Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Archive for July, 2013

Miraklet Israel

”I Israel är vi realister, därför tror vi på mirakel!”. Detta yttrade Israels förste premiärminister en gång, syftande på att Israel gång på gång gått segrande ur strider där de varit dömda till undergång. Varför är Israel efter 65 år så ensamt, så ifrågasatt, och i avsaknad av vänner, åtminstone i sitt närområde? Varför vill stora delar av arabvärlden att Israel ska upphöra att existera? Jag har inget bra svar på dessa frågor. Jag vet bara att min vänskap med det judiska folket, är som all äkta vänskap, villkorslös. De är Bibelns folk, de är det fördrivna och förföljda folket, som jag vill stå upp för, oavsett världens åsikter, oavsett antisionism och judehat, oavsett hur många som på nytt vill fördriva dem från det land som de återvänt till för tredje gången.

Världen tycks ha problem med att judarna är tillbaka i sina fäders land. Ändå har världen inte välkomnat dem någon annanstans heller. I Europa höll de på att utrotas. I arabvärlden förföljdes de och tvingades fly. Och när Förintelsen pågick var de flesta andra länder stängda för judar. Bara i Israel känner judar sig riktigt välkomna, bara där kan de vara säkra på att inte bli förföljda, bara där kan de gräva i marken, och hitta tillbaka till sina rötter.

Det är viktigt med mänskliga och historiska rötter. Där rötterna trängt ner djupt kan näringen tas upp och trädet växa och blomstra. I Israel får judarna näring och energi genom sina andliga och historiska rötter. Där rotas de och växer, där blomstrar landet, där skördar de framgångar inom vetenskap, kultur och näringsliv, där hittar de tillbaka till sin Gud. Denna nationella återuppståndelse skildras levande i Hesekiel 37. De förtorkade benen (judarna i förskingringen) ligger utspridda i en dal och Herren säger: ”Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag ska låta er få bo i ert land”. Detta uppfylldes när judarna i förintelsens diaspora kom tillbaka till fädernas land och på nytt upprättade Israel.

Men resan hem var lång och besvärlig, ja den var bokstavligen som en vandring genom dödens dal. När koncentrationslägren befriades, trodde de överlevande, de som varit en hårsmån från döden, de som ännu var utmattade av svält och sjukdomar, att de snart kunde börja resan till det hägrande Löfteslandet. Men det kom nya dråpslag. Britterna vägrade släppa in överlevarna i Palestina. Oljan hade kommit att spela en stor roll för Englands återuppbyggnad, och nu ville man inte äventyra förhållandet till araberna. Istället hölls överlevarna kvar i läger i Tyskland, Polen och senare på Cypern.

Men när det såg som mörkast ut kom ett annat land till judarnas räddning – USA! Harry Truman hade blivit USAs president efter Roosevelts bortgång, och han var beredd att stödja judarnas sak. Den nye presidenten Harry Truman stödde judarnas rätt att invandra i Palestina, trots att många i den amerikanska regeringen satte sig emot. Värst var Trumans utrikesminister Marshall som hotade att avgå. Trumans rådgivare Clark Clifford rådde honom trots detta att stödja delningsresolutionen i FN 1947, när generalförsamlingen skulle ta beslut om att dela Palestina i en judisk och en arabisk stat. Clifford använde till och med bibelord när han talade för judarnas sak. Bland annat citerade han 5 Mos 34:4: ”Detta är det land, som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, när jag sade: Åt dina efterkommande skall jag ge det.” Truman blev styrkt i sitt ställningstagande och fick regeringen med sig. Omröstningen i FN var närmast mirakel, drygt två tredjedelar av länderna röstade för en delning, och plötsligt var inte en judisk stat en utopi.

65 år senare är Israel ett obestridligt faktum. Vi kan välja att hata landet, älska det eller bara acceptera det. Men det ändrar inte faktum. Miraklet Israel lever och blomstrar.

Stefan Sturesson

Har Reinfeldt rätt om SD?

Om hatet i svensk politik

”Sverigedemokraterna har fört in hatet i svensk politik, därför måste de isoleras, därför måste de förhindras att få inflytande”. Så säger den svenske statsministern i sitt Almedalstal. Med all respekt för Fredrik Reinfeldt i övrigt, men ursäkta uttrycket, vilket skitsnack! På finare svenska, vilket ogrundat uttalande! Jag är inte sverigedemokrat, jag är och förblir kristdemokrat, men som demokrat bör man ha respekt för att det finns partier som tycker annorlunda. Om jag förstått det rätt angriper inte sverigedemokraterna invandrarna, utan invandringspolitiken, och där är vi nog många som börjar inse att den har misslyckats. I Sverige finns idag parallella samhällen som lever efter helt andra normer och värderingar än de som gäller för Sverige i övrigt. Med all rätt kan man fråga sig: vart är Sverige på väg?

Med sitt uttalande legitimerar statsministern hatet mot ett annat parti. För vilket parti är det som utsätts för mest hatbrott, om inte sverigedemokraterna? Jag beundrar faktiskt de som officiellt företräder sverigedemokraterna. De löper ständigt risk att bli attackerade och diskriminerade, ibland med rena dödshot. Istället för isolering, borde statsministern ta debatten med sverigedemokraterna, för att pröva om argumenten för Sveriges nuvarande flyktingpolitik håller i längden? Varför inte pröva sverigedemokraternas förslag att hjälpa mer flyktingar i närområdet, där de flesta flyktingarna finns? För mig låter det förslaget väl värt att pröva, och inte det minsta rasistiskt.

 Samtidigt har vi i Sveriges riksdag ett parti som är grundat på kommunismen, även om det för syns skull tagit bort kommunismen från själva namnet. Detta borde vara det parti som står längst bort från moderaterna rent ideologiskt, ett parti som för inte länge sedan sympatiserade med världens kommunistiska diktaturer, och försvarade dessa diktaturers massmord och brott mot mänskligheten. Fortfarande försvarar de diktaturer som Kuba, som förföljer och fängslar den politiska oppositionen. Här är det inte tal om att isolera. Och socialdemokraterna kan till och med tänka sig att ta in dem i regeringen. Märk väl, jag säger inte att vi ska isolera Vänsterpartiet. Jag undrar bara vad som är logiken i att acceptera det ena och isolera det andra. Om man tycker att SD har ett grumligt förflutet, vad har då inte VP?

Tyvärr tror jag att statsministerns populistiska fördömande av SD får motsatt effekt. De flesta människor har förmågan att tänka själva. Fler och fler inser att något måste göras åt en invandringspolitik som leder till parallella samhällen, inre motsättningar och minskad sammanhållning. Att försvara ett Sverige som står för demokrati, pluralism, öppenhet, jämställdhet och en gemensam värdegrund, är att försvara ett långsiktigt hållbart Sverige. Låt oss inte förtröttas i den kampen.