Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Archive for Palestinier

Kan Obama ge Israel fred?

 Igår meddelades att USAs president Barack Obama tilldelats Nobels fredspris. Det var mycket överraskande. För vilken fredsinsats får han priset kan man undra? Han har varit president i 9 månader och världen har inte blivit fredligare. Krigsinsatserna i Irak pågår, likaså i Afghanistan. Stormakter som Ryssland och Kina rustar sig för fullt. Iran är på väg att bli en kärnvapennation och hotar Israel. Vad gör Obama? Lägger press på Israel! Det är ungefär lika begåvat som att säga till en flicka som är på väg att våldtas av ett gäng våldtäktsmän, att ”ta det bara lugnt, kämpa inte emot, så kommer de att lämna dig ifred”.

Israel befinner sig i ett mycket svårt dilemma. Starka krafter i omvärlden vill tvinga Israel att ingå ett fredsavtal med fiender som vill krossa Israel. Vad kan Israel vinna på att satsa på en fred, som kanske bara blir en pappersfred? Men motsatsen, att fortsätta den militära kampen mot Hamas, Hizbollah och alla andra terrorgrupper och militanta fiender som vill utplåna den judiska staten, är inte heller ett lockande alternativ. Israels premiärminister Benjamin Netanjahu tycks, trots fiendens oförsonlighet, vara beredd att fortsätta på fredsspåret.

Ett fredsavtal med den palestinska myndigheten skulle kunna innebära att Israel lämnar ifrån sig hela Västbanken (där Israel har en stor del av sina historiska rötter), östra Jerusalem (som innehåller tempelplatsen och alla andra historiska bibliska platser) och dessutom går med på att 3-4 miljoner s.k. palestinska flyktingar får rätten att återvända till Israel, vilket skulle innebära slutet för den judiska staten, åtminstone på sikt. Dessutom finns det tydliga signaler på att en sådan fred bara skulle bli tillfällig. Majoriteten av palestinierna och i synnerhet Hamas erkänner inte Israel som judisk stat. De vill lägga Israel och hela området inklusive Västbanken och Gaza under palestinsk-muslimsk kontroll. De ser ett eventuellt fredsavtal som ett första steg att ”befria” hela Palestina.

Andra menar att det finns ingen möjlighet för Israel att sluta fred med någon som egentligen vill utplåna staten. De militanta muslimska palestinierna, som nu är i majoritet i de palestinska områdena, utesluter varje kompromiss. De menar att man inte kan kompromissa om sin tro, då sviker man Allah. Hamas säger att de kan sträcka sig till en hudna (vapenvila) i tio år, men det långsiktiga målet, att eliminera den judiska staten, släpper man inte. Varför skulle Israel ge bort allt och dessutom släppa in miljontals palestinier inom sina gränser, om det enda resultatet skulle bli en längre vapenvila? Om Israel är trängt på alla sidor nu, hur skulle det inte bli då när man får fienderna mitt ibland sig?

Palestinierna och stora delar av världen har vägrat erkänna judarnas rätt till östra Jerusalem trots att östra Jerusalem just innehåller de delar som var Israels huvudstad i historisk tid. Här finns också judendomens heligaste plats tempelberget med vad som finns kvar av det gamla judiska templet (Västra muren). En icke-judisk kanadensisk advokat, Jacques Gauthier, har framlagt en doktorsavhandling efter 20 års forskning rörande Jerusalems juridiska status. Hans slutsats är att östra Jerusalem tillhör judarna enligt internationell lag. Om 20 års forskning bevisar judarnas rätt till Jerusalem, varför skulle Israel ge bort de delar som innehåller judarnas heligaste platser, och som visar judarnas historiska rätt till staden?

För judar och kristna går det inte heller att bortse från vad Bibeln säger. Israel är det folk Bibeln handlar om. De är det folk som givit oss Bibeln. Att bry sig om Israel är också vad Bibeln uppmanar oss att göra. Judarnas återkomst till Israel är förutsagd i Bibeln och återuppbyggandet av landet är en enda lång förberedelse på Messias ankomst. Så finns det något skäl för oss att inte bry oss om vad som händer med Israel?

Bibeln säger till exempel klart att hela världen ska gå emot Israels rätt till Jerusalem, men att till slut skall alla de som försöker erövra Jerusalem ”illa sarga sig därpå” (Sak. 12:3). Vi vet inte alla detaljer, men i slutänden skall Jerusalem ”trona i trygghet” och folk från hela världen ”komma för att tillbe konungen Herren Sebaot”, dvs Messias, som då har kommit tillbaka och intagit sin tron i Jerusalem för att därifrån ”vara konung över hela jorden”.

Advertisements

Sant och falskt om Palestinas historia

Det finns framstående företrädare för palestinierna som säger att deras rötter kan härledas ända tillbaka till filistéerna, som var Israels fiender på Bibelns tid. Påståendet kan varje historiker motbevisa. Det är fullständigt påhittat och endast ägnat att misskreditera israelerna och möjligen få en okunnig omvärld att tro, att det kan ligga ett frö av sanning i påståendet.

Men palestinierna finns ju där, och de är många, invänder någon. Ja, idag är de s.k. palestinierna flera miljoner, många av dem lever i andra arabländer som Jordanien, Syrien, Egypten, Tunisien och Libanon. Men varifrån kommer de, och är de ett särskilt folk?

Till att börja med bör det fastslås vad som är sant och inte är sant. Det är inte sant att Palestina någonsin har varit en stat. Namnet Palestina uppfanns av romarna när man hade slutgiltigt krossat judarna år 135 e Kr. Sedan dess har det varit namnet på en region, en provins, där det har bott många olika folkslag, inte minst judar. Provinsen har ingått i olika imperier, från det romerska till det ottomanska, men aldrig under de gångna1900 åren utgjort någon statsbildning.

Om Palestina aldrig har varit en stat, hur kan det då vara ockuperat? Under de 19 år då Västbanken, östra Jerusalem och Gaza var ockuperade av Jordanien och Egypten, talade ingen om en ockuperad palestinsk stat, varken arabstaterna eller FN. Inte ens palestinaaraberna själva talade om en ockuperad palestinsk stat eller ett palestinskt folk. På den tiden hade ingen hört talas om ett palestinskt folk. Innan Israel bildades var det definitivt inte araberna i Palestina som kallade sig palestinier. Däremot kunde judar boende i Palestina använda sig av det epitetet. Den kända judiska dagstidningen Jerusalem Post, hette på den tiden Palestine Post.

Men vilka är då dagens palestinier? De är helt enkelt araber som råkar bo i ett område som kallas Palestina. De är definitivt inte ett separat folk. Ett separat folk har sin egen kultur, sitt eget språk, sin egen religion. Men palestinaaraberna talar samma språk, praktiserar samma religion, har samma kultur som alla andra araber. De små skillnader som finns kan jämföras med skillnaden mellan smålänningar och jämtar i Sverige. Det finns vissa särdrag, men de är alla svenskar. Dessa små skillnader gör dem inte till separata folk. Palestinierna kräver östra Jerusalem som sin huvudstad. Östra Jerusalem är den delen där den gamla staden innanför murarna ligger, alltså den del som rymmer en stor del av judarnas historia. Jerusalem har heller aldrig varit huvudstad i någon annan stat än Israel. Följaktligen inte heller varit huvudstad i någon stat som aldrig existerat. Varför skulle palestinierna få någon del av Jerusalem som sin huvudstad? För att de kräver de? För att slippa palestinsk terrorism?

Israel har genom sin förvaltning av Jerusalem visat att man är den enda garanten för en fri och öppen stad. När Jordanien kontrollerade staden 1948-1967 var judarna utestängda från sina heliga platser och de judiska kvarteren, inklusive synagogorna förstördes.

Under israelernas kontroll garanteras religionsfrihet för alla religioner inom Israels gränser. Israel låter till och med muslimerna bestämma över tempelberget i Jerusalem. Jämför detta med områden där palestinierna har makten. De kristna palestinierna flyr därifrån på grund av trakasserier och förföljelse från den muslimska majoriteten. Ett tydligt exempel är det tidigare kristna Betlehem, där nu muslimerna tagit över. Däremot flyr inte de kristna palestinierna från israelkontrollerat område.

Ett annat förbisett faktum är att de flesta palestinaaraberna inte är födda i Palestina. Det Palestina de invandrande judarna mötte i början av 1900-talet var öken och sumpmarker. Väldigt få araber var bofasta. Inte förrän judarna hade omvandlat öknen och sumpmarkerna till blomstrande jordbruksland startade den arabiska immigrationen. Exempelvis var den förre palestinske ledaren Arafat född och uppvuxen i Kairo. Detta gäller även de s.k. palestinska flyktingarna. För att räknas som palestinsk flykting räckte det enligt FN:s definition 1948 med två års vistelse i området.

Trots att palestinierna saknar historisk rätt till området godtar ändå Israel bildandet av en palestinsk stat. Inte för att de anser att palestinierna har rätt till det, men för att lösa en mycket komplicerad konflikt, och för att efter 61 år av fientligheter kunna börja en era av fredlig samexistens och utveckling. Det krävs några modiga palestinska ledare, som vågar bryta med vålds- och hatideologin, och som kan övertyga det egna folket om det meningslösa i att fortsätta med dödandet. Endast då kan en ny epok av fred och blomstring ta sin början i Israel och Palestina.

Palestinier – demonstrera mot Hamas!

Nu har de palestinska grupperna i Sverige fått ösa ur sig sitt hat mot Israel. I demonstrationer runt om i landet i går skreks ”Israel mördare!”. I ett demonstrationstal i Västerås talades det om det palestinska motståndet som skulle leda till seger. Det är verkligen synd om dessa människor som lever i en stor lögn. Som kallar Israels försvarsaktioner för mord och Hamas urskiljningslösa mördande för frihetskamp. Skulle mördarorganisationen Hamas som gömmer sig bakom kvinnor och barn, vara deras frihetskämpar? Menar ni verkligen att ni har överlåtit till Hamas att kämpa för det palestinska folkets frihet? Vet ni inte att de verkliga mördarna är Hamas? De har som  uttalat mål att förinta Israel, och inte bara det, även det judiska folket. De israeliska soldaterna däremot gör allt de kan för att undvika att döda oskyldiga, deras enda uppdrag är att slå till mot dem som skickar de dödsbringande raketerna in mot israeliska samhällen. Men även i det uppdraget ställs de inför svåra val. Till exempel när de jagade en Hamasmedlem som plockade upp en 5-årig liten kille för att använda honom som mänsklig sköld. De valde att låta honom löpa för att inte döda barnet. Det är sådana situationer som de israeliska soldaterna ställs inför hela tiden.

Ansvaret för dödandet av civila ligger helt på Hamas. Redan när de bröt vapenvilan för att fortsätta raketkriget mot Israel gjorde de ett val. Hur kan ni som kämpar för de palestinska folket, försvara dessa samvetslösa fanatiker. Ni borde istället demonstrera mot Hamas och stödja de palestinier som förhandlar med Israel om en tvåstatslösning. ”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort. Det dör som en stormvind i öknen bort”, skrev Esaias Tegnér. Det gäller än.