Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Archive for judehat

Miraklet Israel

”I Israel är vi realister, därför tror vi på mirakel!”. Detta yttrade Israels förste premiärminister en gång, syftande på att Israel gång på gång gått segrande ur strider där de varit dömda till undergång. Varför är Israel efter 65 år så ensamt, så ifrågasatt, och i avsaknad av vänner, åtminstone i sitt närområde? Varför vill stora delar av arabvärlden att Israel ska upphöra att existera? Jag har inget bra svar på dessa frågor. Jag vet bara att min vänskap med det judiska folket, är som all äkta vänskap, villkorslös. De är Bibelns folk, de är det fördrivna och förföljda folket, som jag vill stå upp för, oavsett världens åsikter, oavsett antisionism och judehat, oavsett hur många som på nytt vill fördriva dem från det land som de återvänt till för tredje gången.

Världen tycks ha problem med att judarna är tillbaka i sina fäders land. Ändå har världen inte välkomnat dem någon annanstans heller. I Europa höll de på att utrotas. I arabvärlden förföljdes de och tvingades fly. Och när Förintelsen pågick var de flesta andra länder stängda för judar. Bara i Israel känner judar sig riktigt välkomna, bara där kan de vara säkra på att inte bli förföljda, bara där kan de gräva i marken, och hitta tillbaka till sina rötter.

Det är viktigt med mänskliga och historiska rötter. Där rötterna trängt ner djupt kan näringen tas upp och trädet växa och blomstra. I Israel får judarna näring och energi genom sina andliga och historiska rötter. Där rotas de och växer, där blomstrar landet, där skördar de framgångar inom vetenskap, kultur och näringsliv, där hittar de tillbaka till sin Gud. Denna nationella återuppståndelse skildras levande i Hesekiel 37. De förtorkade benen (judarna i förskingringen) ligger utspridda i en dal och Herren säger: ”Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag ska låta er få bo i ert land”. Detta uppfylldes när judarna i förintelsens diaspora kom tillbaka till fädernas land och på nytt upprättade Israel.

Men resan hem var lång och besvärlig, ja den var bokstavligen som en vandring genom dödens dal. När koncentrationslägren befriades, trodde de överlevande, de som varit en hårsmån från döden, de som ännu var utmattade av svält och sjukdomar, att de snart kunde börja resan till det hägrande Löfteslandet. Men det kom nya dråpslag. Britterna vägrade släppa in överlevarna i Palestina. Oljan hade kommit att spela en stor roll för Englands återuppbyggnad, och nu ville man inte äventyra förhållandet till araberna. Istället hölls överlevarna kvar i läger i Tyskland, Polen och senare på Cypern.

Men när det såg som mörkast ut kom ett annat land till judarnas räddning – USA! Harry Truman hade blivit USAs president efter Roosevelts bortgång, och han var beredd att stödja judarnas sak. Den nye presidenten Harry Truman stödde judarnas rätt att invandra i Palestina, trots att många i den amerikanska regeringen satte sig emot. Värst var Trumans utrikesminister Marshall som hotade att avgå. Trumans rådgivare Clark Clifford rådde honom trots detta att stödja delningsresolutionen i FN 1947, när generalförsamlingen skulle ta beslut om att dela Palestina i en judisk och en arabisk stat. Clifford använde till och med bibelord när han talade för judarnas sak. Bland annat citerade han 5 Mos 34:4: ”Detta är det land, som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, när jag sade: Åt dina efterkommande skall jag ge det.” Truman blev styrkt i sitt ställningstagande och fick regeringen med sig. Omröstningen i FN var närmast mirakel, drygt två tredjedelar av länderna röstade för en delning, och plötsligt var inte en judisk stat en utopi.

65 år senare är Israel ett obestridligt faktum. Vi kan välja att hata landet, älska det eller bara acceptera det. Men det ändrar inte faktum. Miraklet Israel lever och blomstrar.

Stefan Sturesson

Advertisements

Judehat i svensk förpackning

Antisemitismen, dvs judehatet och judeföraktet, är som en kronisk sjukdom. Med diverse mediciner kan man dämpa symptomen, men tid efter annan, blossar den upp på nytt med full kraft. Bland de kroniskt sjuka finns ett flertal av världens länder. Hur klarar sig patienten Sverige i denna jämförelse? Först av allt kan man konstatera att patienten redan behandlats med alla tänkbara mediciner – FN-deklarationer om mänskliga rättigheter, demokratisk skolning i mer än hundra år, kampanjen ”Om detta må ni berätta…” med bok om Förintelsen till alla skolbarn, historieundervisning om andra världskriget, ögonvittnen (förintelseöverlevare) som reser runt i skolorna och berättar sin egen livshistoria, Svenska kommittén mot antisemitism, mängder av artiklar om Förintelsen etc, etc. Men trots alla starka mediciner tycks patienten bara bli sjukare och sjukare.

Ett tydligt tecken på denna sjukdomsbild är uttalanden från Malmös starke man, kommunalrådet Ilmar Reepalu. ”Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö”, säger ett kommunalråd i en stad där mängder av attacker mot judar rapporterats. Händelser som har givit eko världen över, tycks inte bekomma Reepalu någonting. Svår misshandel, mordbrand, mordhot, gravskändning, trakasserier av judiska barn på väg till skolan eller synagogan, judiska familjer som flyr från Malmö, är inte händelser som får Reepalu att reagera. Han har t o m haft det dåliga omdömet att ge judarna skulden för påhoppen. Det är judarnas stöd till Israel som är orsaken, menar han. Så talar den moderne antisemiten, en politisk ledare för en av Sveriges största kommuner, där antisemitismen, p g a stor invandring från Mellanöstern, nått okontrollerbara dimensioner.

Okontrollerad antisemitism har sin egen logik. Den växer, förgiftar sinnena och rättfärdigar övergrepp mot människor, därför att de är judar. Det var vad som hände i Tyskland på 30-talet. Det är en process som tar sin ände i förskräckelse. Det är detta som måste stoppas i vår land. Politiska ledare som inte förstår detta måste bort från sina positioner. Det är glädjande att oppositionsledaren Sahlin beklagat Reepalus uttalanden, även om hennes fördömande borde varit ännu skarpare. Samhället måste kraftsamla för att stoppa det onda i samhällskroppen. Alla flyktingar och invandrare som vill bli svenskar måste få en grundkurs om det svenska samhället och utbildas och skolas i demokrati och mänskliga rättigheter. Alla måste lära sig principen om alla människors lika värde. Att hata judar, eller vilken annan folkgrupp som helst, är oförenligt med denna människosyn. Det borde vara omöjligt att bli svensk medborgare utan att omfatta dessa grundläggande principer.

Ilmar Reepalus omdömeslösa uttalanden får inte stå oemotsagda. Det är, och måste vara, den politiska maktens skyldighet att skapa ett samhälle där alla kan känna sig trygga, där alla med stolthet kan visa sin etniska och religiösa bakgrund, utan att riskera förakt och trakasserier. Det arbetet måste starta nu, innan situationen spårar ur ännu mer. Till alla antisemiter säger jag, rör inte mina vänner judarna!

Saklig framställning av antisemitismen

Göran Larsson, den kände prästen och teologen, som ägnat en stor del av sitt liv att bygga relationer mellan judar och kristna, mellan judendom och kristendom, gästade Västerås Stadsbibliotek den 8 februari. Hans föreläsning fängslade den talrika publiken.

Dr Göran Larsson visade att antisemitismen inte är död idag, den visar sig även i en överdriven och oproportionerlig israelkritik

Hans ämne var brännande aktuellt – ”Antisemitismen förr och nu”. För så är det. Antisemitismen tillhör tyvärr inte det förgångna, den lever i nuet likväl. Men Göran Larsson tog oss med på en lång historisk resa, från förtrycket av israeliterna i Egypten för 3500 år sedan till den nazistiska judeutrotningen och vår tids uppblossande antisemitism. Men resan gjorde flera anhalter på vägen. I det väldiga persiska riket för 2500 år sedan när kung Ahasveros härskade och beslutade att alla judar skulle dödas. I kyrkofädernas Rom där judarna förkastades och stöttes ut som gudsmördare.  I 1500-talets Tyskland när reformatorn Luther hetsade mot judarna.

Han drog en klar skiljelinje mellan allmän främlingsfientlighet och antisemitism. Hatet mot judarna bygger på att man ser dem som särskilt onda. Den kristna antisemitismen använder judarna som kontrast – nådens religion kontra hämndens. Ju mörkare judendomen utmålas desto mer ljust strålar kristendomen. Så kunde kristna aningslöst legitimera sitt judehat. Ett annat viktigt kännetecken  är att ett helt folk skuldbeläggs för att en eller några få begår ett fel. Vi ser det mönstret tydligt idag. När människor i Gaza dör för israeliska kulor, angrips synagogor och enskilda judar i Sverige. Bara för att man är jude görs man skyldig för vad enskilda judar gör i ett helt annat land.

Enligt Larsson finns det också en Israelkritik som går över gränsen till antisemitism. Han nämnde tre D:n:  Demonisering, Delegitimering. Dubbelmoral. Efter andra världskriget har det dödats 25 miljoner människor i olika konflikter världen över. Ändå är det det fåtal tusen dödsoffer som inträffat i konflikten Israel-Palestina sedan andra världskriget som får 80 % av mediautrymmet. Israels görs till hänsynslös ockupant och krigsförbrytare – demonisering. När väl Israel fått skurkstämpel kan man hävda att Israel inte borde finnas – delegitimering. Medan regimer som mördat och fördrivit miljontals människor sällan kritiseras och än mindre delegitimeras – dubbelmoral!

Föredraget var en välgörande objektiv och initierad framställning av antisemitismen. Larsson förföll aldrig till enögdhet eller ensidiga ställningstaganden. Han förmår se ett problem eller en konflikt ur olika perspektiv. Han sätter sig in i de inblandade parternas sätt att resonera. Han ser människan på båda sidor i en konflikt. Det gör budskapet om den nutida antisemitismen så starkt, så allvarsmättat. Vårt land, vår världsdel står inför oerhörda utmaningar när det gäller att göra rent hus med judehatet.

Göran Larssons har författat en skrift om antisemitismen, som finns att ladda ner på Svenska Kommitténs mot Antisemitisms hemsida. För den som vill ta del av Göran Larssons mer djupgående analys rekommenderas ett studium av denna skrift. Klicka på länken: www.skma.se/filer/Om_antisemitism.pdf

Antisemitism och antisionism

Den mest tydliga antisemitismen kan man idag urskilja i fundamentalistiska muslimska grupper. Det gäller inte bara i Mellanöstern utan även här i Sverige. När Irans president inte drar sig för att hota den judiska staten med utplåning är det bara ett av många exempel på islamisters hat mot judarna.

Men det har inte alltid varit så. Historiskt sett har muslimländerna behandlat judarna bättre än den kristna kyrkan. Hur kunde det gå så snett för kyrkan? Den var ju från början helt judisk. Jesus var jude. Petrus var jude. Paulus var jude. Men någon gång efter första århundradet e Kr började en ny teologi ta form – en teologi som kom att kallas ersättningsteologin. Egentligen ett ganska träffande namn, för kyrkan gjorde anspråk på att ha ersatt judarna som gudsfolk.

Teologin formulerades av sådana viktiga kyrkofäder som Justinus Martyren, Johannes av Korset, Origenes och Augustinus. Kontentan av deras nya teologi var att Gud hade förskjutit sitt folk på grund av att de avvisat Jesus som Messias och dessutom dödat honom. I stället hade Gud ingått ett nytt förbund med kyrkan, som nu var det nya Israel. Härifrån kommer benämningen Gamla och Nya testamentet, som vi fortfarande har i våra biblar, ett klart exempel på ersättningsteologi!

När man läser dessa gamla kyrkofäders syn på judarna blir man överraskad över hur snabbt kyrkan växlat från en judekristen till en antijudisk kyrka. Origenes säger till exempel i sin kommentar till Matteusevangeliet: ”de är inte endast skyldiga till profeternas blod utan även till Kristi blod. Därför hör de Gud säga: ”Då ni sträcker ut händerna, döljer jag mitt anlete för er, ty era händer är fulla av blod!” Därför lät de inte Kristi blod komma som hämnd enbart över de judar som var samtida med Jesus utan även över alla kommande generationer judar till tidens ände”.

Med denna teologi var inte steget långt till att förfölja judarna, vilket också snart skedde. Judarna hölls i getton, kunde inte delta likvärdigt i samhällslivet, tvångskristnades, och dödades. Reformatorn Luther skrev en antisemitisk skrift av värsta slag med titeln “Judarna och deras lögner”. I den boken återfinns det mesta av nazisternas antijudiska program om man undantar gaskamrarna. Adolf Hitler själv ansåg, att det han gjorde med judarna, skulle kyrkan en gång tacka honom för.

Kyrkan såg på det lidande som judarna utsattes för som ett Guds straff, trots att man själv var orsak till lidandet. Tala om förblindelse! I muslimvärlden var judarna visserligen andra klassens medborgare, men de kunde ändå långa perioder leva drägligt under århundraden i den arabiska världen. I den kristna delen av världen tvingades de fly från land till land, när vågor av förföljelse drabbade det land de hade sin tillflykt i.

Den katolska kyrkan har försökt göra upp med ersättningsteologin, och har även utfärdat ett dokument som klart tar avstånd från den antijudiska teologin.

På protestantiskt håll pågår också sådana processer, men mycket återstår att göra. Här har antijudaismen istället tagit sig uttryck i antiisraelism, vilket kan vara en täckmantel för antisemitism. Delar av den protestantiska kristenheten har dock mycket klart tagit avstånd från ersättningsteologin och visar också prov på stor kärlek till det judiska folket och staten Israel.

Det stora bekymret idag är att muslimvärlden nu tagit över den antisemitiska mantel som kyrkan äntligen är på väg att lämna. Hur kan detta komma sig? Ett avgörande skäl är den radikala tolkningen av Islam, som hela tiden vinner terräng och som genom sin aggressivitet tystar de mer moderata krafterna. I  Gaza, som idag fungerar som ett islamistiskt försökslabb, illustreras detta med önskvärd tydlighet. Först indoktrinerar man barnen att hata judarna utifrån islamistiska tolkningar av Islam, t ex att hela Palestina tillhör araberna och att judarna saknar existensberättigande. Sedan lockar man de större barnen att bli martyrer för Allah eller krigare för Allah. Man bygger upp en extrem ideologi från grunden, inympar islamismens doktriner i unga öppna sinnen. När detta pågått några årtionden har man skapat ett helt folk som drivs av hat mot ett annat folk, ett folk som har sina rötter i samma land som dem själva. Den skrämmande planen att hålla kvar hundratusentals människor i flyktingläger i årtionden har burit sin grymma frukt. De Israelhatande arabstaterna har skenbart lyckats, genom att skapa ett folk som tar vilka lidanden som helst för att bli kvitt den gemensamma fienden, de förhatliga judarna. Det är dags för moderata muslimer i Sverige och alla andra länder att säga ifrån. Att ta avstånd från den hatets och våldets väg, som bara leder till död och lidande. Varför är det till synes omöjligt att utplåna antisemitismen och hatet mot den stat som är den enda garanten för att inte Förintelsen ska upprepas på nytt?

Inse sanningen om Hamas

Det flyter in mer och mer information om Hamas. Det är en skrämmande bild som växer fram: religiös dogmatisk fanatism, ursinnigt hat mot judar, maktbegär, kontrollbegär, total avsaknad av empati, dödskult. I mina ögon handlar det om ren ondska.

I går fick jag se en videofilm som en palestinier filmat på ett bröllop på Gazaremsan. Det unga brudparet har just blivit vigda, människor sjunger, dansar och är glada. Detta med sång och dans är strängeligen förbjudet av Hamas. Plötsligt kommer en militärjeep med svartklädda Hamaskrigare farande. De kliver av utanför huset där det är bröllopsfest. Bröllopsgästerna blir vettskrämda. Vad Hamas har på bröllopet att göra ska strax visa sig.

De har kommit för att stoppa sången och dansen. Men de nöjer sig inte med det. De misshandlar också bröllopsgäster och brudgummen. Skott avlossas. Det slutar med svårt skadade människor och några döda, inklusive brudgummen. Hamas ondska demonstreras av att man kan utföra dessa illgärningar på ett brudpars bröllopsdag. Tro inte att Hamas har majoriteten av palestinierna bakom sig. Men under den terrorregim som Hamas upprättat i Gaza är det få som vågar säga sin uppriktiga mening. Det skulle kanske varken du eller jag göra, om vi ville fortsätta att leva? Det är oerhört beklagligt med alla dödsoffer i Gaza, men glöm inte att det är Hamas som bär ansvar för att allt detta sker. Israels enda mål är att få stopp på Hamas terrorkrig mot Israels civilbefolkning.

Länk till videofilmen: http://au.youtube.com/watch?v=JgfHbwEhjdg&feature=related