Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Archive for Gaza

Är det inte Hamas som dödar sina barn?

Efter publiceringen av den förra artikeln, som handlade om grova anklagelser mot Israel, fortsatte demoniseringen av Israel i media, genom en enögd nyhetsrapportering om hur Israel riktar sina attacker mot civila inklusive barn i Gaza. Därför skickade jag följande artikel till samma tidningar. Hallandsposten har publicerat samt några nättidningar och bloggar.

För varje nyhetssändning som rapporterar från Gaza ökar min upprördhet. Skadade barn visas upp på Gazas sjukhus. Svenska frivilliga läkare uttalar sig självsäkert om att detta bevisar att Israel riktar sina raketer mot civila. När ska Hamas-regimens dramaturgiskt skickliga teknik för att ge Israel skulden avslöjas? Varför inte lyssna på en som sett spelet från insidan, nämligen Musab Hassan Yousef, son till en av Hamas ledare. Han har haft modet att avslöja organisationens verkliga ansikte, trots att han därmed riskerar livet. Han har tvingats fly till USA, där han beviljats asyl. Han säger:

– Det är inte modigt av Hamas att gömma sig bakom barn när de avfyrar sina missiler. Israel lämnade Gaza 2005. Inga civila, eller soldater, lämnades kvar i Gaza. Slagfältet flyttades utanför de befolkade områdena. Om Hamas hade mod skulle de komma ut från sina bunkrar i Gazaremsan istället för att gömma sig som råttor.

För Yousef är det ställt utom allt tvivel att Hamas medvetet tvingar kvinnor och barn att ställa sig vid raketramperna som mänskliga sköldar. Dessutom ställer de gärna upp sina ramper intill bostadshus, skolor, moskéer och andra publika byggnader. Han fastslår också:

– Hamas kom till för att förstöra. Hamas vet inte hur man bygger upp. Jag betvivlar att de är kapabla att bygga en modern palestinsk stat. Jag hoppas att deras lögner kommer att uppenbaras för det palestinska folket.

– Att slå ner Hamas är en nödvändighet, inte bara för Israel, utan för mänskligheten, säger sonen till en av Hamas grundare.

För den som vill se sanningen i ögonen är det ingen tvekan om att det är Hamas som själva dödar sitt folk, inte minst de yngsta. De startar en ursinnig raketbeskjutning av Israels städer, de spelar offer och martyrer när Israel i självförsvar beskjuter deras raketramper och vapenförråd, och de offrar sitt eget folk medan de själva gömmer sig i sina bombsäkra bunkrar. När får vi se ett ”Uppdrag granskning” som avslöjar Hamas? Det är ingen tvekan om att det är Hamas som dödar sina egna barn. Om ni inte tror på mig, lyssna på en som känner Hamas från insidan.

Stefan Sturesson

Advertisements

De iskalla vindarna i Mellanöstern

Jag hörde till dem som skrev kritiskt om den ”arabiska våren” redan när upproren började. Samtidigt fick de olika oppositions- eller rebellrörelserna i arabvärlden världssamfundet – i form av media, regeringsföreträdare, FN – med sig från första början. Medierna beskrev upproren som folkets resning mot tyranni och förtryck. De utsända rapportörerna rapporterade nästan uteslutande från rebellperspektiv. Det var deras syn, deras bilder, deras lidande som kablades ut till medierna. I Libyen gick det så långt att västvärlden via NATO var inne och gav flygunderstöd (läs: flygbombningar) till rebellerna. I flera länder har nu rebellerna tagit över – Egypten, Tunisien, Libyen. Fortfarande lever illusionen att demokratin är på väg, men verkligheten ser helt annorlunda ut.

För ett och ett halvt år sedan skrev jag följande:

”I såväl Egypten som Syrien lurar islamisterna i vassen. Vad de kämpar för borde vara uppenbart för pålästa människor. De vill skapa en muslimsk stat baserad på sharialagar. Det innebär förtryck av kvinnor och icke-muslimska minoriteter, dödsstraff att lämna islam, dödsstraff eller spöstraff för otrohetsbrott och mycket annat som är totalt oförenligt med mänskliga rättigheter och demokratiska principer. De har en totalt förvriden syn på demokrati, där islam står för den ”sanna” friheten.

I Tunisien, som redan hållit val, har islamisterna blivit det största partiet. De sägs vara moderata, men talar redan om att upprätta det sjätte kalifatet, något som även Al Qaida enligt egna uppgifter har som ett av sina viktigaste mål. I själva verket är det vad alla islamister drömmer om. Nu anser de att de har en historisk chans att förverkliga drömmen.”

Vi har redan fått islamistiskt styre i Egypten, Tunisien och Libyen. Man behöver inte vara utrustad med profetisk gåva för att inse vart det är på väg. Jag frågar mig bara, var har alla klarsynta tagit vägen? Jag hatar att säga ”vad var det jag sa?”, men denna gången har jag lust att fråga alla revolutionsromantiker just detta. Ni trodde på de unga besvikna revolutionärerna med sina mobiler och Facebook som ville ha förändring. Ni förstod inte att dessa bara utnyttjades som ”nyttiga idioter” för att bana väg för den islamistiska revolutionen. Kanske en del minns februarirevolutionen 1917 i Ryssland som hade demokratiska ambitioner och leddes av liberaler och socialister. Åtta månader senare tog kommunisterna makten och inledde ett skräckvälde som varade i över 70 år. De som längtade efter frihet och demokrati utnyttjades av mörkare krafter.

Jag undrar hur många som vet vad sharialagar innebär? Att det är en odemokratisk, kvinnodiskriminerande muslimsk lagstiftning som syftar till att bana väg för etablerandet av islam som styrelseskick i hela världen. Låt mig bara nämna några konsekvenser av sharia:

1) Jihad är en viktig del av sharia och definieras som “krig för att etablera Islam”. Detta är en skyldighet för alla muslimer för alla tider tills hela världen är underställd islamisk lag (Umdat al-Salik, avsnitt 9.0).

2) Alla muslimer har en religiös skyldighet att sträva mot att sharia införs över hela världen.

3) “Creeping Sharia” är den term som används för långsam, metodisk, avsiktlig frammarsch av islamisk lag i icke-muslimska länder. (eng. ‘Creep’ = smyga, krypa)

4) Officiella sharia-domstolar är redan verksamma i västländer ( t ex Storbritannien) med handläggning av ärenden som handlar om skilsmässa, våld i hemmet och finansiella tvister. Försök att införa sharia i domstolar runt om i Europa pågår. Studier visar att sharia också har tillämpats eller formellt erkänts i ett antal amerikanska domstolsbeslut.

5) Sharia befaller att drinkare och spelare ska piskas.

6) Sharia befaller män att slå sina fruar (t ex Koranen 4:38).

7) Sharia tillåter bokstavligen “öga för öga” och befaller att en tjuv måste få sin hand avhuggen.

8) All islamkritik av både muslimer och icke-muslimer, kritik av Koranen, sharia, Allah eller Muhammed anses vara “förtal” enligt islamisk lag och kan bestraffas med döden. Detta är en viktig orsak till varför moderata muslimer inte vågar tala ut om radikal Islam.

9) Islamisk lag föreskriver dödsstraff för en muslim som lämnar islam (dvs. apostasins “brott”).

10) Enligt islamisk lag kan muslimer ljuga för och bedra icke-muslimer om det gynnar Islam. Koranen instruerar muslimer att ljuga för icke-muslimer om sin tro och politiska syften för att skydda och sprida Islam. (Det finns många exempel på att dagens islamiska ledare säger en sak till västerländska medier och en annan till sina egna anhängare.)

Arabiska ledare som Mubarak (Egypten) och Assad (Syrien) har försökt hålla emot denna utveckling. De har försökt skapa ett styre där även minoriteter kunnat samexistera med majoriteten. Både i Egypten och Syrien har de kristna skyddats av regimen. Detta sagt, utan att försvara våld och övergrepp, som dessa ledare kan ha begått. Men med deras fall försvinner skyddet för minoriteterna och vägen öppnas istället för islamistiska regimer med införande av sharialagar som första steg till en islamistisk diktatur.

Den enda demokratiska staten i Mellanöstern är fortfarande Israel. Ändå är det just den som saknar stöd från världssamfundet. Minsta s.k. befrielserörelse (läs: terrorrörelse) får omvärldens stöd. Men en av världens mindre demokratiska stater som befinner sig i en ytterst fientlig omgivning får ta emot kritik, beskyllningar och grova skällsord av världens länder när det försvarar sig. Konflikten med Gaza är ett talande exempel. Egentligen borde det vara lätt och självklart att ta ställning för Israel när Hamas i Gaza sänder sina raketer mot civila mål i Israel. Israel överlämnade hela området till den Palestinska myndigheten 2005. Hela området blev palestinskt. Inte en enda israelisk bosättare eller soldat fanns kvar. Det fanns ingen blockad mot Gaza då. Israels förhoppning var att Gaza-borna skulle ta chansen och bygga upp ett fredligt och blomstrande Gaza. Men Hamas utnyttjade istället situationen och tog makten från sina palestinska bröder i en blodig kupp 2007. Nu skulle befrielsen av hela Palestina inledas. Raketattackerna från Gazaremsan mot civila i Israel blev därefter allt fler. Israel tvingades kontrollera införseln av varor till området för att förhindra vapensmuggling. Men genom ett nät av tunnlar mellan Egypten och Gaza fortsätter ändå smugglingen. Sedan Hamas maktövertagande har omkring 9000 avfyrningar gjorts mot israelisk civilbefolkning! Och raketerna skjuter längre och längre och har större och större sprängkraft.

När Israel försöker stoppa beskjutningen är det deras rätt och skyldighet att göra så. Även de som håller med om detta har beskyllt Israel för att ta till oproportionerligt våld! Detta är ett mycket märkligt och illa genomtänkt påstående. Skulle Israel skicka in proportionellt antal raketer i Israel skulle det Gaza vi ser idag inte existera! Verkligheten är ju att Israel agerar med största återhållsamhet för att minimera dödsoffren. De har inget intresse av att döda civila. Deras enda mål är att stoppa raketbeskjutningen. Det är hög tid att omvärlden lägger ansvaret där det hör hemma – hos Hamas och andra fiender till Israel.

Det finns ingen vår i Mellanöstern. Den kom av sig innan den börjat. Nu är det iskalla vindar som blåser. Resultatet ser vi i allt större flyktingströmmar till Sverige och andra västländer. Men det finns en längtan efter frihet i varje människas bröst. Måtte den längtan kunna bryta isen, så att vi någon gång i framtiden får se en riktig vår bryta fram.

 

Fyra år i total isolering – frige Gilad Shalit!

Hamas måste frige Gilad Shalit omedelbart. Hans enda "brott" är att han är israel.

I över fyra år har en ung israel suttit i en fängelsehåla i Gaza, kidnappad av Hamas vid en gränsövergång mellan Gaza och Israel. Trots Hamas blodiga record anser en del naiva svenska politiker att Hamas är möjliga att förhandla med och att de är snudd på demokratiska, ungefär som en muslimsk variant av socialdemokrati enligt vissa akademiskt betitlade svenskar.

Palestinska terrorister som sitter i israelisk fångenskap behandlas väl, får besök av anhöriga och av Röda korset. Gilad, som inte har dödat någon, hålls helt isolerad, får inte ha kontakt med yttervärlden eller med Röda korset. Han behandlas helt i strid med internationella konventioner.

Gilad var 19 år när han kidnappades, gjorde sin värnplikt, och längtade hem till familjen på permissionerna. Han har två bröder, en äldre och en yngre, var duktig i skolan, och älskade matte och sport. Hans vänner beskriver honom som en vänlig, skötsam och väldigt hjälpsam person. Även på sina korta permissioner hjälpte han ofta till i föräldrarnas lilla hotellrörelse. Han är helt enkelt en vanlig, trevlig kille, älskad av sin familj och sina närmaste, som haft oturen att befinna sig på ”fel” ställe, när Hamas-terrorister var på krigsstigen.

Alf Svensson, den förre kd-ledaren som nu sitter i EU-parlamentet, har nu gått ut och uppmanat den svenska regeringen att agera för att Gilad Shalit ska friges. Alf Svensson påminner om ”att Sverige borde använda sig av sin ställning som en av världens främsta biståndsgivare till palestinierna” för att utöva påtryckningar på Hamas.

Men fler svenska politiker och människorättsaktivister borde nu höja sina röster för Gilads ovillkorliga frigivande. Var finns nu den högröstade vänstern, eller författare som Henning Mankell? När det gäller en ung oskyldig israel, vars liv förstörs av en människoföraktande terroristorganisation, då är det slut på medkänslan och upprördheten. Personligen sällar jag mig till Alf Svenssons uppmaning och hoppas att det nu kommer kraftfulla protester, inte minst från landets alla israelvänner. Tillsammans ska vi få regeringen att agera!

Varför förlorar Israel alltid propagandakriget?

Varför förlorar Israel propagandakriget? Israel utkämpar krig efter krig och har hittills aldrig förlorat. Flera har militärt sett varit förkrossande segrar. Inget av dessa krig har haft till syfte att erövra mark, eller att förinta motståndaren. Huvudsyftet har alltid varit att försvara sitt land och skydda sin befolkning. Så även i det senaste kriget. Israel hade inget intresse av att återta Gaza. Det enda målet var att få stopp på raketbeskjutningen av civila samhällen i Israel. Som vilket annat land som helst måste det skrida till aktion när landets medborgare är satta under dödligt hot.

Se det ett ögonblick från den arabiska sidan. De har utkämpat krig efter krig mot Israel. Men till skillnad från Israel har araberna alltid haft till syfte att erövra land och att förinta den judiska staten och dess människor. Så var det 48, 67, 73 och även i de palestinska upproren och raketbeskjutningen från Gaza. Det är bara en sak som kunnat hindra en katastrof, att de aldrig lyckats besegra Israel. Hade araberna lyckats en enda gång hade en ny förintelse varit ett faktum.

Ser man på sättet att föra krig finns en himmelsvid skillnad. Israel inriktar sig mot att slå ut arabernas militära förmåga, araberna på att döda så många israeler (läs judar) som möjligt. Knappast något land i världen har gjort så mycket för att förhindra civila offer. I det senaste Gazakriget varnade Israel civilbefolkningen i förväg, ringde tiotusentals samtal, släppte ned miljontals flygblad för att ge civilbefolkningen chans att sätta sig i säkerhet. Ändå dödades civila i Gaza på grund av Hamas cyniska strategi att söka skydd bakom kvinnor och barn.

När man vet detta är det obegripligt hur den arabiska sidan ändå vinner propagandakriget i media. Det är Israel som står vid skampålen när civila araber dör. Och när civila israeler dör på grund av raketbeskjutning och självmordsbombningar, då är det också ytterst Israels fel, Då är det Israels ockupation som är orsaken. I media tycks man totalt negligera det grundläggande faktum, att Israel kämpar för sin överlevnad medan den arabiska önskar göra slut på Israel.

För att vinna propagandakriget använder araberna medvetet försåtliga lögner. Om en civil Gazabo dödats lämnas genast uppgifter till media att Israel attackerat ett civilt område, gärna åtföljt av bilder på den dödade och den materiella förstörelsen. När så småningom händelsen är utredd och sanningen kommer fram, att byggnaden där den civile dödades var ett Hamasfäste varifrån israeliska soldater blev beskjutna med automateld och granater, då är nyheten ingen nyhet längre. Det är den palestinska lögnen som blir den officiella sanningen i media. Så är det inte bara i krigstider, utan även mellan krigen när Israel utsätts för terrorattacker.

Låt oss ta ett enda exempel från tiden före Gazakriget. Sju medlemmar av en palestinsk familj dödades på Gazaremsans strand, förmodligen av en artillerigranat. Palestinska källor kablade omedelbart ut en version av händelsen som utan minsta tvekan gav Israel skulden. Som vanligt skrevs upprörda kommentarer över Israels agerande i många tidningar världen över. Man kan fråga sig varför sanningshalten i dessa påståenden aldrig kollas upp innan fördömandena sker?

Israels arméledning och regering var från början själva mycket olyckliga över det skedda. Eftersom artillerigranater avfyrats den aktuella dagen, var man först inne på att någon av de sex granater som avfyrats den dagen kunde ha gått fel och drabbat helt oskyldiga. Man skickade också sina kondoleanser till det palestinska styret och den drabbade familjen.

Den israeliska policyn är alltid att undvika att skada civila. Alla israeliska soldater har mycket hårda restriktioner på sig när och hur beskjutning får ske, och varje skott måste redovisas. Orsaken till att Israel ändå i det här fallet såg sig nödsakade att ingripa var de palestinska raketattackerna.. Dagligen avfyras raketer mot israeliska städer och byar.

Enligt de palestinska uppgifterna var det fråga om marina granater, alltså avfyrade från krigsfartyg till havs. Så redan av den anledning borde artillerigranater från land kunna uteslutas, och någon marin beskjutning hade över huvud taget inte förekommit vid den aktuella tidpunkten.

En officiell israelisk utredning slog fast att sex artillerigranater hade avfyrats mot Gaza den aktuella dagen. De exakta nedslagspunkterna var kända för fem av de sex granaterna, men vad hade skett med den sjätte? Men den sjätte är egentligen den första som avfyrades, och den avfyrades klockan 16.30, vilket är mellan 27 och 40 minuter före den tidpunkt på familjen dödades, därmed kan också den granaten avfärdas som orsak till familjens död.

En av de överlevande från granatexplosionen vårdades på sjukhus i Israel. Undersökningen visade att splittret i hans kropp inte härrörde från någon israelisk artillerigranat!

Mycket pekar alltså på att palestinierna själva orsakat den. Varför skulle man annars satsa så hårt på att kabla ut en osann version av händelsen? En sådan rapportering tjänar två syften. Dels att lägga en dimridå kring den verkliga händelsen, dels att ytterligare demonisera Israel. Visar inte Israel, genom att bland annat hjälpa de överlevande humanitärt och medicinskt, att man står för humanitet och människovärde även i en situation då man utsätts för ständiga attacker. Att även fiendesidan är människor förstår israelerna, men frågan är om den palestinska sidan förstår det?

Så var det när Israel lämnade Gaza

Augusti 2005 genomfördes utrymningen av Gaza. Dåvarande premiärministern Ariel Sharon satte hela sin politiska prestige på spel för att genomföra detta. Han hade ett starkt stöd från omvärlden och en stor del av den egna befolkningen. Men när utrymningen närmade sig minskade det inhemska stödet, och regeringsledamöter avgick därför att de inte kunde ställa sig bakom utrymningsplanen. Stora, fredliga demonstrationer genomfördes i syfte att avvärja utrymningen, och några soldater vägrade att delta i tvångsaktioner mot sitt eget folk.

 En av de ministrar som lämnade Sharons regering på grund av utrymningsplanen var den kände Nathan Sharansky, som en gång i tiden var en nagel i ögat på den forna sovjetregimen. Han var inte emot idén om utrymning i sig, men han motsatte sig Sharons plan därför att den inte ställde några som helst krav på motsidan. ”När Israel lämnar Gaza vill jag vara säker på att palestinierna som bor i Gaza inte längre kommer att bo i flyktingläger, att de kommer att leva under anständiga förhållanden, att hatpropagandan i Gazas skolor kommer att upphöra, att fri företagsamhet tillåts blomstra och att avvikande åsikter tillåts. Det är vad som måste ske i Gaza, så att vi kan vara säkra på att den dag Israel lämnar Gaza, går utvecklingen i Gaza mot demokrati, och inte mot en terrorstat.”, sade Nathan Sharansky i en kommentar till varför han lämnade regeringen. Hans åsikter delades av många israeler. Idag kan vi se, att allt det som Sharansky befarade, tyvärr besannats med råge.

 På den palestinska sidan bråkades det om vem som kunde ta åt sig äran av att ha drivit ut de israeliska bosättarna, Abbas eller Hamas. Båda sidorna hade segerfester för att inför Gazaborna framstå som hjältar. Den palestinska myndigheten beställde tiotusentals flaggor, bildekaler och affischer med texten: ”Idag Gaza, imorgon Västbanken och Jerusalem”. De användes i en segerdemonstration. Hamas lät sy upp massor av militäruniformer, köpte militärjeepar och lastbilar för att kunna genomföra en jättelik militärparad för att fira ”sin” seger över ockupanterna. Det här var före Hamas övertagande av Gaza. Idag är även PLO utdrivna och Hamas är i full färd att etablera en terrorstat.

 Många judar och kristna bad för situationen, en del för att man önskade stoppa utrymningen, andra för att utrymningen skulle lyckas och bli början till en desarmering av konflikten med palestinierna. Tyvärr har inte bönerna blivit hörda.

Hamas djävulska strategi

Hamas strategi i det krig som nu rasar är fullständigt djävulsk. De tar skydd i skolor, moskéer och andra publika byggnader och använder dessa för att avfyra raketer mot civila och för att beskjuta de israeliska soldaterna. De bryr sig inte om att civila dödas. Det ger bara mer bränsle åt propagandan mot Israel som den massakrerande ockupanten. På tisdagkvällen rapporterades i media om att Israel dödade 30 i en FN-skola i Gaza. I själva verket utsattes den israeliska styrkan för eldgivning från skolan med granater och automatgevär. I självförsvar svarade den israeliska styrkan med granateld. Kropparna efter Hamassoldater återfanns senare i skolan. Tyvärr kommer inte sanningen fram i de svenska medierna.

Det är anmärkningsvärt att världsopinionen alltmer vänder sig emot Israel, trots att Israel bara gör det varje annan stat skulle göra under motsvarande omständigheter. Hamas är samma terrorganisation nu som när kriget började. De skjuter fortfarande raketer urskillningslöst mot israeliska samhällen, och deras ledare fortsätter att tala om att de vill skapa en värld utan judar, där Israel inte finns.

 Under de veckor då kriget pågått stärks bilden av en grym organisation som inte har någon respekt för människoliv eller de lagar som gäller krigförande parter. När de använder civila som mänskliga sköldar visar de att de även saknar medkänsla för sin egen befolkning. De tillämpar någon form av pervers dödskult där både fiendens död och de egnas död betraktas som en seger. För normala människor verkar de helt sakna moral och samvete.

 

 

 

Debatt med Palestinasympatisör

Posted on by stefansturesson

Idag har Vestmanlands Läns Tidning (Vlt) intervjuat mig angående kriget i Gaza. Intervjun publiceras på lördag tillsammans med en intervju med en företrädare för Solidaritetskommittén för Palestina. Jag ställdes mot väggen med kritiska frågor om varför Israel inte avbryter sitt krig mot Hamas, varför man attackerar civilbefolkningen i Gaza och om det är folkrättsligt acceptabelt att bekämpa Hamas med en så kraftig militär insats. Jag besvarade frågorna i en lugn och saklig ton. Hamas har attackerat Israel i 8 år med självmordsbombare och 10000 missiler. Någon gång måste Israel ta till krafttag för att få stopp på angreppen, som gör livet till ett helvete för dem som bor i städer inom räckhåll för Hamas raketer. Jag tog också upp Hamas djävulska strategi att förskansa sig bland civilbefolkningen, vilket tyvärr leder till oönskade civila offer. Jag betonade att Israel gör allt i sin makt för att undvika civila offer, bland annat varnar man befolkningen i förväg om man tänker bomba inom ett visst område. Nu ska det bli intressant att se vad min “opponent” har att komma med. Kommer han att försvara Hamas och fördöma Israel? I så fall  handlar inte solidaritet med Palestina längre om den lidande befolkningen, utan ett stöd för en blodbesudlad islamistisk rörelse med Israels utplåning på sitt program.