Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Archive for IS

Hotet mot den fria världen

Flera ohyggligt skrämmande terrordåd har inträffat i Frankrike på sex olika platser, vid i stort sett samma tidpunkt. Med andra ord skickligt koordinerade och genomförda med maximal hänsynslöshet. 130 döda, men dödssiffran stiger bland de 300 skadade. IS – den fruktade terrororganisationen har tagit på sig ansvaret för dåden.

Vad har den fria världen lärt sig sedan 11 september 2001, då president Bush förklarade krig mot terrorismen. Ja, inte mycket, i varje fall inte Sverige.

I Sverige tar vi fortfarande emot en okontrollerad flyktingström, där de flesta saknar identitetshandlingar och många ljuger om var man kommer ifrån. Säpo vet redan nu att vi i Sverige har omkring 400 IS-krigare eller blivande sådana som är beredda att ansluta sig till den barbariska mördarsekten. Man vet att islamister och jihadister blandar sig med flyktingströmmarna därför att det finns en klar strategi att infiltrera Europa med den militanta grenen av sin religion. Man vet att kristna håller på att utrotas i Mellanöstern p g a deras härjningar.

Vad gör Sveriges regering i detta läge för att skydda sin befolkning? I stort sett ingenting, mer än pratar! Vi tog inte varning när självmordsbombare dödade 100-tals israeler för 10-15 år sedan. Inte heller när några relativt oskyldiga karikatyrer av en profet orsakade upplopp, terror, flagg- och kyrkbränning. Inte heller när en hel tidningsredaktion i Paris var nära att utplånas av en terrorattack. Inte heller när den första självmordsbombaren sprängde sig själv i centrala Stockholm. Vi har t o m en minister med islamistsympatier utan att det väcker särskilt mycket kritik. Vi har ett hundratal IS-krigare som återvänt till Sverige efter bestialiska dåd i Syrien och Irak, där en del av dem poserat med avhuggna huvuden.

Vår regering kanske tror att vi kan klara oss genom att förhålla oss neutrala till det som sker i Syrien och Irak? Utrikesminister Wallström betonade, när hon kommenterade terrordåden i Paris, att Sverige i motsats till Frankrike inte har några stridande förband i Syrien och Irak. Vad menar ministern? Försöker hon skicka signalen till terroristerna att Sverige minsann är oskyldigt. Men neutralitet i förhållande till barbariska rörelser som intar stora landområden och sprider sina krigare över hela Europa, kommer inte att hjälpa. Det kommer istället att göra Sverige till en fristad och basläger för världens mest fruktade terrorister. Och de som höjer sin röst kommer att skrämmas till tystnad. Jag har personlig erfarenhet av sådana dödshot.

Det enda man kan hoppas på nu är en ny regering som vågar visa ledarskap i kampen mot terrorister och falska flyktingar, som vågar ta tuffa beslut, som t ex att rensa landet från potentiella IS-krigare, eller att stänga gränserna tills man ordnat upp situationen. Den nuvarande regeringen saknar både viljan och förmågan.

Underskatta inte islamisterna

Ett nytt fruktansvärt terrordåd har inträffat i Frankrike. tio journalister och två poliser har fått sätta livet till när en satirtidnings redaktion intagits av tre maskerade och beväpnade män. Flera är allvarligt skadade. Bakom står islamister som själva säger sig representera terrornätverket Al Qaida. De flesta i omvärlden är givetvis ense om det avskyvärda i detta dåd, från höger till vänster. Men lägg märke till kommentarerna, där det gång på gång understryks att det här är en liten obetydlig extremistgrupp. Majoriteten av alla muslimer är fredliga och står upp för yttrandefrihet. Med andra ord, när dessa terrorister satts inom lås och bom kan vi på nytt andas ut och sova lugnt.

Tyvärr, måste jag säga, släcks inte min oro bara för att en eller annan terrorist sätts inom lås och bom. IS och Al Qaidas anhängare och de som ger sitt öppna eller tysta stöd till dem är inte någon liten obetydlig ytterlighetsgrupp. En tysk journalist, Jürgen Todenhöfer, som fått den unika möjligheten att följa IS under några dagar i Irak, säger att västvärlden “dramatiskt underskattar hotet från den Islamiska staten”. Han beskriver dem som intelligenta, passionerade, karismatiska och mycket övertygande. De har på bara några månader erövrat områden som är större än Storbritannien. Och tillflödet av nya IS-krigare är stort. De kommer från grannländerna men också från Europa. Sverige har redan bidragit med 100-tals IS-krigare. Han avlivar också myten om att det här är ungdomar som hamnat i utanförskap. Tvärtom det här är ofta entusiastiska, pålästa och framgångsrika personer som lockas av kampen för en islamisk stat. Den islamiska staten är det ultimata goda för dessa anhängare, ett mål som är värt stora offer. Att dö för detta mål är en stor ära. 

Det stora problemet är att allt fler ”moderata” ger sitt öppna eller tysta stöd till dessa mordiska islamistgrupper. Nyligen har ordföranden för Sveriges unga muslimer, Rashid Musa, sagt ”att begära att jag tar avstånd från IS är väldigt islamofobiskt”. Här uppenbarar sig väldigt tydligt själva grunden för islamofobin, att inte de ”moderata” tydligt tar avstånd från muslimer som mördar för att uppnå sina mål. Varför väljer muslimer som Rashid Musa att bli nedkletade med misstankar om stöd till extremister, när de mycket enkelt kunde dra en skiljelinje mellan fredlig islam och den militanta grenen som inte drar sig för att begå samhällets mest avskyvärda brott? Om Sverige ska förbli ett fredligt och öppet multikulturellt samhälle måste religionen få vara en privatsak, inte något som kan påtvingas någon annan med våld.

När detta är sagt vill jag ändå mycket bestämt ta avstånd ifrån att generellt döma alla muslimer. Många är toleranta och värnar demokratin. Det kan jag intyga eftersom jag personligen känner sådana och kan intyga att de inte stöder islamister och jihadister. Men i dagens vilsna och förvirrade mångkulturella samhälle går inte skiljelinjen mellan muslimer och övriga, utan mellan toleranta och militanta oavsett religiös bekännelse. De toleranta får inte tystas av terroristernas avskyvärda våld och skrämseltaktik. Låt terrordådet i Frankrike bli en väckarklocka innan det är för sent. Muslimer, kristna, judar och övriga, stå upp för yttrandefriheten, stå upp för religionsfriheten, låt er inte tystas av det religiösa våldet. Bilda istället en enad front mot de militanta. Det är de som ska tystas, inte vi som står för varje människas rätt att tycka, tänka och uttrycka sig fritt.

 Stefan Sturesson