänskliga sköldar. Dessutom ställer de gärna upp sina ramper intill bostadshus, skolor, moskéer och andra publika byggnader. Han fastslår också:

– Hamas kom till för att förstöra. Hamas vet inte hur man bygger upp. Jag betvivlar att de är kapabla att bygga en modern palestinsk stat. Jag hoppas att deras lögner kommer att uppenbaras för det palestinska folket.

– Att slå ner Hamas är en nödvändighet, inte bara för Israel, utan för mänskligheten, säger sonen till en av Hamas grundare.

För den som vill se sanningen i ögonen är det ingen tvekan om att det är Hamas som själva dödar sitt folk, inte minst de yngsta. De startar en ursinnig raketbeskjutning av Israels städer, de spelar offer och martyrer när Israel i självförsvar beskjuter deras raketramper och vapenförråd, och de offrar sitt eget folk medan de själva gömmer sig i sina bombsäkra bunkrar. När får vi se ett ”Uppdrag granskning” som avslöjar Hamas? Det är ingen tvekan om att det är Hamas som dödar sina egna barn. Om ni inte tror på mig, lyssna på en som känner Hamas från insidan.

Stefan Sturesson

Grova anklagelser mot Israel

Efter debatten med Göran Rosenberg skrev jag en debattartikel till några svenska dagstidningar för att ytterligare motbevisa Göran Rosenbergs påståenden om Israel. Artikeln fördes in i VLT, NWT, BT m fl. Här kommer den:

I en svår tid för Israel med raketkrig och bojkotthot slungas grova anklagelser mot landet, som saknar saklig grund. Israels motståndare tar nu chansen att svartmåla Israel med grova överdrifter och enögda förvrängningar av fakta. Att kalla Israel för en apartheidstat är inte längre något som väcker någon större uppståndelse. I Expressen den 8 juli anklagar t ex författaren Göran Rosenberg Israel just för att ha blivit en apartheidstat.

Det går lätt att med fakta visa att detta påstående är felaktigt. Israel är en levande mångkulturell demokrati med många olika etniska minoritetsgrupper, araber, både kristna och muslimer, druser, beduiner och andra mindre folkgrupper. Dessa uppgår till 25% av befolkningen. Tittar man däremot på de palestinska områdena, så verkar det däremot vara ett apartheidliknande tillstånd där. Judar får inte bo där, och de s.k. bosättarna ska tvingas bort om Västbanken blir en palestinsk stat. Det kommande Palestina ska bli helt judefritt är det tänkt. Det är väl apartheid om något?

Israels kritiker bortser ofta helt från att landet är under attack från rörelser som vill utplåna det. Det gäller i högsta grad Hamas, som har det i sina stadgar. Men det finns också flera andra rörelser som är än mer extrema, t ex Islamiska Jihad och ISIS som nu även etablerat sig på Gazaremsan. Det är inte lätt för Israel att vända andra kinden till när fienderna gång på gång försöker döda dess medborgare.

Israel befinner sig just nu under en enorm press. Det regnar raketer över Israel från Gaza. En miljon israeler är hänvisade till skyddsrum. Samtidigt pågår våldsamma arabiska upplopp efter mordet på den palestinske pojken, något som Israel fördömt och premiärministern i Israel har t o m ringt upp föräldrarna och uttryckt sin och Israels avsky för dådet. Förövarna kommer att ställas inför domstol och dömas för mord. Men trots den enorma pressen gör man ända allt för att upprätthålla rättssamhällets principer. Till detta kommer den bojkottrörelse som initierats av palestinska organisationer, men som vunnit gehör inte minst hos en del kyrkliga organisationer i Europa och USA.

Det hör också till debattekniken att helt underlåta att nämna allt det positiva som Israel står för. Israels internationella räddningsteam räddar människor i nöd oavsett om man är jude, arab eller av någon annan härkomst. Israels sjukhus gör allt för att rädda liv, även om det skulle vara en palestinsk terrorist som är sårad. Israeliska företag ger hundratusentals jobb åt palestinier. Arabiska partier sitter i Knesset. På israeliska skolor och universitet studerar israels alla folkgrupper tillsammans, även där ser man den mångkulturella bredden. Och Israel fortsätter att vara tillflyktsorten för alla judar som lider förföljelse runtom i världen. Man kan också nämna den höga toleransnivån i Israel för hbtq-personer, där Tel Aviv har blivit en uppskattad stad för regnbågsfolket. Listan på Israels insatser för att göra världen bättre är mycket lång.

Israel kan ibland begå fel i sin iver att försvara sitt land och sina invånare, men någon apartheidstat är det de facto inte. Tvärtom klarar sig Israel mycket bra när landet jämförs med andra länder med avseende på demokrati och frihet. Den oberoende organisationen Freedom House som betygsätter alla världens länder när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter ger Israel höga betyg, dvs i nivå med de skandinaviska länderna. Hur kan en bildad människa beskriva ett sådant land som en apartheid-stat? Vad är det för fel med människor som bara ser fel hos Israel, men inte hos den andra sidan? Jag vet inte, men en förklaring kan vara att den gamla anti-semitismens spöke, lätt förklätt till antisionist, fortfarande i högsta grad är levande.

Stefan Sturesson

Straffaktion mot Assad-regimen?

Hörde jag rätt? Tänker verkligen USA:s president starta ett bombkrig mot Syrien, innan en ordentlig utredning gjorts om den förfärliga gasattacken? Tyvärr, verkar det så. För mig är det som att avrätta en misstänkt mördare innan utredning gjorts och domen fallit. Den engelske premiärministern fick bakläxa av sitt parlament, först bevis sedan kan man diskutera hur de skyldiga ska straffas. Men Obama verkar inte påverkas av Camerons reträtt.

Jag är ingen vän av Assad-regimen, men frågar man syriska minoritetsgrupper, t ex de kristna, vilka man föredrar: Assad eller rebellerna, så svarar de Assad. Skälet är att Assad-regimen ändå försökt att värna minoriteterna och deras säkerhet. Kristna syrier, även de som befinner sig i Sverige, bävar inför utvecklingen i Syrien. De fruktar att ett nytt sunni-muslimskt islamiststyre är på gång.

Hur kan man sätta igång en väpnad straffaktion utan att veta vem som är den skyldige? Självfallet förnekar båda sidor att de har någonting med gasattacken att göra. I en intervju återgiven i en amerikansk tidning (Los Angeles Times) säger Assad: ”Dessa anklagelser är befängda och utan någon som helst grund. Vi hade syriska trupper i området. Skulle regimen beordra gasattacker på den egna sidan. Ingen regim skulle göra något så vansinnigt. De här anklagelserna kommer i ett läge då den syriska armén gjort framsteg mot rebellerna”.

För den som vågar tänka någorlunda logiskt och självständigt är det snarare rebellsidan man borde titta närmare på. För hur cyniskt det än låter så är det rebellsidan som tjänar på attacken. Genom att iscensätta en attack som drabbar civilbefolkningen i ett område räknar man kallt med att nu måste världssamfundet ingripa, precis som man gjorde i Libyen. Finns det människor utan någon som helst medkänsla, som offrar oskyldiga människoliv för att uppnå sina syften? Ja tyvärr, vi har sett det alltför ofta bland militanta islamistgrupper.

FN-inspektörerna, som nu är i området, har inte till uppgift att undersöka vem eller vilka som är skyldiga. Deras mandat är endast att ta reda på om nervgas använts. En ytterst märklig bestämning av uppdraget. Är inte skuldfrågan den helt avgörande och mest intressanta frågan. Hur ska en rättvis dom kunna avkunnas utan att man leder i bevis vem som bär ansvaret.

Det finns gott om uppgifter på nätet, att rebellsidan använder gasen Sarin. Se t.ex. följande video-klipp: http://www.wnd.com/2013/08/video-shows-rebels-launching-gas-attack-in-syria/

Jag tror det vore ödesdigert med ett militärt ingripande i det här läget. Först måste skuldfrågan avgöras. Sedan måste det till en överenskommelse mellan Ryssland/Kina och USA om att pressa parterna till fredsförhandlingar. I den överenskommelsen måste det ingå ett totalt stopp av vapenleveranser till båda sidor. Det är inte mer vapen som behövs i Syrien, utan mindre!