Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Israel – en demokratisk ö i ett hav av förtryck och ofrihet

Än en gång på väg till Israel kan jag inte låta bli att reflektera över vilket land jag är på väg till. Inget land ger mig så mycket positiv energi, så många upplevelser av glädje, hopp och framtidstro. Israel lever under mycket pressade förhållanden med fientliga grannar, ändå kan man bibehålla och utveckla en levande demokrati, som står i skarp kontrast till omgivningens skriande brist på demokrati och frihet.

Att leva i en västerländsk demokrati är drömmen för många av världens människor. Strömmen av flyktingar från Mellanöstern och Afrika till Europa och USA är en flykt från ofrihet och förtryck till en värld där frihet och människovärde är omistliga tillgångar. Människor flyr inte till andra länder med odemokratiska system. Det är den verkliga friheten som hägrar – och den finns i väst!

När vi blickar ut över dagens Mellanöstern är det få ljuspunkter som kan skönjas. Libanon var en gång en spirande demokrati. Idag ligger Libanons demokrati i spillror. Syriens intervention, den totalitära islamismens frammarsch genom Hizbollah, mördandet av demokratiskt valda ledare har för lång tid framöver släckt hoppet om demokrati i Libanon.

De palestinska områdena förrättade ett val 2006 – och valde Hamas, en organisation som vill utplåna Israel och islamisera hela Palestina, inklusive det nuvarande Israel. Omvärldens milda reaktioner förvånar. I sin naivitet tycks många västländer tänka, att detta i alla fall var ett demokratiskt val, ett steg åt rätt håll. Kanske hoppas man att Hamas nu kommer att utvecklas i en mer demokratisk riktning. Detta är dock en from men orealistisk förhoppning.

Demokrati handlar om mer än om att hålla ett val. Om en antidemokratisk organisation i Sverige eller något annat demokratiskt land, skulle vinna ett val, vore det början till slutet för vår demokrati. I de palestinska områdena finns inte ens någon som helst demokratisk tradition att bygga på. För att ett land ska kunna kallas demokratiskt krävs det till exempel tolerans mot minoriteter. Pressfrihet och yttrandefrihet måste vara en självklarhet. Människor som blir illa behandlade av myndigheter måste kunna få sin rätt prövad i oberoende domstolar.

Finns det något land i Mellanöstern som uppvisar dessa demokratiska kännetecken? Ja, men bara ett. Landet heter Israel. Trots att landet lever under ett ständigt krigshot från sina grannländer och från palestinska terrorgrupper kan man slå vakt om sina demokratiska hörnstenar. Pressfriheten är grundmurad, medan censur och tystande av kritiska röster är kutym i grannländerna. Situationen för kvinnorna lämnar mycket övrigt att önska i Israels närmaste omvärld. Våld och övergrepp mot kvinnor beivras sällan, och i några av länderna har kvinnorna inte ens rösträtt. Situationen för kristna och andra minoriteter är på vissa ställen alarmerande, vilket fick ytterligare belysning av mordet nyligen på den kristna bokhandlaren i Gaza City.

Det finns knappast någon del av världen med så stor brist på demokrati som just Mellanöstern. En halv miljard människor lever här under förhållanden som vi i väst aldrig skulle acceptera. Men i solidaritetens namn borde vi inte heller acceptera att det sker någon annanstans. Som enda kvarvarande demokrati i Mellanöstern borde Israel få allt tänkbart stöd från världens demokratier. Men idag är det nästan tvärtom. Israel utsätts istället för en massiv kritik som ibland är befogad men som oftast vittnar om en fundamental okunnighet om förhållandena i Mellanöstern. När ”muren” kritiseras nämns inte varför den tillkommit – nämligen för att skydda liv. När ockupationen kritiseras nämns inte den arabiska oviljan att förhandla med Israel, vilken ytterst bottnar i att man inte gett upp tanken på att utplåna Israel.

USA vill få igång nya fredsförhandlingar och pressar Israel att gå med på eftergifter redan innan förhandlingarna startat. USA kräver ”kreativitet” från Israels sida, vilket är en omskrivning för eftergifter. En sådan eftergift är stopp för nya ”bosättningar”. Här utgår man från att Israels huvudstad, åtminstone den östra delen, är ockuperad. Då har man helt köpt den palestinska synen och samtidigt förkastat den israeliska. I Israels ögon är staden nu enad och återförd till de rättmätiga ägarna. Ockuperad var den 1948-1967 av Jordanien.

Fortfarande märks ingen särskild press på den palestinska sidan att visa motsvarande medgörlighet. Åtminstone borde väl så grundläggande krav, som att överge terrorn som medel att uppnå politiska mål, kunna ställas. Men det räcker inte. Den palestinska sidan måste visa att man kan införa och upprätthålla en demokrati värd namnet, med respekt för minoriteter. Det är dags nu att världssamfundet säger ifrån, innan ytterligare en stat med totalitära ideal skapas i Mellanöstern.

3 Comments»

  Ivo wrote @

Jeruzalem är, och kommer att förbli, Israels odelade huvudstad, trots EUs främste Israelätare, Carl Bildt och president Obama.

Benjamin Netanyahu: “United Jerusalem is Israel’s capital! Jerusalem was always ours and will always be ours. It will never again be partitioned and divided.”
Shimon Peres: “Israel will never have another capital other than Jerusalem, and Jerusalem will never be the capital of another people!”
Dry Bones: ”Swedish meat balls: Herr Carl Bildt is willing to give Jerusalem to Muslims in hopes of keeping Malmö and Stockholm a little longer!”

  Thure Jadestig wrote @

Vi har i Israel liksom i Sverige högerorienterade
regeringar- den parlamentariska läget på tvingas
demokratiskt sådan lägen, Visst var inrikesministerns utspel i nuläget andra märkligt regeringen i helhet kände sig överspelad. Att enskilt parti i kollektivallians åstadkommer har vi även i svenska förhållanden- fredslösningen ligger i parternas toleranskapacitet och därstädes har ju inte Israels mött speciell öppenhet från
det palestinska lägret.

  Ivo wrote @

Vi, europeer, som har under 2000 år brutalt plundrat, segregerat, dödat, bränt, våra judiska bröder och systrar, borde idag känna som en plikt att försvara de få judarna i Sverige och dem i Israel. Istället fortsätter många svenskar prata shit och smörja om judar. Som för att rätfärdiga 2000 år brott av apokaliptiska mått mot judar. Som för att rengöra sitt samvete. Dagens antisemitism kallas elegant för “anitizionism”. Plus que ca change, plus c’est la meme chose …


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: