Stefan Sturessons Blog

Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.

Kan båda ha rätt?

Muhammed eller Moses? Islam eller Judendom? I Israel/Palestina blir religionsmotsättningarna tydliga. Här kan man bara drömma om tolerans och mångkultur, om människor av olika tro som lever sida vid sida och respekterar varandra. Här kan man inte ens leva i samma land, åtminstone inte om man tillhör muslimska fundamentalistiska rörelser. Då ska judarna bort, kosta vad det kosta vill. I Hamas-land och Hizbollah-land får det inte finnas några judar.

Det stora hindret för en lösning av Mellanösternkonflikten är Islams syn på utvaldhet. Judarna har ju Guds löften enligt Bibeln att vara Guds utvalda folk. Men detta är fel, menar profeten Muhammed. Det var Ismael som var löftessonen.

”Ni är det bästa folk som frambragts bland människorna, enär ni påbjuder det tillbörliga och förbjuder det otillbörliga och tror på Gud. Och om de som fått skriften (judarna) trodde, så vore det bättre för dem; bland dem finns rättrogna, men de flesta av dem är ogudaktiga” (Koranen, Sura 3:106). 

Här gör Muhammed anspråk på det som Gud har lovat sitt folk Israel. Ur detta kan härledas roten till hela den nästan olösliga konflikt vi ser idag. Två folk gör anspråk på samma land och till och med på samma heliga platser. Det är ett muslimskt tempel som tronar på tempelplatsen, på Moria berg, där Abraham en gång kallades av Gud att offra löftessonen, inte ett judiskt tempel. Trots att grundstenarna till det 3000-åriga judiska templet ännu finns kvar, finns det framträdande arabiska representanter (exempelvis Yassir Arafat) som hävdar att det aldrig funnits ett judiskt tempel där. Mellanösternkonflikten är helt uppenbart ingen tvist om landområden utan i första hand en religiös konflikt. Två religioner med sanningsanspråk hävdar sin rätt till samma historia, samma platser, samma land. Kan båda vara sanna?

Det finns flera som bestämt sig för att stå i försoningens tjänst i konflikten mellan judar och araber. En av dem är Marcel Rebiai som är ledare för en kristen livsgemenskap i Jerusalem kallad ”Försoningens gemenskap”. Gemenskapen består av familjer och ensamstående som delar vardagslivet med judar, muslimska och kristna araber, israeler såväl som palestinier. Man hjälper också palestinska familjer med socialvård, utbildning och hjälp till livsuppehälle. Man försöker vara en försoningens bro mellan folken, och att i ord och handling föra in hoppets evangelium till vänner på båda sidor i konflikten.

I sin bok hävdar Marcel Rebiai att islams gud står utanför historien. ”Ett personligt och intimt förhållande mellan Gud och människan, som mellan far och barn, är inom islam opassande och omöjligt att föreställa sig, eftersom Gud inte kan föras i förbindelse med den svaga och syndiga människan. Den oändligt upphöjde Gudens ära och majestät skulle genom en otillbörlig närhet till människan, även till profeten, bli vanhelgat och befläckat.

Därför kan Islams Gud inte heller vara delaktig i den mänskliga historien. Att Gud, som det står i Filipperbrevet, förnedrar sig, antar en tjänares gestalt och likt människan böjer sig under lagen om tid och rum, om förgänglighet, smärta och död, är fullständigt hädiskt för de islamiska tänkandet. Islams Gud konfronterar människan med sin lag, inte med sig själv…. Gud står utanför historien, och hans ord har därför ingen bäring på människans historia. Den uppenbarade  lagen, Guds ord i Koranen, kan enligt muslimen inte ifrågasättas. Den är för honom den absolut bindande sanningen, och varje budskap som inte kan bringas i samklang med den måste vara lögn, förfalskning och ogudaktighet”.

Den saudiske kung Feisal är enligt Marcel Rebiai ett bra exempel på islamiskt tänkande, när han på sin tid kommenterade judarnas anspråk på Tempelberget: ”Arkeologin har hittills inte på något övertygande sätt bevisat att det judiska templet någonsin stått där. Men tack vare gudomlig uppenbarelse vet vi att profeten Muhammed red på sin bevingade häst till Jerusalem, för att därifrån stiga upp till himlen.” I detta tänkande står sig judiska heliga skrifter, modern arkeologi och förekomsten av lämningar av templet (Västra muren) slätt. Muhammeds uppenbarelse bevisar att Bibeln blivit förfalskad, och att ”historiker och arkeologer i egenskap av icke-muslimer bara producerar förfalskningar”.

Att Jerusalem befinner sig i judarnas händer är för muslimerna en kränkning, ett ifrågasättande av islams herravälde. Judarna är enligt Koranen ett förkastat folk, som står under Guds förbannelse. ”Herraväldet över Tempelberget är den symbol och legitimation, som visar att man (muslimerna) är Guds utvalda folk och kallade att vara hans vittnen. Enligt Koranen råder det inget tvivel om att denna utkorelse genom Abraham och Ismael uteslutande gäller muslimerna, framför allt det arabiska folket. Någon försoning med icke-muslimer existerar inte”, skriver Marcel Rebiai.

Bibelns synsätt skiljer sig från Koranen. Enligt Jesaja 19:23-24 skall det komma en dag då Gud genom sina domar renar Egypten, Assur (de arabiska nationerna) och Israel, ”krossar deras stolthet, försonar dem med varandra och förenar dem för att göra dem till en gemensam välsignelse på jorden. Gud har ställt det ofattbara i utsikt, nämligen att länder som Syrien, Irak, Saudiarabien, Jordanien och Egypten en gång skall sluta förbund med Israel, ett förbund som inte bara kommer att bli till välsignelse för dem själva utan för hela världen”, skriver Marcel Rebiai. Så enligt Bibeln finns det en väg för Ismaels söner att komma in i Abrahams välsignelse. Och när Abrahams söner hittar tillbaka till varandra frigörs en välsignelse över hela världen: ”På den tiden skall Israel såsom den tredje i förbundet stå vid sidan av Egypten och Assyrien till en välsignelse på jorden. Och Herren Sebaot skall välsigna dem och säga: Välsignad vare du Egypten, mitt folk, och du Assyrien, mina händers verk, och du Israel, min arvedel” (Jes. 19:24-25).

Men, konstaterar Rebiai, den välsignelse som Gud har berett åt Israel och araberna, kan bara komma efter islams sammanbrott: ”Befriade från Islams lögn blir de i stånd till att vid Israels sida gå in i den utlovade välsignelsen och därigenom bli till välsignelse för hela världen. Den enda vägen för de arabiska folken och Egypten att komma in i denna välsignelse är vid Israels sida”. Så säger en man med stort hjärta för båda folken, en man som är övertygad om att Guds ord kommer att gå i uppfyllelse, ty ”Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga, inte en människoson, så att han skulle ångra sig” (4 Mos 23:19).

 Utdrag ur Stefan Sturesson bok ”Israel och dess hjältar del 2 (se mer om boken under rubriken ”Böcker” i menyn).

3 Comments»

  Ivo wrote @

Muhammed eller Kristus? Det blir nog Muhammed …

  Ulf Stenlund wrote @

Kristus = Messias kommer att segra till slut!

Det finns dessutom massor av muslimer som kommer att omvända sig till Kristus redan innan dess. Löftena om en världsvid väckelse gäller även muslimer. Visst, den falske profeten kommer också att ha framgång men han blir besegrad av Messias när tiden är inne!

  hulda3 wrote @

saken är så här, Jerusalem är ingen bostättning utan det judiska folkets huvudstad

Bara tänk dig att dela upp Stockholm i en svensk och en muslimsk del så får du se vad omöjlig tanken är


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: