Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Archive for Obama

Vilken sida står Obama på egentligen?

Den amerikanske presidenten tycks ha lyckats få palestinier (Läs PLO) och israeler att inleda fredssamtal igen. Det ryktas om att han fått den israeliska premiärministern att frysa bostadsbyggandet i vissa delar av Jerusalem (där det bor en majoritet av araber). Mycket tyder på att detta stämmer.  Netanjahu är med andra ord inte så hårdför som många vlll göra honom till. Obama pressar hela tiden Israel till eftergifter, men vad får Israel i gengäld? Det tycks som om Barack Obama har köpt palestiniernas agenda och i första hand förhandlar åt palestinierna. Jag kan inte längre dölja min misstänksamhet mot USAs nuvarande ledning. Skall Israel till slut stå ensam mot hela världen? Vår svenske kommentator i Israel Dick Haas skräder inte orden i sitt senaste nyhetsbrev:

“Det framstår som tämligen klart vid det här laget att Obama inte vill stödja Israel eller ens låtsas vara en neutral mellanhand under förhandlingarna. Hans hjärta står till PLO, den palestinska maffian eller gangsterkotteriet som mjölkar hela världen på miljarder, så att den komfortabelt kan sitta kvar vid makten och styra invånarna på Västbanken. Till vardags går maffian under namnet PLO. Den är inte demokratisk och sitter inte vid makten som en följd av ett demokratiskt val. PLO är en toppstyrd väpnad rörelse som satt sig på det palestinska folket med vapenmakt och som lovar slutgiltig seger över det israeliska statsbygget precis som rivalen Hamas i Gaza. Den enda verkliga skillnaden mellan de bägge terrorgrupperna är att PLO har en mera nationalistisk inställning, medan Hamas har en mera islamistisk hållning. Ingendera godtar Israels existens.”

Gång på gång behöver världen påminnas om att det är Israel som behöver stöd i sin strävan att nå en rättvis och hållbar lösning på konflikten. Ända från statens bildande 1948 har Israels regeringar strävat efter fred och att dela landet med sina arabiska grannar. Man gick med på FNs delningsplan från 1947. Man har därefter, gång på gång, erkänt palestinaarabernas rätt till en egen stat, man har suttit i detaljerade förhandlingar om hur fredsavtalet skulle se ut, man har gått med på till och med att dela Jerusalem (år 2000 i Camp David). men alla Israels tillmötesgåenden har bemötts med väpnat våld, krig och terror. Det borde stå klart för världen att de som företräder palestinierna inte vill ha fred med Israel, deras strategi är Israels utplåning, vare sig vi talar om PLO eller Hamas. Sedan är det en annan sak, att man inte kan sätta likhetstecken mellan PLO och Hamas och den vanliga palestiniern. Men palestinierna har nu, och har länge haft, ett ledarskap som leder dem i fördärvet, orsakar människorna ett ofattbart lidande, och tvingar dem att foga sig under ett hänsynslöst förtryck. Detta borde Obama inse, och göra någonting åt. Israel kan inte, och får inte, göra överenskommelser med opålitliga diktatorer vars övergripande mål är att eliminera Israel från kartan.

Advertisements

Kan Obama ge Israel fred?

 Igår meddelades att USAs president Barack Obama tilldelats Nobels fredspris. Det var mycket överraskande. För vilken fredsinsats får han priset kan man undra? Han har varit president i 9 månader och världen har inte blivit fredligare. Krigsinsatserna i Irak pågår, likaså i Afghanistan. Stormakter som Ryssland och Kina rustar sig för fullt. Iran är på väg att bli en kärnvapennation och hotar Israel. Vad gör Obama? Lägger press på Israel! Det är ungefär lika begåvat som att säga till en flicka som är på väg att våldtas av ett gäng våldtäktsmän, att ”ta det bara lugnt, kämpa inte emot, så kommer de att lämna dig ifred”.

Israel befinner sig i ett mycket svårt dilemma. Starka krafter i omvärlden vill tvinga Israel att ingå ett fredsavtal med fiender som vill krossa Israel. Vad kan Israel vinna på att satsa på en fred, som kanske bara blir en pappersfred? Men motsatsen, att fortsätta den militära kampen mot Hamas, Hizbollah och alla andra terrorgrupper och militanta fiender som vill utplåna den judiska staten, är inte heller ett lockande alternativ. Israels premiärminister Benjamin Netanjahu tycks, trots fiendens oförsonlighet, vara beredd att fortsätta på fredsspåret.

Ett fredsavtal med den palestinska myndigheten skulle kunna innebära att Israel lämnar ifrån sig hela Västbanken (där Israel har en stor del av sina historiska rötter), östra Jerusalem (som innehåller tempelplatsen och alla andra historiska bibliska platser) och dessutom går med på att 3-4 miljoner s.k. palestinska flyktingar får rätten att återvända till Israel, vilket skulle innebära slutet för den judiska staten, åtminstone på sikt. Dessutom finns det tydliga signaler på att en sådan fred bara skulle bli tillfällig. Majoriteten av palestinierna och i synnerhet Hamas erkänner inte Israel som judisk stat. De vill lägga Israel och hela området inklusive Västbanken och Gaza under palestinsk-muslimsk kontroll. De ser ett eventuellt fredsavtal som ett första steg att ”befria” hela Palestina.

Andra menar att det finns ingen möjlighet för Israel att sluta fred med någon som egentligen vill utplåna staten. De militanta muslimska palestinierna, som nu är i majoritet i de palestinska områdena, utesluter varje kompromiss. De menar att man inte kan kompromissa om sin tro, då sviker man Allah. Hamas säger att de kan sträcka sig till en hudna (vapenvila) i tio år, men det långsiktiga målet, att eliminera den judiska staten, släpper man inte. Varför skulle Israel ge bort allt och dessutom släppa in miljontals palestinier inom sina gränser, om det enda resultatet skulle bli en längre vapenvila? Om Israel är trängt på alla sidor nu, hur skulle det inte bli då när man får fienderna mitt ibland sig?

Palestinierna och stora delar av världen har vägrat erkänna judarnas rätt till östra Jerusalem trots att östra Jerusalem just innehåller de delar som var Israels huvudstad i historisk tid. Här finns också judendomens heligaste plats tempelberget med vad som finns kvar av det gamla judiska templet (Västra muren). En icke-judisk kanadensisk advokat, Jacques Gauthier, har framlagt en doktorsavhandling efter 20 års forskning rörande Jerusalems juridiska status. Hans slutsats är att östra Jerusalem tillhör judarna enligt internationell lag. Om 20 års forskning bevisar judarnas rätt till Jerusalem, varför skulle Israel ge bort de delar som innehåller judarnas heligaste platser, och som visar judarnas historiska rätt till staden?

För judar och kristna går det inte heller att bortse från vad Bibeln säger. Israel är det folk Bibeln handlar om. De är det folk som givit oss Bibeln. Att bry sig om Israel är också vad Bibeln uppmanar oss att göra. Judarnas återkomst till Israel är förutsagd i Bibeln och återuppbyggandet av landet är en enda lång förberedelse på Messias ankomst. Så finns det något skäl för oss att inte bry oss om vad som händer med Israel?

Bibeln säger till exempel klart att hela världen ska gå emot Israels rätt till Jerusalem, men att till slut skall alla de som försöker erövra Jerusalem ”illa sarga sig därpå” (Sak. 12:3). Vi vet inte alla detaljer, men i slutänden skall Jerusalem ”trona i trygghet” och folk från hela världen ”komma för att tillbe konungen Herren Sebaot”, dvs Messias, som då har kommit tillbaka och intagit sin tron i Jerusalem för att därifrån ”vara konung över hela jorden”.