Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Israel – det demoniserade mönsterlandet

I majnumret av Shalom över Israel handlar min ledare om Israel – det demoniserade mönsterlandet. Hur kan jag skriva så? Inget land är väl perfekt, varken Israel, Sverige eller något annat land. Nej, det är sant, men Israel framstår ändå som en modell för länderna i regionen, dels genom sin väl fungerande demokrati, dels genom sin sociala, tekniska och ekonomiska utveckling, som under fredliga förhållanden skulle kunna hjälpa till att utveckla hela regionen.

 Man måste ändå fråga sig varför ett land, bland alla världens länder, får oproportionerligt mycket kritik? Dessutom, när man synar kritiken, så är den sällan befogad, eller sanningsenlig. Hur kan det vara så, att ett litet land som sedan sin tillkomst 1948 levt under ständigt krigs- och terrorhot, och utkämpat krig efter krig för sin existens, ovanpå allt detta ständigt måste värja sig mot kritik och fördömanden. Inte ens grymma diktaturländer som Nordkorea, Iran, Syrien eller Libyen har fått tillnärmelsevis så mycket kritik som Israel. Det pågår t.o.m. en debatt som handlar om att avveckla den judiska staten. Det mest förföljda folket i världen skulle berövas sin enda fristad och läggas under arabisk-muslimsk hegemoni!

 Antisemitismens ondskefulla väsen har ständigt genom århundradena förföljt judarna, detta plågade och hatade folk. Möjligen trodde många att slutpunkten för detta var Förintelsen. Efter Förintelsen skulle det vara omöjligt att demonisera en så förföljd och utrotningshotad folkgrupp. Men att judarna fick en egen stat blev den tändande gnistan till ännu en antisemitisk våg, starkare än någonsin. Hitlers och nazismens mest vulgära hatargument har nu tagits över av arab- och muslimvärlden. Hitlers bok Mein Kampf är en bestseller i flera arabländer. Antisemitismen inplanteras i barnen med modersmjölken.

 I arabvärlden är det inte ens uppseendeväckande att höra en judefientlig predikan i moskén. En predikan som i Sverige skulle kunna leda till åtal för hets mot folkgrupp, kan i t ex palestinska områden passera som något högst godtagbart, kanske rentav efterföljansvärt. Den av den palestinske presidenten Abbas utsedde stormuftin av Jerusalem, Mohammad Hussein, talade för en tid sedan på ett Fatah-möte som sändes på palestinsk TV. Han citerade då en hadith (en muslimsk berättelse om vad profeten Muhammed sade och gjorde) som säger att ”det är muslimers plikt att döda judar”. När journalister konfronterade honom med hans uttalande konstaterade han bara att han citerade en hadith. Stormuftin togs också i försvar av en palestinsk minister Mahmoud Al-Habbash.

 Den israeliska blockaden mot Gaza har fått de antisemitiska utbrotten att nå nya höjder. Blockaden syftar inte till att svälta ut Gaza-borna, utan enbart till att förhindra att Hamas bygger upp sin militära kapacitet, som kraftigt försvagades i kriget 2009. Alla tänkbara förnödenheter som Gazaborna behöver för sitt uppehälle förs in landvägen via Israel utan att några hinder läggs i vägen. Ändå så var det svenska ”fredsaktivister” med på Ship to Gaza-båtarna, vars syfte var att bryta blockaden mot Gaza. I media framstod man som fredliga hjälparbetare som kom till de ”svältande” Gaza-bornas undsättning. I själva verket deltog man i en allt annat än fredlig aktion för att stödja Hamas och göra det möjligt att återuppta vapensändningarna till den blodbesudlade regimen i Gaza. Några svenskar var med på det turkiska fartyget Mavi Marmara, som visade sig ha en stor grupp turkiska militanta palestina-aktivister ombord. När de närmade sig Gazas farvatten anropades de av ett israeliskt örlogsfartyg: ”Mavi marmara, ni närmar er ett fientligt område som är under sjöblockad. Den israeliska regeringen stöder leverans av humanitära förnödenheter till civilbefolkningen i Gaza och inbjuder er att angöra hamnen i Ashdod. Efter lossning av lasten kan ni återvända till er hemmahamn.”

 Om nu målet var att hjälpa Gaza humanitärt var ju onekligen Israels erbjudande, under rådande omständigheter, generöst. Men svaret som kom från Mavi Marmara var allt annat än kompromissvilligt. Det var dessutom kryddat med kraftuttryck som inte gör sig i tryck i en kristen tidning: ”Knip er dj-a käft. Åk hem till Auschwitz. Vi hjälper araberna att bekämpa USA. Glöm inte 11:e september!” Det här säger det mesta om mentaliteten hos dessa så kallade aktivister, som sedan gick till angrepp mot de bordande israeliska soldaterna med det uppenbara syftet att döda dem.

Ett annat sätt att exploatera Gaza-kriget är genom propaganda-film under skenet av att vara dokumentär. Den norske regissören Vibeke Lokkeberg producerade filmen Gazas tårar, som är ett mästerstycke i konsten att framkalla hat mot Israel. Hon har tydligt deklarerat sina åsikter offentligt: ”Man kan inte lura människor hur länge som helst. En humanitär flottkonvoj gick till Gaza för att leverera nödhjälp, israelerna dödade människorna ombord. Israelerna respekterar inte någon.”

Men Lars Adaktusson som själv rapporterat från Gaza som utrikeskorrespondent för SVT dömer ut Lokkebergs film totalt: ”Filmen är ett hopklipp av sekvenser från kriget 2008-2009 mellan Israel och Hamas – döda, lemlästade och föräldralösa palestinska barn exploateras på ett sätt som kanske aldrig skett tidigare. Resultatet blir en brutal studie i mänskligt lidande, ett propagandanummer utan minsta ansats till helhet där Hamas regisserar och där den terrorstämplade gruppens eget ansvar för självmordsdåd och attacker mot civila förbigås med tystnad.”

 På detta sätt pågår demoniseringen av Israel dag ut och dag in. Inte ens våra public service-kanaler kan värja sig mot propagandan och vrångbilderna. Var finns den kritiska granskningen av källorna? Vem vågar angripa dagens grova antisemitism som ofta går under förklädnad av Israelkritik och antisionism? Israel är en liten demokratisk ö i ett stormigt hav av instabila diktaturregimer, Israelhatande terroriströrelser och religiösa extremister som vill Israels utplånande. Man måste beundra Israel som under sådana omständigheter ändå kunnat utveckla sitt land socialt och ekonomiskt, så att det framstår som en lysande förebild för hela sin omvärld.


No comments yet»

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: