Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Archive for Antisemitism

Miraklet Israel

”I Israel är vi realister, därför tror vi på mirakel!”. Detta yttrade Israels förste premiärminister en gång, syftande på att Israel gång på gång gått segrande ur strider där de varit dömda till undergång. Varför är Israel efter 65 år så ensamt, så ifrågasatt, och i avsaknad av vänner, åtminstone i sitt närområde? Varför vill stora delar av arabvärlden att Israel ska upphöra att existera? Jag har inget bra svar på dessa frågor. Jag vet bara att min vänskap med det judiska folket, är som all äkta vänskap, villkorslös. De är Bibelns folk, de är det fördrivna och förföljda folket, som jag vill stå upp för, oavsett världens åsikter, oavsett antisionism och judehat, oavsett hur många som på nytt vill fördriva dem från det land som de återvänt till för tredje gången.

Världen tycks ha problem med att judarna är tillbaka i sina fäders land. Ändå har världen inte välkomnat dem någon annanstans heller. I Europa höll de på att utrotas. I arabvärlden förföljdes de och tvingades fly. Och när Förintelsen pågick var de flesta andra länder stängda för judar. Bara i Israel känner judar sig riktigt välkomna, bara där kan de vara säkra på att inte bli förföljda, bara där kan de gräva i marken, och hitta tillbaka till sina rötter.

Det är viktigt med mänskliga och historiska rötter. Där rötterna trängt ner djupt kan näringen tas upp och trädet växa och blomstra. I Israel får judarna näring och energi genom sina andliga och historiska rötter. Där rotas de och växer, där blomstrar landet, där skördar de framgångar inom vetenskap, kultur och näringsliv, där hittar de tillbaka till sin Gud. Denna nationella återuppståndelse skildras levande i Hesekiel 37. De förtorkade benen (judarna i förskingringen) ligger utspridda i en dal och Herren säger: ”Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag ska låta er få bo i ert land”. Detta uppfylldes när judarna i förintelsens diaspora kom tillbaka till fädernas land och på nytt upprättade Israel.

Men resan hem var lång och besvärlig, ja den var bokstavligen som en vandring genom dödens dal. När koncentrationslägren befriades, trodde de överlevande, de som varit en hårsmån från döden, de som ännu var utmattade av svält och sjukdomar, att de snart kunde börja resan till det hägrande Löfteslandet. Men det kom nya dråpslag. Britterna vägrade släppa in överlevarna i Palestina. Oljan hade kommit att spela en stor roll för Englands återuppbyggnad, och nu ville man inte äventyra förhållandet till araberna. Istället hölls överlevarna kvar i läger i Tyskland, Polen och senare på Cypern.

Men när det såg som mörkast ut kom ett annat land till judarnas räddning – USA! Harry Truman hade blivit USAs president efter Roosevelts bortgång, och han var beredd att stödja judarnas sak. Den nye presidenten Harry Truman stödde judarnas rätt att invandra i Palestina, trots att många i den amerikanska regeringen satte sig emot. Värst var Trumans utrikesminister Marshall som hotade att avgå. Trumans rådgivare Clark Clifford rådde honom trots detta att stödja delningsresolutionen i FN 1947, när generalförsamlingen skulle ta beslut om att dela Palestina i en judisk och en arabisk stat. Clifford använde till och med bibelord när han talade för judarnas sak. Bland annat citerade han 5 Mos 34:4: ”Detta är det land, som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, när jag sade: Åt dina efterkommande skall jag ge det.” Truman blev styrkt i sitt ställningstagande och fick regeringen med sig. Omröstningen i FN var närmast mirakel, drygt två tredjedelar av länderna röstade för en delning, och plötsligt var inte en judisk stat en utopi.

65 år senare är Israel ett obestridligt faktum. Vi kan välja att hata landet, älska det eller bara acceptera det. Men det ändrar inte faktum. Miraklet Israel lever och blomstrar.

Stefan Sturesson

Det fredsälskande landet som är tvingat att kriga

I tisdags (3/5)  hade vi i Samfundet Sverige-Israel ordnat ett fantastiskt möte i Västerås till stöd för Israel. Israels ambassadör Benny Dagan talade jämte några svenska politiker, både från riksdag och lokalt från Västerås. Det var Fredrick Federley (c), Agneta Berliner (fp), Maria Lindelöf (kd) och Samuel Stengård (s). Dessutom pastor Mats Nordén, samfundets generalsekreterare Bengt-Ove Andersson och undertecknad, ordförande för Samfundet i Västmanland. Här erbjöds ett strålande tillfälle att möta den israelvänliga opinionen i Sverige och få en mer balanserad bild av Mellanösterns enda demokrati, än den man får via svenska media. Många aspekter belystes av de många välformulerade inläggen – från den svenska antisemitismen till Israels framstående insatser i vetenskap och näringsliv, från Israels rätt att vara en modern livskraftig demokrati till Israels 4000-åriga historisk-bibliska koppling till landet man lever i.

Den nuvarande oron i arabvärlden berördes bl.a. av ambassadören. Han hoppades att de länder som nu skakar av uppror och rop på frihet verkligen ska gå mot demokrati. Men, det finns också en risk, att islamistiska krafter får pendeln att väga över till religiös diktatur och samtidigt ett ännu större hot mot Israel. Sådana tendenser märks redan i Egypten där en majoritet av befolkningen är emot fredsavtalet med israel. “Vi hoppas på det bästa, men förbereder oss för det värsta”, Sade Benny Dagan bland annat.

Mitt eget bidrag till kvällens många inlägg handlade om hotet mot Israel och omvärldens ignorans och likgiltighet:

Vi har samlats idag av en mycket allvarlig anledning. En liten demokratisk nation är hotad till sin existens. När ett fredsälskande folk, som genomlidit så mycket förföljelse, hotas till livet, då måste vi reagera. Vi talar om Israel – landet som allt sedan sin födelse tvingats kämpa för sin existens. Omgivet av hatiska fiender har de aldrig kunnat slå sig till ro. Även mellan de stora krigen har det pågått, och pågår, en ständig terrorverksamhet som skördar många offer, och skapar oro, stress och psykiska skador.  En hel befolkning lever bokstavligt talat under ständigt dödshot.

Dessutom, under sin kamp för frihet och oberoende, möter de alltmer oförståelse från sin omvärld. Israel står alltmer ensamt i sin kamp för frihet och oberoende. Beskyllningarna haglar över det lilla landet. Man beskylls för olaglig ockupation, förtryck, övervåld, krigsförbrytelser och ännu värre saker. Ingen frågar sig längre om det stämmer med verkligheten. Man har köpt den arabiska myten om Israel som orsak till allt lidande.

Det är dags för vårt land att vakna upp nu. Det är dags för politikerna att inse allvaret i situationen. Det är dags för kyrkorna att sluta svartmåla Israel och erkänna Israels rätt. Det är dags att göra upp med antisemitismen, denna vidriga sjukdom som aldrig tycks kunna utrotas. Det är dags att ge Israel ett oreserverat stöd i kampen för sin existens. Det är dags att ta bladet från munnen när det gäller alla de ondskefulla regimer och rörelser som har Israels förintelse på sitt program. Det är dags att bojkotta och internationellt isolera Iran och andra länder som hetsar mot Israel och hotar med dess utplåning. Mina vänner, det är dags att göra något nu. En dag kan det vara för sent. En dag kanske Israels fiender kan utplåna Israel med en atombomb. En dag kanske missilerna från grannländerna kan nå israels städer och göra det omöjligt för judar att leva där.

Vi stöder inte Israel på bekostnad av palestinierna. Vi önskar också varje fredsälskande palestinier att leva i trygghet och frihet. Men vi kräver att alla terror-rörelser, vare de sig de är arabiska eller inte, skall bojkottas, isoleras och nedkämpas. Ingen har rätt att döda sina motståndare för dödandets egen skull. Vi fördömer dessa skändliga dåd, raketbeskjutningar och självmordsbombningar, som terroriserar och traumatiserar ett helt folk, och kräver att världssamfundet stöder Israel i dess kamp mot dessa mörkrets krafter.

Israel är det enda landet för världens judar och måste så förbli. Om det landet faller blir det en katastrof för det judiska folket! Vi stöder Israel som en fri och oberoende judisk stat, och därför vill jag att ni instämmer i följande ord, säg efter mig: Länge leve Israel – Am Israel chai!

Judehat i svensk förpackning

Antisemitismen, dvs judehatet och judeföraktet, är som en kronisk sjukdom. Med diverse mediciner kan man dämpa symptomen, men tid efter annan, blossar den upp på nytt med full kraft. Bland de kroniskt sjuka finns ett flertal av världens länder. Hur klarar sig patienten Sverige i denna jämförelse? Först av allt kan man konstatera att patienten redan behandlats med alla tänkbara mediciner – FN-deklarationer om mänskliga rättigheter, demokratisk skolning i mer än hundra år, kampanjen ”Om detta må ni berätta…” med bok om Förintelsen till alla skolbarn, historieundervisning om andra världskriget, ögonvittnen (förintelseöverlevare) som reser runt i skolorna och berättar sin egen livshistoria, Svenska kommittén mot antisemitism, mängder av artiklar om Förintelsen etc, etc. Men trots alla starka mediciner tycks patienten bara bli sjukare och sjukare.

Ett tydligt tecken på denna sjukdomsbild är uttalanden från Malmös starke man, kommunalrådet Ilmar Reepalu. ”Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö”, säger ett kommunalråd i en stad där mängder av attacker mot judar rapporterats. Händelser som har givit eko världen över, tycks inte bekomma Reepalu någonting. Svår misshandel, mordbrand, mordhot, gravskändning, trakasserier av judiska barn på väg till skolan eller synagogan, judiska familjer som flyr från Malmö, är inte händelser som får Reepalu att reagera. Han har t o m haft det dåliga omdömet att ge judarna skulden för påhoppen. Det är judarnas stöd till Israel som är orsaken, menar han. Så talar den moderne antisemiten, en politisk ledare för en av Sveriges största kommuner, där antisemitismen, p g a stor invandring från Mellanöstern, nått okontrollerbara dimensioner.

Okontrollerad antisemitism har sin egen logik. Den växer, förgiftar sinnena och rättfärdigar övergrepp mot människor, därför att de är judar. Det var vad som hände i Tyskland på 30-talet. Det är en process som tar sin ände i förskräckelse. Det är detta som måste stoppas i vår land. Politiska ledare som inte förstår detta måste bort från sina positioner. Det är glädjande att oppositionsledaren Sahlin beklagat Reepalus uttalanden, även om hennes fördömande borde varit ännu skarpare. Samhället måste kraftsamla för att stoppa det onda i samhällskroppen. Alla flyktingar och invandrare som vill bli svenskar måste få en grundkurs om det svenska samhället och utbildas och skolas i demokrati och mänskliga rättigheter. Alla måste lära sig principen om alla människors lika värde. Att hata judar, eller vilken annan folkgrupp som helst, är oförenligt med denna människosyn. Det borde vara omöjligt att bli svensk medborgare utan att omfatta dessa grundläggande principer.

Ilmar Reepalus omdömeslösa uttalanden får inte stå oemotsagda. Det är, och måste vara, den politiska maktens skyldighet att skapa ett samhälle där alla kan känna sig trygga, där alla med stolthet kan visa sin etniska och religiösa bakgrund, utan att riskera förakt och trakasserier. Det arbetet måste starta nu, innan situationen spårar ur ännu mer. Till alla antisemiter säger jag, rör inte mina vänner judarna!

Saklig framställning av antisemitismen

Göran Larsson, den kände prästen och teologen, som ägnat en stor del av sitt liv att bygga relationer mellan judar och kristna, mellan judendom och kristendom, gästade Västerås Stadsbibliotek den 8 februari. Hans föreläsning fängslade den talrika publiken.

Dr Göran Larsson visade att antisemitismen inte är död idag, den visar sig även i en överdriven och oproportionerlig israelkritik

Hans ämne var brännande aktuellt – ”Antisemitismen förr och nu”. För så är det. Antisemitismen tillhör tyvärr inte det förgångna, den lever i nuet likväl. Men Göran Larsson tog oss med på en lång historisk resa, från förtrycket av israeliterna i Egypten för 3500 år sedan till den nazistiska judeutrotningen och vår tids uppblossande antisemitism. Men resan gjorde flera anhalter på vägen. I det väldiga persiska riket för 2500 år sedan när kung Ahasveros härskade och beslutade att alla judar skulle dödas. I kyrkofädernas Rom där judarna förkastades och stöttes ut som gudsmördare.  I 1500-talets Tyskland när reformatorn Luther hetsade mot judarna.

Han drog en klar skiljelinje mellan allmän främlingsfientlighet och antisemitism. Hatet mot judarna bygger på att man ser dem som särskilt onda. Den kristna antisemitismen använder judarna som kontrast – nådens religion kontra hämndens. Ju mörkare judendomen utmålas desto mer ljust strålar kristendomen. Så kunde kristna aningslöst legitimera sitt judehat. Ett annat viktigt kännetecken  är att ett helt folk skuldbeläggs för att en eller några få begår ett fel. Vi ser det mönstret tydligt idag. När människor i Gaza dör för israeliska kulor, angrips synagogor och enskilda judar i Sverige. Bara för att man är jude görs man skyldig för vad enskilda judar gör i ett helt annat land.

Enligt Larsson finns det också en Israelkritik som går över gränsen till antisemitism. Han nämnde tre D:n:  Demonisering, Delegitimering. Dubbelmoral. Efter andra världskriget har det dödats 25 miljoner människor i olika konflikter världen över. Ändå är det det fåtal tusen dödsoffer som inträffat i konflikten Israel-Palestina sedan andra världskriget som får 80 % av mediautrymmet. Israels görs till hänsynslös ockupant och krigsförbrytare – demonisering. När väl Israel fått skurkstämpel kan man hävda att Israel inte borde finnas – delegitimering. Medan regimer som mördat och fördrivit miljontals människor sällan kritiseras och än mindre delegitimeras – dubbelmoral!

Föredraget var en välgörande objektiv och initierad framställning av antisemitismen. Larsson förföll aldrig till enögdhet eller ensidiga ställningstaganden. Han förmår se ett problem eller en konflikt ur olika perspektiv. Han sätter sig in i de inblandade parternas sätt att resonera. Han ser människan på båda sidor i en konflikt. Det gör budskapet om den nutida antisemitismen så starkt, så allvarsmättat. Vårt land, vår världsdel står inför oerhörda utmaningar när det gäller att göra rent hus med judehatet.

Göran Larssons har författat en skrift om antisemitismen, som finns att ladda ner på Svenska Kommitténs mot Antisemitisms hemsida. För den som vill ta del av Göran Larssons mer djupgående analys rekommenderas ett studium av denna skrift. Klicka på länken: www.skma.se/filer/Om_antisemitism.pdf

Stöd Israels rätt att existera!

Israel är en liten nation som allt sedan sin födelse tvingats kämpa för sin existens. Omgiven av hatiska fiender har de aldrig kunnat slå sig till ro. Även mellan de stora krigen har det pågått, och pågår, en ständig terrorverksamhet som skördar många offer, och skapar oro, stress och psykiska skador.  En hel befolkning lever bokstavligt talat under ständigt dödshot.

 Men detta är inte nog. Världssamfundet, världens stater, vänder alltmer ryggen åt Israel och ger sitt stöd till araberna, inkl. palestinierna. Israel står alltmer ensamt i sin kamp för frihet och oberoende. Beskyllningarna haglar över det lilla landet. Man beskylls för olaglig ockupation, förtryck, övervåld, krigsförbrytelser och ännu värre saker. Ingen frågar sig längre om det stämmer med verkligheten. Man har köpt den arabiska myten om Israel som orsak till allt lidande.

 Det är dags för oss att vakna upp nu. Det är dags att göra upp med antisemitismen, denna vidriga sjukdom som aldrig tycks kunna utrotas. Det är dags att ge Israel sitt oreserverade stöd i kampen för sin existens. Det är dags att ta bladet från munnen när det gäller alla de ondskefulla regimer och rörelser som har Israels förintelse på sitt program. Det är dags att bojkotta och internationellt isolera Iran och andra länder som hetsar mot Israel och hotar med dess utplåning.

 DET ÅR DAGS ATT VISA SIN SOLIDARITET MED ISRAEL. PÅ LÖRDAG DEN 26 SEPTEMBER FÅR VI ETT GYLLENE TILLFÄLLE GENOM ATT MÖTA UPP PÅ SOLIDARITETSMÖTET I PINGSTKYRKAN VÄSTERÅS!

Artikeln i Aftonbladet ett bottennapp!

Artikeln i Aftonbladet om israeliska organstölder från dödade palestinier är ett journalistiskt övertramp av det grövsta slaget. Här kombineras illvilliga obekräftade rykten med unkna antisemitiska fördomar om det judiska folket. Men ändå är det inte den enskilda artikeln som är det värsta. Den är bara toppen av en antisionistisk och judefientlig våg som går genom Sverige och andra västländer. Här har de israelfientliga artiklarna staplats på varandra  år efter år, medan sunda, faktabaserade, balanserande artiklar blivit allt färre. Resultatet blir än värre antisemitism, och i förlängningen ren förföljelse av judar i Sverige. Faktum är att fler och fler helt vanliga svenskar börjar tro att Israel är en skurkstat.

 Flera av mina vänner finns bland de judar som överlevde förintelsen. De känner igen judeföraktet, som växer till hat och  som slutar i ren fientlighet och fysiska övergrepp, från 30-talets Tyskland. Alla problem och olyckor skyldes på judarna. Vi verkar snart vara där – igen! Det är fruktansvärt att dessa människor ska behöva återuppleva fasorna från den tiden!

 Nu måste pressen, de ansvariga utgivarna, de politiska talesmännen och andra i offentligheten, besinna sig innan mörkret sänker sig helt över Sverige. Nu krävs att media rensar upp på sin egen bakgård, och att ledande politiker, rakt, kraftfullt och otvetydigt, tar avstånd från antisemitiska artiklar och demoniseringen av Israel, det enda demokratiska landet i Mellanöstern.

Kunskap driver ut hatet

Varför tycks alla ha en mening om Israel? Från amatörtyckare till journalister, politiker och allmänhet finns det klara och ofta låsta uppfattningar om ett land som man egentligen vet väldigt lite om. Okunskapen är uppenbar i många kommentarer i pressen. Man har på förhand köpt idén att judarna är kolonister och ockupanter som trängt undan ursprungsbefolkningen. Denna fundamentala felsyn styr sedan synen på allt vad Israel gör.

Antisemitism och antijudiskhet har sin rot i okunskap. Vet man inte vad Israel står för och saknar kunskap om Israels 4000-åriga historia, då är man mer mottaglig för den flod av negativ information som media är fylld av.

När man ser all kritik, allt hat och all enögdhet när det gäller Israel kan man bli en aning konfunderad. Ser inte människor hur mycket gott Israel står för? Trots att landet ständigt är utsatt för palestinska terrorattacker sitter landets ledning ändå och förhandlar med palestiniernas president om att ge bort ännu mer land för att få fred. I vilket annat land i Mellanöstern åtnjuter muslimska kvinnor samma fri- och rättigheter som i Israel, den enda riktiga demokratin i Mellanöstern? Sidorna skulle kunna fyllas med allt gott Israel gör.

 Antisemitismen är inte bara ett hat mot judarna som folk, utan också mot judarnas historiska hemland – ett hat som särskilt riktar sig mot att Jerusalem är i judarnas händer. Ändå var Jerusalem huvudstad för Israel redan för 3000 år sedan och har aldrig varit huvudstad i något annat rike.

Det hat som vi idag ser mot Israel är omvittnat redan i de gammaltestmentliga skrifterna. Profeten Sakarja utropar: ”Se jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runtomkring”. (Sak 12:2) Alltid när Bibeln talar om detta hat mot Israel, i både gamla och nya testamentet, är det kopplat till den yttersta tiden, tiden innan Messias kommer.

Bibeln anger flera orsaker till hatet mot det judiska folket och mot Israel. Åtminstone tre olika huvudförklaringar framgår av texterna:

– Avundsjukan. (Ända från begynnelsen)

– Att Israel är annorlunda (jfr Esters bok)

– Att Israel är ett gudsfolk, ett utvalt folk (Utkorelsen)

Antisemitismen ger aldrig upp. Som en envis brottare försöker den koppla nya grepp på den som inte är beredd. Många goda kristna har fallit för dess grepp. Från Johannes Chrysostomus till Martin Luther.

Men en viss bok som judar och kristna håller helig säger att hatarna skall komma på skam. De hatade (judarna) skall upprättas, medan de hatande skall tvingas böja sig. Jesaja säger: ”Bugande skall dina förtryckares söner komma till dig, de som föraktade dig skall alla falla ner för dina fötter. Och de skall kalla dig HERRENS stad, Israels Heliges Sion”.(Jes 60:14)

Det kommer en dag när alla de folk och stater som hatade Israel och ville utplåna det, själva blir krossade. Redan idag finns det araber/muslimer som ifrågasätter Islam på grund av det lilla Israels segrar över sina mäktiga fiender. Hur är det möjligt att detta obetydliga lilleputtland kan segra över de mäktiga muslimska staterna? Att Israel har överhögheten över Jerusalem strider mot allt som muslimerna fått lära sig. Kan då Islam vara en sann religion? En del muslimer har börjat ifrågasätta det. Därför har muslimer också börjat ifrågasätta den egna religionens trovärdighet. Om kartan och verkligheten inte stämmer överens är det dags att byta ut kartan mot en som stämmer bättre. Kanske den gamla boken har rätt när den säger att alla som söker Israels utplåning kommer att stå där med skammen och krossas av Israels helige. Det den säger om Israel är desto mer hoppfullt: Israel ”skall jag plantera i deras eget land och de skall inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem” (Amos 9:15).