Det kokar i Syrien. Regimen slår tillbaka med järnhand. Vi känner igen mönstret från andra arabländer i uppror. Det är en ondskans och våldets spiral som följer en välkänd dramaturgi där finalen blir regimens fall. Men vad kommer sen?
Våldet och mördandet är oförsvarligt, men det saknas analyser i rapporteringen. Är det verkligen så att regimen hela tiden skjuter fredliga, obeväpnade demonstranter? Eller förekommer det våld från båda sidor? De som har följt mina inlägg om de arabiska upproren kan märka en viss skepsis mot hur händelserna rapporteras. Det framställs alltid som ”folkets” fredliga demonstrationer mot den brutala diktaturregimen. Frihetskamp mot diktatur och övergrepp. Är det verkligen ett så svartvitt scenario?
Nu har det framkommit att mycket av det som sker i Syrien styrs från syrier i väst. En av de ledande aktivisterna, Abulsattar Attar, säger till Expressen: - Vi som bor i Europa och USA styr upproret via sociala medier. Både islamister och liberaler stöder oss, men vi är inte al-Qaida, säger Attar. Attar bor i Belgien och ingår i ”Koalitionen för den syriska revolutionen”.
När islamister ingår i ”frihetsrörelsen”, då undrar man vad det blir för frihet? För kvinnorna blir det definitivt ett långt steg tillbaka till ofrihet och förtryck. En av de platser där det varit största sammandrabbningar är staden Hamah i västra Syrien. Staden är ett starkt islamistiskt fäste, där regimen tidigare slagit ner ett islamistiskt uppror 1982. Kristna och muslimska alawiter flyr nu staden i fruktan för sina liv. Även i andra städer sker övergrepp av rebellerna. I staden Homs har alawitiska hem och butiker attackerats och sunnimuslimska familjer har blivit utsatta för hot och trakasserier.
Den kände syriske poeten Adonis anser att upproret startats av och styrs av islamistiska krafter. Det fick honom att säga: “jag stöder inte protester som startar i moskéer”. Nu har han hamnat på rebellernas svarta lista och har all anledning att frukta för sitt liv. Det har också framkommit att människor tvingas att stödja rebellerna. En trebarnspappa berättar för Expressen att han hotats:
– Jag har fått tre hotbrev den senaste veckan från okända människor. De hotar med att bestraffa mig om inte jag deltar i protesterna mot regimen.
En exilsyrier i Stockholm fruktar att islamisterna kommer att ta makten.
– Folk är rädda för att islamister ska ta makten. Jag har hört folk på demonstrationer i Dayr az-Zawr ropa “alawiter till kistan och kristna till Beirut”, säger han.
Islamister i andra länder utnyttjar också upproret. En av dem är den kände imamen Adnan al-Aaror. Han har ett eget tv-program på en satellitkanal som sänder från Saudiarabien. al-Aaror har utfärdat flera rasistiska fatwor både mot regimens anhängare och mot minoriteter i Syrien. al-Aaror har anhängare bland de konservativa sunnimuslimerna.
Med andra ord, det är inte så enkelt att bara stödja den s.k. ”frihetsrörelsen”. Därmed inte sagt att den syriska regimen kan gå fri från skuld. Säkerligen är det ofta övervåld som används för att komma till rätta med upproret. Men demokrati i den arabiska världen tycks vara en utopi, till stor del beroende på splittringen mellan olika grupper som bekämpar eller hatar varandra. Det är med bävan jag inväntar den vidare utvecklingen i Syrien och andra delar av arabvärlden.
Hej,
Detta var en väldigt bra skildring av det som händer i syrien just nu.
Jag tycker att du ska försöka sprida ditt inlägg här via andra kanaler än endast bloggen.
Det är bra att folk förstår hur det verkligen ligger till i syrien där majoriteten av folket stödjer regeringen och presidenten. Mkt på grund av fruktan av de islamitiska krafterna som kan komma att ta över. Se t.ex. på vad som händer med kristna i Irak och Egypten i skrivande stund