Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Archive for Husby

Extraordinära åtgärder krävs mot upploppen

”Jag fruktade för mitt liv”, säger en av poliserna som ryckte ut till Husby för att få stopp på vandalerna. ”Det är som ett mörker. Du har 150 människor framför dig. Jag ser den äldre kvinnan, Husbybon, som åskådare. Bredvid står fem killar som gör allt för att döda mig.” När en av dem går fram och drämmer en 4-kilos gatsten i polisbilens framruta, ser han den svarta blicken. ”Det är ett sådant extremt hat. Det är så mycket aggression”, berättar polismannen (SvD 130526).http://www.svd.se/nyheter/inrikes/jag-fruktade-for-mitt-liv_8209422.svd

 Att tända eld på bilar och skolor, att slå sönder affärers och restaurangers rutor, att kasta tunga stenar, som kan döda människor, vare sig de är poliser, brandmän eller andra, kan aldrig ursäktas. Det är ytterst tragiskt att det är invandrare som bär ansvaret för dessa besinningslösa hatutbrott. De har kommit till ett av de mest invandrarvänliga länderna i världen, de har fått bostad, mat och kläder, pengar att röra sig med, skolgång och sjukvård. De borde känna en enorm tacksamhet för ett land som tagit emot dem med öppna armar, men istället vänder de sig emot samhället och tar till grov kriminalitet för att uttrycka sin ilska.

 Reaktionerna mot vandalerna har varit blandade. Många människor fördömer givetvis vandalernas framfart, men från officiellt håll har det blivit en märklig debatt. Från vänsterhåll kritiseras regeringen för att ha orsakat problemen genom att bedriva en politik som leder till utanförskap. Dessa politiker tycks tro att vandalismen är ett förståeligt uttryck för utanförskap och arbetslöshet. Och från regeringshåll görs en lam markering att vandalismen inte är acceptabel, vilket givetvis är sant, men det finns inte ens en antydan om extraordinära åtgärder för att få stopp på eländet i regeringens uttalanden. Istället sprider sig ”leken” att bränna bilar till fler och fler platser runtom i landet. Det naturliga i det här fallet borde vara en total mobilisering av civilsamhället och myndigheter för att på enad front visa att upplopp och vandalfasoner inte tolereras. Det borde vara förbjudet att försöka vinna politiska poäng på en nationell kris.

 Visst är det i många fall bra att vår svenska modell för att hantera konflikter är mjuk och förstående. Vi är alltid så måna om att hitta en ”mjuk” lösning, men i Husby-fallet och liknande fall i andra förorter anser jag att gränsen för en sådan lösning är passerad. Och skälet är att det kommer helt enkelt inte att fungera. Dessutom är det stötande för det allmänna rättsmedvetandet att försöka förstå besinningslös vandalism och våld mot poliser och brandmän. Istället borde reaktionen från samhället bli extraordinära åtgärder. Då menar jag stora extra resurser till polisen, för att förhindra ytterligare upplopp, och för att arrestera och lagföra alla inblandade. Anstiftarna bör skyndsamt dömas till kännbara fängelsestraff och därefter utvisas ur landet. De som inte är straffmyndiga bör naturligtvis tas om hand på annat sätt, skiljas från sina föräldrar och tvingas att gå i en ungdomsvårdsskola där man får lära sig hur man påverkar samhället på demokratisk väg. Eventuellt måste också utredas om det finns föräldrar bland anstiftarna. Det är svårt att ta till sig att 12-åriga barn självmant vill delta i upplopp mot samhället. Dessutom menar jag att under tiden som vi löser problemen i förorterna måste vi stoppa all ytterligare invandring. Detta är inte invandrarfientligt, det är i det långa loppet bäst för de utlandsfödda, liksom för landet som helhet. Vi behöver skapa lugn och ro för att alla våra nya medborgare ska kunna inlemmas och integreras i det svenska samhället.

 Min slutsats blir att extraordinära åtgärder är nödvändiga för att vi ska kunna bevara vårt öppna demokratiska samhälle, där alla människor är lika mycket värda, där vi respekterar varandra som människor även om åsikterna går isär, och där vi steg för steg tar itu med de problem och sjukdomar som uppstår i samhällskroppen. Det är just sådana egenskaper som gör Sverige värt att ta sin tillflykt till, när människor tvingas fly från krig, förtryck och förföljelse.  

Advertisements