Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Kommunismens grumliga rötter

Kommunismen är en seglivad företeelse som trots spår som förskräcker, lever kvar som en utopisk idé. Kommunistiska partier får fortfarande många röster i många länder. Nationalencyklopedin förklarar den kommunistiska idén som ”det slutstadium i mänsklighetens utveckling, då klasser och utsugning har upphört och produktionsresultatet fördelas till alla efter behov”. Både socialdemokraterna och vänsterpartiet i Sverige torde ha kvar denna vision som ett slutmål, även om man tar avstånd från begreppet kommunism eftersom det är så komprometterat. Men i vänsterpartiet finns det många medlemmar som fortfarande kallar sig kommunister, och det är inte många år sedan man hade nära relationer med kommunistiska partier i länderna bakom järnridån (som Sovjetunionen och Östtyskland).

I det allmänna medvetandet är det nazismen som begått de största brotten mot mänskligheten. Vad som få förstått är att kommunismens brott mot mänskligheten inte står nazismens efter. Detta dokumenteras på ett övertygande sätt av Forum för levande historias skrift ”Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer”. Där framgår att även under kommunismens första tid i Sovjetunionen påbörjades den ”röda terrorn”. Redan direkt efter Lenins maktövertagande hösten 1918 beräknas att 10.000 personer dödades och i maj 1919 hade 16.000 personer spärrats in i arbetsläger. Än värre blev det under Stalins långa maktinnehav. Under åren 1937 och 1938 arresterades 1,6 miljoner människor och närmare 700.000 avrättades. Även barn på 12 år arresterades och skickades till arbetsläger. När man summerar offren för de sovjetiska ”utrensningarna” hamnar man på siffror på 50-60 miljoner.

På kortare tid än i Sovjetunionen går runt 50 miljoner människor under i det kommunistiska Kinas utrensningar, avrättningar, svält,  ”omskolning” under miserabla förhållanden i arbetsläger och kollektivjordbruk. Bara genom ”det stora språnget” (omvandlingen av Kina till industristat) orsakades en massvält som tog livet av 30 miljoner människor. Den av vänster- och kommunistpartierna i väst hyllade kinesiske ledaren Mao var ytterst ansvarig för alla dessa miljontals människors död.

Räknat i andel av befolkningen överträffar Röda Khmer-regimen i Kambodja (Kampuchea) alla andra mördarregimer. Antalet mördade under det fyra år lång khmerväldet kan vara så mycket som 25 % av befolkningen (exakta siffror går inte att få fram eftersom inga folkräkningar genomfördes i Kampuchea under denna tid). Men de som väl känner till Kambodja beräknar antalet som dog av terror, avrättningar, svält och hårt slavarbete till någon stans mellan 1,5 och 1,7 miljoner människor.

Hur kan en ideologi med så ädla framtidsmål i praktiken leda till skräckvälden av sällan skådat slag? En del av förklaringen får man när man studerar marxismens rötter. Portalgestalten själv, Karl Marx, har ett för många okänt förflutet som religionshatare. Han tillhörde en judisk familj som övergått till kristendomen. Under sin gymnasietid visade han ”goda kunskaper i den kristna tron och moralen” enligt ett bevarat betyg i ”arkiv för socialismens och arbetarrörelsens historia”. Men något hände i Marx liv som fick honom att vända sig emot Gud. ”Jag vill ta hämnd på Honom som härskar där uppe” skrev han i en dikt från tiden närmast efter gymnasietiden. I en brevväxling mellan Karl och fadern skriver han ”En ridå har fallit. Det allra heligaste har rämnat och nya gudar måste ta vid”. Från denna tid härstammar också hans satanistiska drama Oulanem, där han vill förgöra världen. Namnet är en satanistisk förvrängning av frälsarnamnet Emmanuel (”Gud med oss”). Varför visar Marx så stor insikt i satanistiska riter? I sin dikt ”Fiolspelaren” gör han en bekännelse:

”De djävulska ångorna stiger och fyller min hjärna,

till dess jag blir galen och mitt hjärta i grunden förändrats.

Ser du detta svärd?

Mörkrets furste sålde det till mig.”

I den satanistiska kultens invigningsritual överlämnas ett ”förtrollat” svärd som ska skänka mottagaren framgång. Marx älskade också Mefistofeles ord i Faust: ”Allt som finns är värt att förstöras”. Detta var ju ett motto som de kommunistiska ledarna följde till fullo. Josef Stalin förintade till och med sin egen familj.

Det var juden Moses Hess som fick Karl Marx att ansluta sig till socialismen. Hess kallar Marx för ”dr Marx – min idol, som kommer att ge den sista sparken åt medeltidens religion och politik”. Att ge religionen en dödsstöt var alltså det främsta målet, inte socialismen.

En annan av Marx’ närmaste medarbetare var Bakunin, en rysk socialist och anarkist som tydligt bekände sig till Satan. Han skrev bl a: ”…in kommer Satan, den evige rebellen, den förste fritänkaren och världens befriare. Han får människan att skämmas över sin djuriska okunnighet och underkastelse. Han befriar henne, märker hennes panna med frihetens och mänsklighetens stämpel genom att uppmana henne till att trotsa och äta av kunskapens träd.” Också Proudhon, en annan av de socialistiska tänkarna och vän till Marx, dyrkade Satan.

Den man som tillsammans med Marx skrev det kommunistiska manifestet, Friedrich Engels, skrev om Marx: ”Vem är det som rusar fram i vild iver? En svart man från Trier (Marx’ födelsestad), ett märkvärdigt monster. Han varken går eller springer, han hoppar på hälarna och rasar i vredesmod som om han ville rycka ner hela himlapällen och kasta den på jorden. Han lyfter armarna mot himlen med nävarna ondskefullt knutna, han rasar utan uppehåll som om tiotusen djävlar skulle dra honom i håret.” Engels började också som kristen men lämnade sin tro och sin Gud och anslöt sig istället till den som han själv kallade ”monstret, besatt av tiotusen djävlar”.

Det finns många exempel på ockultism och satanism hos Marx och hans närmaste medarbetare. Då är det inte underligt att detta också kom att genomsyra den första kommunistiska revolutionen i Ryssland. Officiellt var de ateister, men i själva verket anslöt de sig till en motreligion till kristendomen. På 70-talet kallades till exempel vissa klasser i den sovjetiska skolan för ”smådjävlar” och från och med sjunde klass kallades de ”Djävulens tjänare” (uppgiften hämtat från den sovjetiska tidningen Kommunisma Uzvara, april 1974). Svetlana Allilujeva, Stalins egen dotter, skrev om Beria, Sovjets dåvarande inrikesminister: ”Beria tycks ha stått i en diabolisk förbindelse med hela vår familj. Beria var en skrämmande, ond demon. En hemsk demon hade tagit min fars själ i besittning”. Svetlana skriver också att hennes far ansåg godhet och förlåtande kärlek vara värre än det värsta brott.

När man ser de förödande resultaten av de kommunistiska revolutionerna i olika länder kan man konstatera att det inte var kärlek till de förtryckta och fattiga massorna som drev ledare som Lenin, Stalin, Mao och Pol Pot. Det ligger närmare till hands att tro att de drevs av krafter som ville störta mänskligheten i fördärvet.

3 Comments»

  stefansturesson wrote @

Jag är förvånad att det inte kommer in några synpunkter på min artikel. Är det solklart om kommunismens pionjärers demoniska kopplingar? Jag har naturligtvis en hel bakgrundsmaterial till vad jag skriver. Så det finns massor att tillägga. Men dina synpunkter, frågor och kommentarer är också värdefulla.

  Ulf Stenlund wrote @

Du har rätt i att kommunismen dödat väl så många som nazismen. Att båda dessa extrema rörelser blev associerade med demoniska krafter kan jag hålla med om. En skillnad mellan brunt och rött är att den bruna rörelsen har bara onda rötter medan den röda faktiskt kan sägas ha en rot i den urkristna församlingen och dess egendomsgemenskap. En annan, om än långt senare rot, är den judiska kibutzrörelsen.

Min konklusion är att den utopiska idén om egendomsgemenskap visserligen är god men att demoniska krafter tar befälet när Gud lämnas utanför. Både socialism och kommunism verkar resultera i ateistiska system. Även om jag inte kan tänka mig rösta vänster ser jag solidaritetstanken som värdefull.

  andrejuthe wrote @

Tidningen Morgonbladet: http://www.morgonbladet.nu
kommer att granska kommunismens hemliga historia.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: