Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Archive for February, 2010

Judehat i svensk förpackning

Antisemitismen, dvs judehatet och judeföraktet, är som en kronisk sjukdom. Med diverse mediciner kan man dämpa symptomen, men tid efter annan, blossar den upp på nytt med full kraft. Bland de kroniskt sjuka finns ett flertal av världens länder. Hur klarar sig patienten Sverige i denna jämförelse? Först av allt kan man konstatera att patienten redan behandlats med alla tänkbara mediciner – FN-deklarationer om mänskliga rättigheter, demokratisk skolning i mer än hundra år, kampanjen ”Om detta må ni berätta…” med bok om Förintelsen till alla skolbarn, historieundervisning om andra världskriget, ögonvittnen (förintelseöverlevare) som reser runt i skolorna och berättar sin egen livshistoria, Svenska kommittén mot antisemitism, mängder av artiklar om Förintelsen etc, etc. Men trots alla starka mediciner tycks patienten bara bli sjukare och sjukare.

Ett tydligt tecken på denna sjukdomsbild är uttalanden från Malmös starke man, kommunalrådet Ilmar Reepalu. ”Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö”, säger ett kommunalråd i en stad där mängder av attacker mot judar rapporterats. Händelser som har givit eko världen över, tycks inte bekomma Reepalu någonting. Svår misshandel, mordbrand, mordhot, gravskändning, trakasserier av judiska barn på väg till skolan eller synagogan, judiska familjer som flyr från Malmö, är inte händelser som får Reepalu att reagera. Han har t o m haft det dåliga omdömet att ge judarna skulden för påhoppen. Det är judarnas stöd till Israel som är orsaken, menar han. Så talar den moderne antisemiten, en politisk ledare för en av Sveriges största kommuner, där antisemitismen, p g a stor invandring från Mellanöstern, nått okontrollerbara dimensioner.

Okontrollerad antisemitism har sin egen logik. Den växer, förgiftar sinnena och rättfärdigar övergrepp mot människor, därför att de är judar. Det var vad som hände i Tyskland på 30-talet. Det är en process som tar sin ände i förskräckelse. Det är detta som måste stoppas i vår land. Politiska ledare som inte förstår detta måste bort från sina positioner. Det är glädjande att oppositionsledaren Sahlin beklagat Reepalus uttalanden, även om hennes fördömande borde varit ännu skarpare. Samhället måste kraftsamla för att stoppa det onda i samhällskroppen. Alla flyktingar och invandrare som vill bli svenskar måste få en grundkurs om det svenska samhället och utbildas och skolas i demokrati och mänskliga rättigheter. Alla måste lära sig principen om alla människors lika värde. Att hata judar, eller vilken annan folkgrupp som helst, är oförenligt med denna människosyn. Det borde vara omöjligt att bli svensk medborgare utan att omfatta dessa grundläggande principer.

Ilmar Reepalus omdömeslösa uttalanden får inte stå oemotsagda. Det är, och måste vara, den politiska maktens skyldighet att skapa ett samhälle där alla kan känna sig trygga, där alla med stolthet kan visa sin etniska och religiösa bakgrund, utan att riskera förakt och trakasserier. Det arbetet måste starta nu, innan situationen spårar ur ännu mer. Till alla antisemiter säger jag, rör inte mina vänner judarna!

Israel och Bibeln-undervisningen nu på CD

Israel och Bibel-undervisningen kommer nu på CD, här t ex en inspelning med Daniel Viklund

Israel- och Bibeln-samlingarna, som detta år sker i Citykyrkan, Västerås, drar alltmer folk. En lördag varje månad är vikt för denna undervisning.

Sedan starten för 2 år sedan har 18 bibelkvällar genomförts, hittills i tre kyrkor i Västerås – Vallbykyrkan, Korskyrkan och Citykyrkan. De senaste mötena har spelats in. I fortsättningen kommer alla möten att spelas in, då det finns en stor efterfrågan på att komma åt undervisningen, både för att lyssna igen och för att sprida till fler. Cd-inspelningarna har beställts från Eskilstuna, Falköping, Sala, Enköping, Uppsala, Stockholm m fl platser förutom av många som bor i Västerås.

De inspelningar som nu är tillgängliga är följande:

Daniel Viklund: ”Israel en ödesfråga” (1 CD)

Daniel Viklund: ”Israel – lyftesten eller ögonsten” (2 CD)

Serien "När Messias kommer" med Stefan Sturesson handlar om hela skeendet kring Messias ankomst och upprättandet av riket. Många harredan beställt serien.

Stefan Sturesson: Det judiska folkets prövningar i Bibelns ljus (2 CD)

Stefan Sturesson: När Messias kommer del 1 (2 CD)

Stefan Sturesson: När Messias kommer del 2 (1 CD)

Stefan Sturesson: ”När Messias kommer del 3 (2 CD)

Inspelningarna kan beställas ifrån: Stefan Sturesson, epost: stefan.sturesson@tele2.se el tel 0734-369450. Priset är 25 kr/CD eller 40 kr/CD om skivan skickas per post. Beställer man hela ”När Messias kommer”-serien på 5 CD är priset 125 kr eller 160 kr om skivorna måste skickas.

Lär dig mer om Israels historia

Beställ också Stefan Sturessons uppmärksammade bok om Israels historia i 2 delar ”Israel och dess hjältar”! Första delen går från Abraham till Jerusalems förstörelse och Massadas undergång år 73 e Kr. Andra delen tar vid där den första slutar och går ändå fram till modern tid. Köpa båda delarna för 250 kr + frakt, eller 140 kr/del + frakt. Genom att lära sig mer om Israels historia blir man bättre rustad att diskutera Israel och bemöta de fördomar, myter och osanningar som frodas när det gäller Israel.

Boken "Israel och dess hjältar" Andra delen som sträcker sig från år 73 e Kr till modern tid. En komprimerad och lättläst framställning av Israels historia.

Böckerna kan beställas ifrån: Stefan Sturesson, epost: stefan.sturesson@tele2.se el tel 0734-369450.

Ett folks rätt att leva i fred och frihet!

Tacktal vid Samfundet Sverige-Israel i Västmanlands årsmöte den 20 februari 2010.

Jag tackar för förtroendet att få fortsätta att leda samfundet Sverige-Israel i Västmanland. Jag är inne på mitt 13:e år som ordförande, men det känns fortfarande som en ära och en stor utmaning! Jag vill också passa på att tacka mina kolleger i styrelsen och utanför styrelsen, utan ert stöd och hjälp skulle det inte vara möjligt att bedriva vår verksamhet. Ni alla behövs för Israels sak, och jag vet att ni kommer att stå upp för Israel även om ni lämnar styrelsen.

När vi hade det förra årsmötet för ett år sedan, sade jag att klimatet hade hårdnat när det gäller Israel. Då hade just Gaza-kriget avslutats, och medierna skrev massor av kritiska artiklar, ofta baserade på propagandistiska uppgifter och bilder från den palestinska sidan om civila dödsoffer. Medierna verkade sakna förmåga att se skillnad på Israels försvarsaktioner och Hamas oprovocerade terror mot israeliska städer och byar. De talade, skrev och betedde sig som om Israel var angriparen och Gazas terrororganisationer och civilbefolkning de oskyldiga offren.

Men klimatet har fortsatt att hårdna. Goldstone-rapporten och andra rapporter har ytterligare försökt demonisera Israel. Man kan tala om ett uppblossande hat mot Israel, den enda demokratin i Mellanöstern, som inte bara är riktat mot Israel utan mot judar över huvud taget, var de än befinner sig. Vi ser judefientliga demonstrationer där man skriker hatfyllda paroller riktade direkt mot judarna. Företrädare för vänsterpartiet liknar Israels behandling av Gaza med tyskarnas förintelse av judarna under 2:a världskriget.

Visst är det en ynkedom, att inte de mäktiga västmakterna ens kunnat hjälpa Israel med att få ut Gilad Shalit ur Hamas fångenskap. Nej, inför de arabiska terroristerna står man helt handfallna, när de mot alla lagar och konventioner, håller en ung soldat, en pojke på 19 år när han togs till fånga, som inte begått något brott, i fångenskap år efter år. Hamas vägrar till och med besök av FN eller Röda Korset. Och ingen gör något för att hjälpa Israel!

Därför mina vänner, Samfundet Sverige-Israel behövs mer än någonsin. Vi är sanningens röst som inte kommer att tystna. Vi skall stärka den israelvänliga opinionen i vårt land, påverka politiker och makthavare. Vi skall föra kampen för Israels rätt att vara en fri och obunden nation så länge den behövs. Vi ska aldrig ge upp! som Winston Churchill sade när han ledde kampen mot nazismen. Vi ska inte vara rädda för debatt och mothugg. Vi har en kamp att föra på många plan, genom media, genom att påverka vår närmaste omgivning, genom att ge människor kunskap, genom att konfrontera partier, kyrkor och andra organisationer för sina ensidiga ställningstaganden gentemot Israel.

När Birgitta Olsson utnämndes till EU-minister skrev en bloggare på nätet, att ”jämte Gunnar Hökmark och Stefan Sturesson är Birgitta Olsson en av landets mest fanatiska sionister”. Jag blev både chockad och rörd. Tänk, nu har vi nått så långt i vår kamp at en ordförande i Västmanland jämförs med några av landets främsta politiker. Det är hedrande! Jag känner mig stolt! Men samtidigt måste jag säga att bloggaren fattar ingenting! Det är inte fråga om fanatism. Det är bara vänskap och solidaritet. Jag värnar om ett lands rätt att existera, ett folks rätt att få leva i fred och frihet. Detta är inget ställningstagande mot andra folk i området. Jag är ingen fanatiker. Men min vänskap till Israel är stark och orubblig.

Nu ligger ännu ett år framför oss av arbete för Israel. Det är ansvarsfullt men också väldigt stimulerande. Tillsammans kan vi göra 2010 till ett framgångsrikt Israel-år, det år när Israel fyller 62 år som nation. Israel le chaim!

Saklig framställning av antisemitismen

Göran Larsson, den kände prästen och teologen, som ägnat en stor del av sitt liv att bygga relationer mellan judar och kristna, mellan judendom och kristendom, gästade Västerås Stadsbibliotek den 8 februari. Hans föreläsning fängslade den talrika publiken.

Dr Göran Larsson visade att antisemitismen inte är död idag, den visar sig även i en överdriven och oproportionerlig israelkritik

Hans ämne var brännande aktuellt – ”Antisemitismen förr och nu”. För så är det. Antisemitismen tillhör tyvärr inte det förgångna, den lever i nuet likväl. Men Göran Larsson tog oss med på en lång historisk resa, från förtrycket av israeliterna i Egypten för 3500 år sedan till den nazistiska judeutrotningen och vår tids uppblossande antisemitism. Men resan gjorde flera anhalter på vägen. I det väldiga persiska riket för 2500 år sedan när kung Ahasveros härskade och beslutade att alla judar skulle dödas. I kyrkofädernas Rom där judarna förkastades och stöttes ut som gudsmördare.  I 1500-talets Tyskland när reformatorn Luther hetsade mot judarna.

Han drog en klar skiljelinje mellan allmän främlingsfientlighet och antisemitism. Hatet mot judarna bygger på att man ser dem som särskilt onda. Den kristna antisemitismen använder judarna som kontrast – nådens religion kontra hämndens. Ju mörkare judendomen utmålas desto mer ljust strålar kristendomen. Så kunde kristna aningslöst legitimera sitt judehat. Ett annat viktigt kännetecken  är att ett helt folk skuldbeläggs för att en eller några få begår ett fel. Vi ser det mönstret tydligt idag. När människor i Gaza dör för israeliska kulor, angrips synagogor och enskilda judar i Sverige. Bara för att man är jude görs man skyldig för vad enskilda judar gör i ett helt annat land.

Enligt Larsson finns det också en Israelkritik som går över gränsen till antisemitism. Han nämnde tre D:n:  Demonisering, Delegitimering. Dubbelmoral. Efter andra världskriget har det dödats 25 miljoner människor i olika konflikter världen över. Ändå är det det fåtal tusen dödsoffer som inträffat i konflikten Israel-Palestina sedan andra världskriget som får 80 % av mediautrymmet. Israels görs till hänsynslös ockupant och krigsförbrytare – demonisering. När väl Israel fått skurkstämpel kan man hävda att Israel inte borde finnas – delegitimering. Medan regimer som mördat och fördrivit miljontals människor sällan kritiseras och än mindre delegitimeras – dubbelmoral!

Föredraget var en välgörande objektiv och initierad framställning av antisemitismen. Larsson förföll aldrig till enögdhet eller ensidiga ställningstaganden. Han förmår se ett problem eller en konflikt ur olika perspektiv. Han sätter sig in i de inblandade parternas sätt att resonera. Han ser människan på båda sidor i en konflikt. Det gör budskapet om den nutida antisemitismen så starkt, så allvarsmättat. Vårt land, vår världsdel står inför oerhörda utmaningar när det gäller att göra rent hus med judehatet.

Göran Larssons har författat en skrift om antisemitismen, som finns att ladda ner på Svenska Kommitténs mot Antisemitisms hemsida. För den som vill ta del av Göran Larssons mer djupgående analys rekommenderas ett studium av denna skrift. Klicka på länken: www.skma.se/filer/Om_antisemitism.pdf

Israels humanitära sida

Israels humanitära sida talas det sällan om i media. Den israeliske politikern Zeev Bielsky sade nyligen att “Israel bryr sig om Gazas barn lika mycket som sina egna”. Det är inte bara ord. Israel visar i handling att man är beredd att hjälpa även fientligt inställda länder när de är i nöd. T o m Iran erbjöds räddningsteam från Israel när de för några år sedan hade en jordbävning. När Haiti drabbades av den fruktansvärda jordbävningen för ett par veckor sedan, var Israel först på plats med ett välutrustat fältsjukhus för att hjälpa alla de tiotusentals svårt skadade. Men var var de rika oljeländerna? Var var Sverige? Men det lilla och föraktade Israel var återigen bland de första att komma till undsättning när människor drabbas av katastrofer. Världen måste snart inse att Israel är mycket bättre än sitt rykte.

Se även detta nyhetsinslag på MSNBC: http://www.msnbc.msn.com/id/21134540/vp/34944405#34944405

Klimathotet tonas ner

För ett par veckor sedan skrev jag om klimatalarmisterna, de som överdriver effekterna av växthusgaser, och tror att vi har att vänta en klimatkatastrof i en nära framtid. Det rör sig inte bara om en liten klick forskare, utan de har snart fått en stor del av världens regeringar att tro att de måste satsa enorma summor på att begränsa utsläppen. Men nu börjar det komma det ena artikeln efter den andra i vetenskapliga tidskrifter som tonar ner hotet. En artikel i Svenska Dagbladet den 3 februari sammanfattar den senaste utvecklingen. Kanske världen kommer till sans nu, och tar itu med de verkliga miljöproblemen istället. Faktum är att de senaste 10 åren har det inte skett någon temperaturhöjning alls. Här är länken till artikeln i SvD:

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/varsta-klimatprognoserna-tonas-ned_4200339.svd

Politiker och artister ställde upp för Israel

Artister och publik sjunger Hatikva, Israel nationalsång, i avslutningen av galakvällen

Israelgalan i Berwaldhallen den 26 januari var en fantastisk kväll! Ni som inte var där missade något. Det var på en gång ett solidaritetsmöte för Israel och en kulturell explosion av glädje, engagemang och kreativitet. För israelvänner har det senaste året varit en svår tid. Antisemitismen har blossat upp, anklagelserna mot Israel har haglat. Situationen i Mellanöstern med det iranska kärnvapenhotet mot Israel har skapat oro inför framtiden. Det svenska mediaklimatet har varit och är negativt inställt mot Israel. Så kom den här galakvällen i en fullsatt Berwaldhall som en befrielse. Med strålande artister, med tal av israeliska och svenska politiker, med tongivande journalister, rensades luften från unken antisemitism och snedvriden och ensidig israelkritik.

Galan kom till genom en ingivelse från journalisten Siewert Öholm. Han mötte en israelisk politiker, knessetledamoten Zeev Bielsky, under en israelresa i höstas. Bielskys personliga berättelse om sin bakgrund och sitt engagemang för staten Israel grep Öholm så starkt, att han ringde hem till sin fru Gitten och bad henne boka Berwaldhallen för en kväll där Zeev Bielsky skulle få tala till en svensk publik. Det var upprinnelsen till denna minnesvärda kväll, som arrangerades av Samfundet Sverige-Israel, Judiska församlingen i Stockholm och tidningen Världen Idag.

Israel var verkligen kvällens ”huvudperson”. ”I kväll är Israels flagga större än den svenska”, sade galans konferencier Siewert Öholm, och fick aftonens första applåd. Men det skulle bli många fler. Artisterna uppskattades inte bara för sina rent konstnärliga prestationer, utan också för att man ställde upp och visade sin solidaritet med Israel. Staffan Schejas och violinisten Hugo Ticciatis tolkning av den judiska kompositören Ernest Blochs kända stycke Avodah (”gudstjänst”) som han ursprungligen skrev för den världsberömde violinisten Yehudi Menuhin, avlyssnades med andäktig gripenhet. En sann njutning för den som älskar klassisk violin! Personligen rycktes jag med i artisten Gladys del Pilars gospelgung i sånger som Wade in the water och Amazing grace.

Kvällens huvudnummer var tveklöst Zeev Bielsky, Knessetledamoten som i sin barndom i Jerusalem upptäckte att han inte som andra barn hade några mor- eller farföräldrar. De hade alla gått under i Förintelsen. Denna vetskap präglade sedan Bielskys liv. ”Hela världen såg på, men ingen ingrep”, konstaterade han i sitt tal.  ”Men det ledde ändå till en sak, att vi, judarna, skapade staten Israel. Men när staten utropats försökte arabstaterna att döda vår dröm, de ville utplåna dem som lyckats överleva förintelsen. Det är detta hat mot Israel som tvingat oss till krig efter krig. Jag har själv som officer kämpat i tre krig. När jag själv fick en son hoppades jag att han skulle få uppleva en armé i fred. Men också han fick delta i krig. Kanske min sons barn ska få uppleva en armé i fred?”, undrade Zeev Bielsky, som till sist fastslog Israels ständiga sökande efter fred. ”Vi vill ha fred! Omvärlden måste förstå att vi bryr oss om barnen i Gaza lika mycket som våra egna barn. Det finns bara en lösning – fredssamtal!”

Israels ambassadör i Stockholm, Benny Dagan, beskrev vad Israel åstadkommit under sina sextio år. ”För sextio år sedan en nybildad, svag och fattig nation. Idag en inspiration för hela världen”. Många av de svenska politikernas appeller var korta men kärnfulla. Eva Johnsson (kd) travesterade Martin Luther King när hon sade: ”Jag har en dröm, att även judar ska ha en plats som de kan kalla sitt land”. Den socialdemokratiske veteranen Thure Jadestig pläderade för försoning och demokrati i Mellanöstern. ”Det är mer kärlek och inte mer hat som behövs för att lösa konflikten”, menade han. Folkpartiriksdagsmannen Fredrik Malm citerade Irans president Ahmadinejad, som hävdar att Förintelsen inte har ägt rum och därför har inte heller Israel rätt att existera. Fredrik Federley (c) fokuserade på hotet mot judar i Sverige. ”Det är en skam att judar ska behöva gå bakvägen in på Berns när Israel firar 60 år, att man ska behöva gömma Israels flagga i en konsumkasse när man åker hem”. Elisabeth Svantesson (m), ordförande i den parlamentariska vänskapsförening Sverige-Israel, pekade på Israels utsatta situation som litet land omgivet av fientliga diktaturer, och fastslog ”att vi måste reagera när Israels rätt att existera ifrågasätts även i en svenska debatten. Israel har en orubblig rätt att existera”, slog hon fast med emfas.

När detta skrivs har galakvällens uppmärksamhet i media kunnat avläsas. Som vanligt har ett stort Israelmöte i stort sett förbigåtts med tystnad. Av dagspressen är det bara den lilla kristna tidningen Världen idag, som hade ett reportage. Det hjälper inte att man har intressanta talare på scenen, världsartister och en fullsatt salong. Om det sker till stöd för Israel så ska det tigas ihjäl. Tv-journalisten Lars Adaktusson sade något mycket intressant i ett samtal med världsreportern Ulf Nilson: ”Om man hävdar opartiskhet i Mellanösternrapporteringen, anklagas man för att vara partisk”. Med andra ord att sträva efter opartiskhet skulle gynna Israel, vilket naturligtvis i vissa journalisters ögon till varje pris måste förhindras.

Inte desto mindre var galakvällen ett utmärkt och välbehövligt initiativ, som visar vilket brett stöd Israel ändå har både bland politiker och i det svenska folkdjupet.