Intressant forskning bekräftar uttåget ur Egypten

July 29, 2009 at 8:56 pm · Filed under Israel och Mellanöstern and tagged: Exodus Case, Imhotep, Lennart Möller, Senmut, Uttåget ur Egypten

Under årets Shalom-konferens i Hjälmared i slutet av juli ägnades en hel dag åt professor Lennart Möller och hans forskning rörande israeliternas tid i Egypten och själva uttåget. Under hela hans föreläsning satt åhörarna i den fullsatta lokalen i andäktig tystnad. Möller framförde sitt budskap på ett retoriskt lysande sätt, med en dramatisk talang som om han var en skicklig skådespelare. Dessutom var föreläsningen så faktaspäckad, så full av övertygande bevisning, att det är svårt att finna några motargument. Den bibliska berättelsen om uttåget ur Egypten, vandringen genom Röda havet och laggivningen på Sinai berg får genom Möllers forskning upprättelse som historiskt dokument. Likt en detektiv har Möller begivit sig till de platser där allting utspelade sig och försökt verifiera detalj efter detalj i den bibliska berättelsen. Som arbetshypotes har han utgått ifrån att bibelberättelserna skildrar en historisk verklighet.

Professor Möller har valt att lägga pussel med hjälp av en kedja av händelser, omständigheter, kemiska analyser, namn, kartor, fotografier, satellitfotografier och arkeologiska fynd. En jurist skulle kalla det för en indiciekedja. Hela materialet presenterar han i sin bok ”The Exodus Case” – en faktaspäckad bok på närmare 400 sidor och hundratals illustrationer.

Lennart Möller är professor vid Karolinska Institutet i molekylärbiologi och analytisk toxikologi. Hans forskning fokuserar på DNA-skador, cancer och inflammatoriska sjukdomar. Men han har också studerat marinbiologi, kemi och limnologi (djurliv i sötvatten). Detta i kombination med hans intresse för fotografering, dykning och arkeologi har gjort honom väl rustad för att också forska i den bibliska historien. Systematiskt och metodiskt har han med forskarens nyfikenhet och blick för detaljer penetrerat den bibliska berättelsen och sökt efter de spår som ännu går att finna efter flera tusen år. Resultatet är närmast häpnadsväckande. Den bibliska berättelsen verifieras medan många traditioner och sentida uppfattningar om hur och var det hände måste omvärderas. Med sitt forskaröga har Lennart Möller undersökt varje plats, även under vatten, granskat varje dokument, varje föremål som kan tänkas ha något att berätta Josef, Mose och Israels födelse som nation. Vi ska här ge några exempel på de rön Möller gjort och vi börjar med Jakobs son Josef, som blev faraos närmaste man i Egypten.

 

Existerar Josef i egyptisk historia?

Lennart Möller ville ta reda om det kan finnas några spår i den egyptiska historien av Josef, patriarken Jakobs näst yngste son, som genom sina avundsjuka bröder hamnade i Egypten som slav. Efter flera öden och äventyr, och en orättvis fängelsevistelse, blev Josef Faraos högst betrodde medarbetare och styrde Egypten som en statsminister. Kan denna dramatiska berättelse ur Första Mosebok ha en historisk bakgrund?

Under tredje dynastin fanns mycket riktigt en person som kan stämma på Josef, omskriven och omtalad i den egyptiska historien. Hans namn var Imhotep. Han tillskrivs så många talanger att han ibland blivit kallad Egyptens Leonardo da Vinci. Ja inte bara det, han blev efter sin död ansedd som ett gudaväsen. Den egyptiska prästen Manetho skrev:

”…under hans regeringstid (Farao Djoser) levde Imhotep som på grund av sin medicinska kunnighet hade rykte om sig att vara egypternas Asklepios (läkekonstens gud). Han uppfann också konsten att bygga med huggen sten.”

Imhotep tillskrivs uppförandet av den första pyramiden, den så kallade trappyramiden i Sakkara, som är av gigantiska dimensioner. Pyramiden är omgiven av en vacker, utsmyckad mur. Huvudingången leder in till en lång hall med 40 pelare, 20 på vardera sidan. När man passerat dessa pelare kommer man till ett antal mycket stora schakt som skär djupt ned i marken.

Egyptologernas teori om dessa schakt är att de är gravkammare, men de är av en sådan exceptionell storlek och helt annorlunda i form och funktion än andra egyptiska gravkammare. Alla dessa schakt är dessutom förbundna med varandra genom en central tunnel. Ett av schakten har också en trappa som går ända ner till bottnen av schaktet. Det är mycket osannolikt att dessa schakt är gravar.

Under samma tid uppfördes också enorma ”silon” vars användning egyptologerna varit mycket fundersamma om.  Men om Imhotep var Josef, då är det ingen tvekan om vad dessa gigantiska schakt och silon användes till. Det var för att förvara brödsäd i för att egyptierna skulle överleva de sju åren av missväxt.

Vilka bevis finns det för att Josef och Imhotep är från samma tid? Enligt Möllers efterforskningar levde Josef omkring 1745 till 1635 f Kr. Detta är inte exakta årtal, det finns en osäkerhet på ett antal år. Farao Djoser levde under den tredje dynastin, men det går inte att exakt fastställa när Djoser regerade därför det saknas en egyptisk tidsaxel för de tidigare egyptiska dynastierna. Men ett antal händelser under farao Djosers tid har en mycket stor likhet med vad Bibeln berättar, likheter som inte finns med andra faraoner.

I sin bok redovisar Möller ytterligare en rad omständigheter som sammantaget ger en så stark indiciekedja att det med stor sannolikhet går att fastslå att Imhotep är identisk med Josef. Exempelvis har man funnit inskriptioner som indikerar att Imhotep inte var medlem av den faraonska familjen, utan att han nådde sin position på egna meriter. Detta är unikt eftersom den ende som brukade ha en sådan roll som rådgivare och medregent var faraos egen son. Det är också klart att Imhotep dyker upp under senare delen av farao Djosers regeringstid. Ingenting finns skrivet om Imhotep från Djosers tidiga regeringstid. Även detta överensstämmer med den bibliska berättelsen om Josef.

 

Existerar Mose i egyptisk historia?

I likhet med Josef nådde Mose en ställning som en av de högsta ledarna under Farao och överbefälhavare för Egyptens armé (enligt Josephus). Mose borde följaktligen ha lämnat några spår efter sig, men frågan är vilket egyptiskt namn han bar. Möller letade efter en farao som kunde stämma med tiden (omkring 1500-1400 f Kr) och som hade en dotter men ingen son. Han fann Thutmosis I (även kallad Amenhotep I), vilken både saknade en manlig arvtagare till tronen och hade en dotter Nefure som är välkänd i den egyptiska historien. Man har hittat flera statyer föreställande Nefure med ett litet barn i famnen, ett barn med namnet Senmut. Namnet lär betyda ”moderns bror”, vilket skulle indikera att han hade rätt att ärva tronen, eftersom hans mor som kvinna inte kunde bli farao.

Enligt Möller finns det ett mycket intressant stycke i litteraturen om Senmut. Det pekar på att Senmut misskötte sin maktställning och att han vid en särskild tidpunkt under Hatshepsuts välde (Nefure heter Hatsepsut när hon blir drottning) föll i onåd, vilket inte minst visas genom förstörelsen av hans monument. Det här är ju precis vad som hände med Moses enligt bibeltexten. Senmuts försvinnande ur historien har plågat egyptologer i decennier. Men en person som gjorde vad Bibeln påstår om Moses, måste enligt dåtida egyptiska traditioner utraderas från historien.

Med en omfattande tabell i sin bok visar Möller en mängd överensstämmelser med Bibelns uppgifter om Mose och egyptiska källors uppgifter om Senmut. Mycket talar för att Senmut och Mose är samma person.

 

När Röda havet delade sig

En 3,5 m lång papyrus-rulle, Ipuwer-rullen, innehåller mängder av uppgifter om de olyckor som drabbade Egypten innan israeliterna tilläts lämna landet. Rullen är skriven under den 19:e dynastin, vilket är den dynasti som tog vid kort efter Exodus. Man kan således konstatera att det finns egyptiska källor som bekräftar förspelet till Exodus.

Många nutida bibelforskare har velat finna en naturlig förklaring till de mirakler som inträffade i samband med uttåget. Allra svårast har man haft med uppgifterna om vandringen över Röda Havet. Man har velat finna en övergång där vattnet är grunt och där vinden under gynnsamma förhållanden kan driva undan vattnet så att bottnen blir torrlagd. I den nya svenska bibelöversättningen kallas havet för ”Sävhavet”, som skulle antyda att det är mycket grunt. Andra har argumenterat för att uttåget aldrig har ägt rum. Istället var israeliterna ockuperade av Egypten och att de, när egypterna var försvagade genom krig, lyckades befria sig från egypterna. Men Möller har velat ge den bibliska framställningen en ny chans.

Ett viktigt led i Möllers undersökning var att finna den rätta vägen för israeliternas uttåg. Med utgångspunkt från ledtrådarna i Bibeln är det bara en väg genom Sinai som är möjlig. Första målet var ju att föra israeliterna till ”Guds berg i Midjans land”, berget som felaktigt kommit att kallas Sinai berg. Midjans land ligger inte i Sinai, utan på östra sidan av Aqabaviken, dvs i nuvarande Jordanien och Saudiarabien. Utmed den västra kusten av Aqaba-viken finns bara en möjlig plats att samla de 1,5 – 2 miljoner människor som israeliterna utgjorde, och det är vid Nuweiba, där det finns en halvö som kan rymma en så stor folkmassa. Dessutom förbinds Nuweiba med västra Sinai av en bred dalgång som heter Wadi Watir, i praktiken den enda dalgång som en så stor folkmassa som israeliterna skulle kunna ta sig igenom. De omgivande bergskedjorna är mycket svårforcerade.

Lennart Möller lät utforska Nuweiba mycket noggrant och fann bland annat just här vid Nuweiba finns en landbrygga mellan västra och östra sidan av Aqabaviken. Vattendjupet här är mellan några meter till något hundratal meter. På båda sidor om landbryggan är djupet mellan en och tvåtusen meter.

Dessutom, på motsatta sidan av Aqabaviken finns också en flack, öppen plats som kan rymma en stor folkmassa. Runtomkring störtar 2000 meter höga berg rakt ner i havet. När sedan havsbottnen på denna landbrygga undersöktes av Möller och hans team fann man till sin förvåning att där fanns lämningar på bottnen som liknade vagnshjul och andra delar som skulle kunna tillhöra egyptiska stridsvagnar. Fynden förekommer inom ett stort området på omkring 5 gånger 14 km. Hjulen var övervuxna av koraller, men ändå var formen omisskännlig. I ett fall rörde det sig om ett fyrekrat hjul som var förgyllt. Hjulet hade bara en mindre korallöverväxt på grund av att det skyddats av bottenslammet. Man har funnit inskriptioner från tiden för farao Thutmosis III under den artonde dynastin, som just beskriver förgyllda vagnshjul av just den här typen.

För Lennart Möller är den här typen av fynd starka bevis på att den rätta platsen för israeliternas överfart till östra sidan av Aqabaviken var funnen. Det finns också många andra arkeologiska fynd som stöder hypotesen att israeliterna tog sig över Röda havet vid Nuweiba. Till dessa hör två väldiga granitpelare resta på var sin sida av övergångsstället, pelare som sannolikt fraktats dit av kung Salomos fartygsflotta för att tjäna som minnesmärken över den plats där Herren räddade sitt folk från undergång. 

 

Professor Lennart Möller, författare till boken The Exodus Case

Egyptiska vagnshjul från Mose tid funna vid övergångsstället Nuweiba i Röda havet

 

Sinai berg ligger i Saudi-Arabien?

Men nya överraskningar väntade på den saudiska sidan. Det hör till saken att Lennart Möller enligt egen uppgift förmodligen är den ende ickesaudier och ickemuslim som tillåtits utforska det här området.

Enligt Bibeln beger sig israeliterna vidare österut genom öknen Shur och öknen Sin. De kommer till Mara med det bittra vattnet, till Elim med de tolv vattenkällorna och till Refidim nära Guds berg Horeb i Midjans land. När Lennart Möller försöker följa Bibelns vägbeskrivning finner han ett berg som i allt väsentligt överensstämmer med Bibelns uppgifter. Runt detta berg finner han lämningar av lägerplats, altare, tolv pelare, altare för guldkalven, inskriptioner med mera. Altaret och de tolv pelarna är särskilt intressanta eftersom Bibeln klart säger: ”följande morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar” (2 Mos. 24:4)

Det finns ett flertal hypoteser om var Sinai berg eller Guds berg skulle vara beläget, men inget av dessa kan visa prov på alla de fornlämningar som Jabal Al Lawz i Saudiarabien.

 

Vatten ur klippan

Här vid det saudiska Horeb finns också en mäktig klippa, minst 20 meter hög, som är kluven mitt uti som med en yxa. Här är det lätt att föreställa sig att stora mängder vatten forsat fram ur denna helt unika klippformation.

Lennart Möller överlåter åt läsaren eller lyssnaren att dra slutsatser. Han påstår inte att han kommer med den absoluta sanningen. Han påvisar bara att mängder av intressanta fynd och faktauppgifter ger stöd åt Bibelns berättelse. 

Permalink