Historielösa politiker säljer ut Jerusalem

December 9, 2009 at 8:09 am · Filed under Israel och Mellanöstern and tagged: Allenby, Jerusalem, ockuperad stad, Ottomanska väldet

När jag hör vår svenska utrikesminister och andra politiker tala om östra Jerusalem som ockuperad stad, när jag hör dem tala om judar som återvänt till sin 3000-åriga huvudstad som bosättare, blir jag upprörd i mitt innersta. Jerusalem var ockuperat 1948-1967 av Jordanien, den judiska befolkningen tvingades fly, deras hem beslagtogs, deras synagogor förstördes, deras liv lades i ruiner. När sedan den arabiska ockupationen var över genom sexdagarskriget -67 och det öppnade sig en möjlighet för de fördrivnas efterlevande att återvända, då står  Europas politiker där och pekar finger åt dem, och fördömer dem som bosättare och ockupanter. Det är skamligt att höra detta från ett Europa som bara för ett drygt halvsekel sedan mördade en stor del av det judiska folket. De gavs rätten att återvända till sitt historiska hemland, men det dyrbaraste av allt, den 3000-åriga huvudstaden, där Guds närvaro genom det heliga templet var så påtaglig, den platsen vill man nu ge bort till judarnas fiender, som ingenting annat vill än att utplåna allt judiskt från Jerusalem och Israel.  Skäms! Vet hut! Ni historielösa politiker, som utan eftertanke eller samvetsförebråelser är beredda att offra det judiska folket på nytt. Läs Jerusalems historia och ni ska förstå att staden tillhör judarna. Här kommer några fakta om de senaste 200 åren.

Under det ottomanska väldet 1517-1917 tilläts judarna utöva sin religion utan större restriktioner. Den judiska folkgruppen i Jerusalem växte och på 1800-talet dominerade den judiska folkgruppen staden.

 Under 1800-talet började också den judiska invandringen från Europa att komma igång. Den första kibbutzen grundades 1909 när fortfarande det ottomanska väldet bestod. På 1870-talet var judarna i majoritet i Jerusalem.

Att Palestina på nytt bytte makthavare 1917 berodde uteslutande på att Turkiet ställde sig på Tysklands sida i 1:a världskriget. Därmed blev det strid även om det turkiska Palestina. Britterna hade den strategin att en överlägsen seger i Mellanöstern skulle bryta dödläget i skyttegravskriget i Frankrike. När Jerusalem kapitulerade med vit flagg gick general Allenby in i staden till fots. På trappan till citadellet talade han till folket och försäkrade att den brittiska regeringen skulle beskydda de heliga platserna och bevara religionsfriheten i Jerusalem. Efter krigets slut fick Storbritannien Palestina som protektorat av Nationernas Förbund. En ny era hade börjat, en era som öppnade nya möjligheter för judarna.

1900-talet är judarnas värsta och bästa århundrade. 6 miljoner judar förintades, men en självständig judisk stat bildades efter en historisk omröstning i FN 1947. Men Jerusalem genomgick ytterligare en mardröm 1948-49, då den arabiska världen försökte kasta ut judarna från sitt land. Redan före 1948 gjordes upprepade attacker av arabiska folkmassor mot judiska butiker och judiska hus i Gamla staden. Striden om Jerusalem var benhård under kriget och den kvarvarande judiska gruppen i östra Jerusalem utsattes för utsvältning och fördrivning. När Jordanien ockuperat den östra delen gjorde man allt för att utplåna stadens judiska prägel och synagogorna förstördes. Inte ens tillträde till judarnas heligaste plats, Västra muren, var tillåten. 

Namnet Jerusalem betyder fridens boningar. Hur kan denna stad vara en så stor stötesten för araber och övriga världen? Där finns inga värdefulla naturtillgångar. Den ligger inte vid de stora allfarlederna och saknar militärt sett strategisk betydelse. Den har aldrig varit huvudstad för något annat folk än judarna. Ibland framställs den östra, äldre delen av staden som arabisk, men det är fullständigt fel. Jerusalem är inte bara historiskt en judisk stad, judarna har de senaste 150 åren varit den dominerande folkgruppen i Jerusalem. Under Israels överhöghet har alla de tre monoteistiska religionerna fått tillgång till sina heliga platser. Så var inte fallet under arabisk överhöghet.

Den glödheta striden om Jerusalem är svår att förstå utan den bibliska referensramen. Som kristen eller jude skulle man kunna förklara kampen om Jerusalem med profeten Sakarjas ord: ”Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. Och alla jordens folk skall församla sig mot henne.” (Sak. 12:3) Men till slut, efter svåra strider, profeterar Sakarja skall folket ”bo där i ro och aldrig mer lämnas till undergång. Jerusalem skall bo i trygghet”  (Sak 14:11. Oavsett trosuppfattning kan vi konstatera en sak, det finns ett folk, som vägrat att låta sig förvisas och utrotas, och som nu vänt åter till landet där Jerusalem är huvudstaden – och alltid har varit. För dem är Jerusalem mer än en symbolfråga. Det är själva hjärtat, själen, identiteten. Hur tänker vår utrikesminister, vår regering? Hur ska Israel med bibehållen trovärdighet kunna ge upp Jerusalem på nytt?

Comments (11)