Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Den 27 januari – en dag värd att minnas

Den 27 januari 1945 befriades Auschwitz i Polen, det gigantiska utrotningslägret där nazisterna lyckades döda över en miljon människor, de flesta judar. I Västerås högtidlighålls denna dag varje år sedan 1999. Som representant för Samfundet Sverige-Israel har jag ingått i en grupp med representanter från kommunen, Ekumeniska rådet, Bio Elektra och Judiska föreningen som arbetat fram ett program för hela veckan 21-27 januari med kulmen den 27:e.

I Programmet ingick intressanta filmer som Sarahs nyckel, I gryningens timmar och Ninas resa, filmer som alla bygger på verkliga händelser under andra världskriget. Det gavs också en teaterföreställning ”Anne och Zef”. Anne i föreställningen är ingen mindre än Anne Frank och Zef en albansk pojke som mördades i samma ålder som Anne. I filmen möts de och drömmer om en framtid när världen inte längre är vansinnig. I programmet ingick också vittnesbörd från en överlevare. Inför en fullsatt hörsal i Stadsbiblioteket på torsdagkvällen intervjuades förintelseöverlevaren Susanna Christensen av Amanda Glans och Anna Agoston

På själva förintelsedagen den 27 januari kom regissören till filmen Ninas resa, huvudpersonens egen dotter, till Västerås vackra konstmuseum för att berätta om sitt liv som dotter till två välkända förintelseöverlevare, läkarna Jerzy och Nina Einhorn. Med stor värme och inlevelse berättade hon om sin mors räddning undan Warzawa-gettot. Ninas föräldrar flyttade i början av kriget från polska Lódz, till Warszawa, där de trodde att de skulle få det bättre. Så var det kanske i början men sakta började kriget krypa allt närmare, genom armbindlar med davidsstjärnor, utegångsförbud och en slutlig isolerande utflyttning till gettot. Nina kämpade hårt för att i gettot kunna ta sin studentexamen, medan hon bevittnade hur en efter en av hennes vänner försvann med tågen som förde dem till ett okänt öde österut. Genom stort mod, en otrolig viljestyrka, och med hjälp av en initiativrik och modig äldre bror, lyckades Nina ta sig ifrån gettot och överleva kriget och slutligen hamna i Sverige. Men vägen dit var lång, och ingenting blev som det var under den lyckliga tiden före kriget.

Innan Nina lämnade Polen hade hon träffat den unge studenten Jerzy Einhorn. Jerzy berättar om de första mötena med Nina i sin bok ”Utvald att leva”: ”Än i denna dag, slutet av sommaren 1996, kan jag inte förstå vad denna kloka, levnadsglada och söta, av alla omtyckta flicka med ovanligt snygga ben kunde se hos mig under de första åren efter att vi träffats”. På ett annat ställe säger han. ”Hon är det bästa som hänt mig i mitt liv”.

Dessa två, utomordentligt begåvade ungdomar, skulle med sin livsgärning visa att de med sin rika intellektuella utrustning och empati för människor skulle bli två lysande exempel på humanitet och insatser till mänsklighetens fromma. De tyska nazisterna kallade judar för Untermenschen. I själva verket var det de själva som bäst stämde in på den definitionen. Genom en förening av vanvett, idioti och ondska lyckades de beröva 6 miljoner judiska män, kvinnor och barn deras liv innan vansinnet kunde stoppas. Men Nina och Jerzy Einhorn blev ändå ”utvalda att leva”. Som vittnen till nazismens ondska blev  de till ovärderlig nytta för att vaccinera människor mot antisemitismens smittsamma sjukdom. Nu när de är borta efterlämnar de ett stort vakuum. Det blir vår ansvarsfulla uppgift att berätta om Förintelsen för våra barn, och barnbarn och barnbarns barn… Detta ohyggliga får aldrig hända igen.

No comments yet»

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: