Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Archive for October, 2011

Har vi inte lärt något av vad som hände i Iran?

Svenska medier talar med gillande och beundran om den ”arabiska våren”. ”Det är dags för en ny generation att kliva fram. Hela världen skulle behöva en arabisk vår”, skriver till exempel Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson.  Hur är det möjligt att våra politiska kommentatorer har blivit så aningslösa? Har man inte lärt något av historien? Ser man inte de oroande tecknen från Egypten, Syrien, Tunisien och Libyen? Ökat hat mot västerlandet, ökat hat mot Israel, förföljelse av minoriteter, islamister som vädrar morgonluft och ser möjligheter att islamisera land efter land i Mellanöstern. Det handlar inte om islamofobi, utan att se verkligheten som den är, utan skygglappar eller blinda fläckar.

Även pålästa vänner och kolleger ser med positiv förväntan på utvecklingen i dessa länder med ”arabisk vår”. Man menar att det är unga människor, studenter, den arabiska internet-generationen, som ligger bakom upproren. Det är unga frustrerade människor, inte minst unga kvinnor, som nu kräver sin frihet.  De har levt under diktatur i hela sitt liv och har nu nått en punkt då de är beredda att slåss för sin frihet. Visst, det låter bra, och visst är det sant att många i proteströrelsen just är dessa unga rebeller. Men det går inte blunda för de oroande tecknen på att islamister nu ser möjligheter att utnyttja situationen för att uppnå inflytande över utvecklingen.

Vad hände egentligen i Iran i slutet av 70-talet? Shahen hade suttit vid makten i närmare 40 år. Han hade förbjudit politiska partier och gjort sig själv till envåldshärskare. Visst tillät han en modernisering av landet, framväxten av en välutbildad medelklass, men demokrati stod han emot så länge han satt vid makten. det folkliga missnöjet växte, en proteströrelse växte fram bland studenterna, och i Paris satt ayatollah Khomeiny och förberedde revolutionen. Hans hetsande predikningar som spydde hat mot västerlandet spelades in i Paris och spelades upp med hjälp av högtalare från landet minareter. När Khomeiny anlände till Teheran var han revolutionens självklare centralfigur och fick stöd från alla folkgrupper, från studenter till mullor. De förstod inte vad som skulle komma, de hade utnyttjats som ”nyttiga idioter” för att tjäna islamismens syfte – skapandet av en islamistisk diktatur med ännu hårdare nypor än shahens. Och denna diktatur håller sig fortfarande kvar vid makten efter drygt 30 år.

 Ser inte dagens politiska bedömare den uppenbara risken att den ”arabiska våren” tar samma riktning som den iranska revolutionen? Varför är ofta vänstern mest aningslös? Är det gammal revolutionsromantik som sitter i blodet? Är det därför man ser med förståelse till och med på kravaller och vandalisering i engelska städer? Det är dags att fråga sig vad dessa rörelser kämpar för, inte vad de kämpar emot! Är det verklig frihet eller är det vilseledande skönskrivningar av den ”fred och frihet” som följer när den islamistiska revolutionen har segrat. 

Advertisements