Stefan Sturessons Blog
Rösten Som Ropar : Det här är ingen plattform för egotrippat tyckande eller privata funderingar. Jag har startat den här bloggen för att kunna delta i debatten kring viktiga frågor som alla människor måste förhålla sig till. Israel och Mellanöstern, politik och samhällsfrågor, etik och moral, samt andliga frågor är några av de viktigaste ämnesområdena som kommer att figurera på den här bloggen.Ljuset i Mellanösterns mörker
När människor hör namnet Israel poppar ofta negativa bilder upp som betingade reflexer. Krig, terror, hat, fiendskap, övervåld, dödande, lidande, lemlästning. I media är det oftast Israel som är aktören i dessa motbjudande händelser. Genom decennier av våldsorienterad sensationsjournalistik har media lyckats skapa olust och avsky kring allt vad Israel står för. Om bilden hade varit sann hade jag inte haft mycket att invända. Men den är våldsamt förvrängd, ja osann. Det Israel jag känner genom egna besök i landet är ett helt annat Israel än det jag möter i media.
Mot den demoniserade bilden vill jag ställa den bild som är mest sann för mig. En bild där Israel står för humanitet, människovärde, frihet, demokrati, framgångsrikt nationsbygge, enastående forskning och utveckling. Det Israel som den moderne resenären möter idag är ett underverk. Det en gång så förödda och vanvårdade landet blomstrar, växer och sjuder av liv. Israeliska företag står bakom IT-innovationer som USB-minne, Pentium chip, röstbrevlåda, snabbmeddelanden och brandvägg. Den vetenskapliga aktivititeten i Israel är bland de högsta i världen. Israel har det högsta antalet doktorer, ingenjörer och vetenskapsmän per invånare i hela världen. Israels roll i global vetenskaplig aktivitet är nära nog tio gånger större än dess procentsats av världens befolkning, visar en rapport i Jerusalem Post. Finland, Nederländerna och Kanada kommer efter Israel, medan USA placerar sig på tolfte och Tyskland på femtonde plats. Japan, Storbritannien och Ryssland hamnade också efter Israel.
Trots hat och fiendskap från omgivande länder har Israel kunnat slå vakt om demokrati och frihet för sitt eget folk, som inkluderar stora grupper araber och andra folkgrupper. Det finns många gripande exempel på hur Israels humanitet också omfattar fienderna. En palestinsk student från Västbanken fick nyligen sin vänstra hand avsliten av en sågklinga på en byggarbetsplats. Han fördes snabbt till ett sjukhus på israeliskt område där ett team av hand- och kärlkirurger under flera timmars operation lyckades återansluta blodkärl, nerver, muskler, ligament, ben och hud. Efter några månader kommer hans hand att vara återställd tack vare det israeliska läkarteamet.
En åttaårig irakisk flicka med svårt hjärtfel kom med sin familj till Israel för att söka hjälp. Detta efter att familjen försökt få hjälp på flera sjukhus i Irak och andra länder. Läkarna i Irak bedömde att hon bara hade ett år kvar att leva. I ”fiendelandet” Israel fick flickan genomgå två komplicerade hjärtoperationer och tillfrisknar nu med stormsteg. Flickans mamma berömmer de israeliska läkarna för deras kärleksfulla bemötande av barnen oavsett varifrån de kommer.
Detta är det verkliga Israel, som har högtstående moraliska principer och älskar att hjälpa människor oavsett etnicitet. Ett land som har medkänsla med människor även om de kallas ”fiender”. Ett land där även djuren har ett värde. Efter Gazakriget vintern 2009 genomförde en israelisk djurrättsorganisation en räddningsaktion för ett zoo i Gaza. 30 lastbilar med mat och mediciner skickades för att rädda djuren i ett fiendeområde varifrån raketer skickas dagligen för att döda israeler. Detta är min bild av Israel, ett land jag beundrar.
Judisk musik med Jeanette Meyer
Missa inte den unika konserten med operasångerskan Jeanette Meyer.
Ur en musikskatt och dess skiftande stämning tar hon oss med på en historisk resa som berör och berikar våra sinnen. I vårt mångkulturella samhälle lyfter hon fram den judiska kulturen och traditionen. Glädjen, humorn och sorgen från denna kultur förmedlar något allmänmänskligt som alla kan ta till sig.
Konserten äger rum på Västerås slott, i Rikssalen, den 26 november kl 19.00. Biljettpriset är endast 100 kr. Medlemmar i Samfundet Sverige Israel får 20 kr i rabatt. Se nedan annonsen om konserten (klicka på annonsen så blir den större!).
Israel – syndabocken
Sverige är ett fredligt land. Här kan vi fortfarande drömma om vita jular, mysiga julgudstjänster och ett överflöd av mat och presenter. Vi kan drömma om framtiden och förväntansfullt hoppas att det nya året ska bli ännu bättre än det föregående. Vi har inte upplevt krig på 200 år. Inte ens landets äldsta invånare har några som helst krigsminnen – om de inte är födda i ett annat land än Sverige. Sen kan det vara si och så med friden, den inre freden. Idyllen hotas ibland av medborgarnas egen egoism, omoral och brottslighet. I Israel är det annorlunda. Där är landets existens ständigt hotad. Där är landets regering mer eller mindre konstant upptagen med att försöka klara landets säkerhet. Krig efter krig måste utkämpas för att landet ska fortsätta att finnas. Ständigt går landets medborgare med soldater, poliser och sjukvårdspersonal i spetsen, på helspänn i väntan på nästa raketattack eller självmordssprängning. Det har gått så långt att många israeler inte längre lyssnar på nyheter på radio eller tv. Man orkar inte höra om fler dödade människor.
Det är i det här perspektivet som den massiva omvärldskritiken av Israel, och den nästan obefintliga kritiken av motsidan, ter sig som absurd och oproportionerlig. Befogad kritik i sig är givetvis inte fel, övergrepp skall påtalas vem som än är ansvarig. Inte minst Israels egna media för ständigt en livlig och ofta regeringskritisk debatt. Regeringen får allt som oftast sina fiskar varma. Men bristen på proportioner i omvärldens reaktioner är så skriande. När Israels 2006 tvingades ingripa mot de Hizbollah-ledda attackerna från Libanon gormade vänsterpartiets ledare Lars Ohly i tal efter tal: ”Det är inte Libanon som ska utsättas för en blockad, det är Israel som nu måste fördömas och isoleras av världssamfundet”. Och media ger gärna röst åt sådan kritik, medan Israels försvarare har betydligt svårare att göra sig hörda. Än mer högljudda var anklagelserna efter Gaza-kriget i början av äret. Röd i ansiktet och med en röst vibrerande av Israelhat anklagade han Israel för att avsiktligt mörda barn i Gaza.
Ett exempel på omvärldens överseende ser vi i behandlingen av Hamas, organisationen som har Israels utplånande som sitt främsta mål. Hamas vann ett påstått demokratiskt val och därmed skulle organisationens terrorstämpel kunna tas bort tycks många mena. Men demokrati handlar inte bara om att vinna ett val, det gjorde Hitler också. Det handlar också om att erkänna mänskliga fri- och rättigheter, att lösa konflikter med fredliga medel och att erkänna andra folks rätt att existera. När högernationalisten Jörg Haider vann ett val i Österrike på 90-talet utsattes Österrike för internationell isolering, därför att Jörg Haiders något främlingsfientliga idéer ansågs oacceptabla. Vad säger man då om en organisation som hatar judar och vill utplåna en annan nation? Hamas har även efter att ha hamnat i regeringsställning vidhållit sitt krav på Israels utplånande. En av Hamasledarna, Yasser Mansour från Nablus, säger i en intervju i Boston Globe att Hamas fortfarande vill ha ett Palestina ”från floden till havet” och att man tänker kämpa för att återta allt land mellan Jordanfloden och Medelhavet. Var finns då de högljudda protesterna och bojkottkraven mot ett sådant parti?
Ett annat exempel är den fruktade, Iran-stödda islamistiska organisationen Hizbollah (Guds parti) som av förre biståndsministern Carin Jämtin inte fick ett ord av kritik efter Libanonkriget. I hennes offentliga uttalanden i samband med Libanonkrisen framgår det att hon ser Hizbollah som en legitim politisk kraft i Libanon. De tusentals raketerna som sköts mot civilbefolkningen i Israel beskrev hon som ”några granater”. Men Israel kan hon kritisera i de starkaste ordalag för att man uppför en säkerhetsbarriär för att skydda sig mot terrorangrepp. Då använder hon ord som ”obegripligt” och ”vansinnigt sjukt”, för att inte tala om grova svordomar. Israel protesterade givetvis mot hennes uttalanden, men i övrigt var det tämligen tyst.
Exemplen kan mångfaldigas. I arabvärlden är Israel den ständiga syndabocken. I stort sett alla problem skylls på Israel. Här frodas antisemitismen som i Tyskland under Hitlertiden. För att det ska bli fred i Mellanöstern måste ”ohyran” Israel elimineras. Syndabocksbegreppet härrör från Bibeln. Där är syndabocken den som får bära skulden för något som andra gjort sig skyldiga till. På Yom Kippur, försoningsdagen, skulle två bockar offras (3 Mos. 16). På den ena av bockarna skulle översteprästen lägga händerna och därmed också lägga över folkets alla synder och brott på bocken. Bocken skulle sedan föras ut i öknen. När bocken var försvunnen skulle också synderna vara utplånade.
Varför ska Israel, en av världens minsta nationer, vars folk förföljts och lidit i årtusenden, fortsätta att vara världens syndabock? Det finns en som redan burit världens synd till försoning för alla. Som kristna måste vi göra allt för att det budskapet ska nå ut även i muslimvärlden. När Försonaren tas emot kan försoning ske, även mellan de oförsonligaste fiender.
Hotas det judiska folket på nytt av utplåning
Följande artikel utgör inledningen av det föredrag jag höll på Västerås Stadsbibliotek den 29 oktober:
Situationen när det gäller staten Israels framtid är oroande. Men inte bara för staten. Även för det judiska folket i andra länder tätnar orosmolnen. Aldrig har Israel varit i så starkt behov av internationellt stöd som nu. Samtidigt har stödet aldrig varit svagare. Till och med den starkaste förbundspartnern, USA, vacklar och väljer att öka pressen på Israel i stället för på Israels fiender. Det israeliska folket är ett luttrat folk, som mitt under all press och utsatthet, ändå fortsätter att leva ett normalt vardagsliv. Glädjen står högt i tak när ett barn föds eller ett ungt par gifter sig. Sorgen är djup när en anhörig dör, i sjukdom eller av en terrorattack. De, liksom vi, får möta den växling av bekymmer och livsgläjde som hör det mänskliga livet till. Men det är något av ett mirakel att de kan leva så normalt som de gör, under så pressade förhållanden.
Judarnas liv som minoritetsfolk i diasporan är en historia fylld av diskriminering, förföljelse och förintelse. Att gå tillbaka till ett sådant liv är inte ett alternativ för de israeliska judarna efter det som skedde under andra världskriget. Landet Israel gavs dem åter när utplåningen grinade dem i ögat. De strömmade tillbaka till det historiska hemlandet och klamrade sig fast vid det som om det var det mest dyrbara de ägde. De visste att utan landet fanns ingen framtid. Det var där de hade sina rötter, där de kunde leva som fria människor, där deras tro och särart respekterades, där de åtnjöt beskydd och, åtminstone i någon mån, kunde ta ansvar för sitt eget öde.
Men trots allt blev många judar kvar i diasporan. En del blev fångade av totalitära system som inte släppte iväg dem. Andra fick det så pass bra, att de inte såg sig ha skäl nog att emigrera. Till Sverige kom många överlevande efter andra världskriget och valde att stanna kvar. Antisemitismen var i avklingande och många svenskar hyste stor medkänsla med judarna.
Annat är det idag.
De hot som Israel står inför idag är inga hjärnspöken, de är ytterst konkreta och överhängande. I öster lurar stormakten Iran, som ständigt upprepar sitt hot om att utplåna Israel. Det är inte bara hot med ord. Landet har idag enligt israeliska bedömare allt som behövs för att kunna sätta ihop en kärnstridsspets samt missiler som kan nå Israel. En enda av Irans kärnvapenförsedda missiler som når Israel skulle räcka för att utplåna största delen av Israel från kartan. Så litet och tätbefolkat är Israel. I norr finns grannen och ärkefienden Syrien som har Mellanösterns största arsenal av kemiska och biologiska vapen, i en framtid kanske också kärnvapen. För två år sedan tvingades Israel gå till attack mot en hemlig kärnreaktor i Syrien. I norr finns också iranstödda Hizbollah, som i Allahs namn svurit att förgöra Israel. Öster om Iran ligger det oroliga kärnvapenförsedda Pakistan, hårt pressat av talibaner. Skulle den pakistanska regimen falla för talibanerna, skulle med all sannolikhet upp till 100 atombomber falla i muslimska terroristers händer. Det skulle inte bara hota Israel, utan hela världen. I det Hamas-styrda Gaza väller det vapen in från bl.a. Iran och Kina. I dessa vapenleveranser ingår missiler som kan nå Israels städer.
Israels vänner måste se sanningen i vitögat. Ingen nation är så hotad som Israel, ingen är så missförstådd. Israels kamp för sin överlevnad beskrivs som anfallskrig och övervåld. Största delen av medievärlden upprepar med en dåres envishet sin ensidiga kritik av Israel. Nationerna står på rad för att kritisera och fördöma Israel. Ändå skulle ingen av dem vilja byta med Israel. Om Sverige vore hotat på samma sätt skulle vi för länge sen krävt ett ingripande från världssamfundet. Omvärlden (närmast EU och USA) skulle med säkerhet fördömt den hotande parten och lovat att försvara Sverige. Men i Mellanöstern gäller det omvända. Där skall den kämpande demokratin Israel kritiseras, bojkottas och fördömas, medan de hotande diktaturländerna och terrorgrupperna hanteras med samtal och försiktig diplomati. Än värre är att hatet mot Israel också blivit till ett hat mot det judiska folket, var de än befinner sig.
Det är med andra ord mörka olycksbådande ovädersmoln som sänker sig över världens judar i dessa dagar. Det är vår plikt i den fria världen, att stå upp för dem som hotas av förföljelse och utplåning. Vi i Sverige borde gå före och visa vägen när det gällre det judiska folket, vars lidande aldrig tycks ta slut.
Bilder från föredraget: http://family.webshots.com/album/571479703YNSzMc?start=0
Dagen efter ”Messias kommer”-mötet
Islamismens fula tryne stack upp igen. 130 dödade, minst 500 skadade mitt i centrala Bagdad. I Allahs namn mördas oskyldiga människor bara för att de råkar befinna sig där terroristerna placerat sina bomber. Dådet sägs vara riktat mot den politiska processen i Irak. Med det menas demokratin. Demokratin är det röda skynket för dessa hatiska, fanatiska islamister. Den frihet som demokratin ger är ett hot mot en religion som stänger in kvinnor i ”burkor” och förmenar människor friheten att välja själva hur de ska leva.
Igår talade vi om världsläget i ”Israel och Bibeln”-mötet. Islamismen och jihadismen var ett ämne som berördes. Ett annat var miljöförstöringen. Jag berättade om förstöringen av världshaven, bl.a. genom plastsopor. Se ett inslag om detta på Vetenskapsmagasinet. Klicka på länken: http://svtplay.se/v/1715471/vetenskapsmagasinet/del_7_av_10, så kan du se en vetenskaplig rapport om hur illa det står till i Stilla Havet.
Nästa Israel och Bibel-möte äger rum den 28 november i Korskyrkan då Daniel Viklund talar. Min önskan och dröm är att vi ska bli många fler som deltar i dessa möten. Pastorer, ungdomsledare, präster och lekmän – alla behöver få tag i Bibelns undervisning om Israel.
– Varför pratar ni så mycket om Israel? , var det någon som frågade. Då vill jag kontra med: – Varför talar Gud så mycket om Israel? Hela Bibeln är full av budskap om Israel. Jesus, när han vandrade här på jorden, talade mycket om Israel. Tydligen måste det vara viktigt i Guds ögon. Så varför skulle vi undanhålla människor denna undervisning om Israel. Den är nära sammankopplad med församlingens och Israels roll i den yttersta tiden, frälsningen och med Messias förestående ankomst. Minst sagt högaktuellt!
När Messias kommer
Nästa lördag, den 24 oktober, skulle jag önska att du kunde komma till Vallbykyrkan i Västerås och lyssna till vad jag har att säga. Temat för föreläsningen är ”När Messias kommer”. Det är ett oerhört spännande och dramatiskt ämne som berör hela världsläget, Israel och judafolket, den kristna församlingen och hedningarna (dvs alla som inte är judar och kristna). Det berör också dig och mig personligen. Det är ett angeläget budskap som lagts på mitt hjärta, och jag känner att det är extra viktigt att få ut det till så många som möjligt. Jag skulle önska, att alla, också de pastorer och präster som får den här inbjudan, hörsammar kallelsen.
Det handlar inte om några spekulationer om vad som ska hända när Messias kommer. Vår kristna historia är full av sådana spekulationer. Det enda jag har för avsikt att göra är att belysa situationen i världen, i synnerhet Israels omvärld, och jämföra med Bibelns texter i samma ämne. Av ett sådant studium blir en slutsats väldigt levande, att vi nu står i början av dramats slutakt. Vi vet inte tider och stunder, nej det är sant, men precis som vi vet om våren att sommaren är nära, så vet vi att de händelser som föregår Messias ankomst, nu håller på att ske. Det är stort, det är ödesmättat, det är välsignat! Bibelns löften stå evigt kvar. Messias kommer!
PS. Mötet börjar 18.00
Kan Obama ge Israel fred?
Igår meddelades att USAs president Barack Obama tilldelats Nobels fredspris. Det var mycket överraskande. För vilken fredsinsats får han priset kan man undra? Han har varit president i 9 månader och världen har inte blivit fredligare. Krigsinsatserna i Irak pågår, likaså i Afghanistan. Stormakter som Ryssland och Kina rustar sig för fullt. Iran är på väg att bli en kärnvapennation och hotar Israel. Vad gör Obama? Lägger press på Israel! Det är ungefär lika begåvat som att säga till en flicka som är på väg att våldtas av ett gäng våldtäktsmän, att ”ta det bara lugnt, kämpa inte emot, så kommer de att lämna dig ifred”.
Israel befinner sig i ett mycket svårt dilemma. Starka krafter i omvärlden vill tvinga Israel att ingå ett fredsavtal med fiender som vill krossa Israel. Vad kan Israel vinna på att satsa på en fred, som kanske bara blir en pappersfred? Men motsatsen, att fortsätta den militära kampen mot Hamas, Hizbollah och alla andra terrorgrupper och militanta fiender som vill utplåna den judiska staten, är inte heller ett lockande alternativ. Israels premiärminister Benjamin Netanjahu tycks, trots fiendens oförsonlighet, vara beredd att fortsätta på fredsspåret.
Ett fredsavtal med den palestinska myndigheten skulle kunna innebära att Israel lämnar ifrån sig hela Västbanken (där Israel har en stor del av sina historiska rötter), östra Jerusalem (som innehåller tempelplatsen och alla andra historiska bibliska platser) och dessutom går med på att 3-4 miljoner s.k. palestinska flyktingar får rätten att återvända till Israel, vilket skulle innebära slutet för den judiska staten, åtminstone på sikt. Dessutom finns det tydliga signaler på att en sådan fred bara skulle bli tillfällig. Majoriteten av palestinierna och i synnerhet Hamas erkänner inte Israel som judisk stat. De vill lägga Israel och hela området inklusive Västbanken och Gaza under palestinsk-muslimsk kontroll. De ser ett eventuellt fredsavtal som ett första steg att ”befria” hela Palestina.
Andra menar att det finns ingen möjlighet för Israel att sluta fred med någon som egentligen vill utplåna staten. De militanta muslimska palestinierna, som nu är i majoritet i de palestinska områdena, utesluter varje kompromiss. De menar att man inte kan kompromissa om sin tro, då sviker man Allah. Hamas säger att de kan sträcka sig till en hudna (vapenvila) i tio år, men det långsiktiga målet, att eliminera den judiska staten, släpper man inte. Varför skulle Israel ge bort allt och dessutom släppa in miljontals palestinier inom sina gränser, om det enda resultatet skulle bli en längre vapenvila? Om Israel är trängt på alla sidor nu, hur skulle det inte bli då när man får fienderna mitt ibland sig?
Palestinierna och stora delar av världen har vägrat erkänna judarnas rätt till östra Jerusalem trots att östra Jerusalem just innehåller de delar som var Israels huvudstad i historisk tid. Här finns också judendomens heligaste plats tempelberget med vad som finns kvar av det gamla judiska templet (Västra muren). En icke-judisk kanadensisk advokat, Jacques Gauthier, har framlagt en doktorsavhandling efter 20 års forskning rörande Jerusalems juridiska status. Hans slutsats är att östra Jerusalem tillhör judarna enligt internationell lag. Om 20 års forskning bevisar judarnas rätt till Jerusalem, varför skulle Israel ge bort de delar som innehåller judarnas heligaste platser, och som visar judarnas historiska rätt till staden?
För judar och kristna går det inte heller att bortse från vad Bibeln säger. Israel är det folk Bibeln handlar om. De är det folk som givit oss Bibeln. Att bry sig om Israel är också vad Bibeln uppmanar oss att göra. Judarnas återkomst till Israel är förutsagd i Bibeln och återuppbyggandet av landet är en enda lång förberedelse på Messias ankomst. Så finns det något skäl för oss att inte bry oss om vad som händer med Israel?
Bibeln säger till exempel klart att hela världen ska gå emot Israels rätt till Jerusalem, men att till slut skall alla de som försöker erövra Jerusalem ”illa sarga sig därpå” (Sak. 12:3). Vi vet inte alla detaljer, men i slutänden skall Jerusalem ”trona i trygghet” och folk från hela världen ”komma för att tillbe konungen Herren Sebaot”, dvs Messias, som då har kommit tillbaka och intagit sin tron i Jerusalem för att därifrån ”vara konung över hela jorden”.
Irans verkliga ansikte
Mina muslimska vänner betonar Islams fredliga och barmhärtiga sida. De ser den iranska regimen som en politiserad militant islam, långt ifrån Islams innersta kärna. Det må vara sant, men mulla-regimen i Iran kontrollerar ett land med över 70 miljoner invånare, och har naturligtvis ett starkt stöd av många, även om oppositionen i det senaste presidentvalet visade sig stark.
Förtrycket i Iran är enormt. Politiskt motstånd innebär att man sätter sitt liv på spel. Förföljelse och förtryck av oppositionen är en del av systemet. Att lämna islam kan medföra dödsstraff. Bara Kina kan konkurrera med Iran i att utdöma flest dödsstraff. Enligt officiella uppgifter rör det sig om ca 400 människor per år, men i verkligheten rör det sig om betydligt fler, kanske flera tusen per år (enligt inofficiella källor). Offentliga massavrättningar förekommer ofta, till och med av minderåriga.
Den iranska regimen är inte bara ett dödligt hot mot sitt eget folk, den talar alltmer oförblommerat om vad den vill göra med omvärlden, speciellt Israel och västvärlden. Ayatollah Khomeini, gjorde en muslimsk teologi av, att utnämna USA och Israel till Irans huvudfiender. Den nuvarande presidenten Ahmadinejad talar klartext om att Israel måste bort. Han liknar Israel vid en ”svart mikrob”, alltså en sjukdomsalstrande varelse som måste avlägsnas för att patienten (= världen) ska tillfriskna. Likaså hotas USA, om än i något mer förtäckta ordalag. Om ett land, t ex USA, skulle våga ingripa mot Irans kärnvapen lovar Ahmadinejad att den som fattar det beslutet ska Iran ta hand om (omskrivning för avrätta).
Det är en typisk retorik från diktatorer att beskylla andra för de brott som man själv begår. För vem är det som verkligen hotar freden i Mellanöstern? Iran har sitt finger med i de flesta oroligheter som sker i Mellanöstern. Man stöder den shiamuslimska militanta rörelsen Hizbollah, som använder Libanon för sina attacker mot Israel. Man stöder också shiamuslimska krigare som försöker destabilisera regimen i Irak. Irans inflytande och vapen märks också alltmer i Gaza och på Västbanken. Inblandningen i konflikterna i Israel-Palestina och Irak gör det svårt eller omöjligt att uppnå fred i Mellanöstern.
”Sluta gulla med mullorna” säger en exiliranier som svar på frågan hur man ska bekämpa den iranska regimen. Med andra ord kraftfulla ekonomiska sanktioner skulle få regimen på fall. Det är hög tid nu att stoppa regimen, innan hela världsfreden är i fara. Västvärlden måste isolera och bojkotta Iran ekonomiskt! Iran hotar snart världen med kärnvapen, då kan det vara för sent.
Läs även om de två iranska kvinnorna som hotas av dödsstraff därför att de konverterat.
Två unga, iranska kvinnor hotas med dödsstraff
Maryam Rustampoor och Marzieh Amirizadeh hotas med dödsstraff i Iran
Maryam Rustampoor (27) och Marzieh Amirizadeh (30) arresterades i mars i år. Det påstådda brottet var konvertering från islam till kristendom. Efter 5 månader under ohyggliga förhållanden i Evin-fängelset, ställdes de inför en åklagare som frågade dem om de lämnat Islam. De svarade ”Ja, vi älskar Jesus”. Under förhöret vägrar de att avsvära sig sin nya tro. De sa att de letts av den helige Ande och att det var omöjligt för dem att ångra vad de gjort.
Åklagaren anklagade dem för att vara ovärdiga inför Gud och att de inte kunde höra Gud. ”Det är Gud och inte du som avgör om jag är värdig” svarade de. Nu har kvinnorna skickats tillbaka till fängelset, där de får dålig mat, lider av ständig huvudvärk, och den ena av kvinnorna fått svåra ryggproblem. Om de avsvär sig sin tro kan de rädda sina liv, annars väntar dödsstraff. Vad gör Obama, Sarkozy m fl i denna situation? Jo inleder en serie förhandlingsträffar med Iran, medan oskyldiga människor i Iran hotas med döden. Kanske Reinfeldt som nu är EU:s ordförande borde kliva fram och kräva kvinnornas omedelbara frigivande?
Vi vanliga människor får använda våra möjligheter att protestera via Irans ambassad, skriva insändare och be till den Gud som kvinnorna bekänner sig till. De modiga, rakryggade kvinnorna förtjänar allt vårt stöd.
Västmanlands israelvänner i stark manifestation för Israel
Manifestation för Israel i Pingstkyrkan Västerås
- När våra motståndare utför en terroraktivitet, bygger vi ytterligare ett universitetet, sa Israels ambassadör Benny Dagan vid ett välbesökt solidaritetsmöte för Israel ordnat av Samfundet Sverige-Israel i Västerås Pingstkyrka i lördags.
Ett stort antal talare, musiker, sångare och dansare belyste och beskrev Israel ur både politisk, historisk och kulturell synvinkel. Samfundet Sverige-Israel i Västmanland hade tagit initiativet och också gjort det innehållsrika programmet. Bland talarna fanns representanter för såväl socialdemokraterna som flertalet allianspartier, bl a Elisabeth Svantesson (m), Agneta Berliner (fp), Moissis Nikolaides (s). Ulf Cahn, Förenade Israelinsamlingen, pastor Daniel Alm, Pingstkyrkan, Bengt-Ove Andersson, generalsekreterare Samfundet Sverige-Israel samt Stefan Sturesson, ordförande för Samfundet Sverige-Israel i Västmanland.
Mötets längsta och mest bejublade tal hölls av Israels ambassadör Benny Dagan. Han talade om de hot som Israel idag utsätts för, t ex kärnvapenhotet från Iran, och om Israels självklara rätt att försvara sig. Men också om Israels beslutsamhet att uppnå en hållbar fred. – När våra motståndare utför en terroraktivitet, bygger vi ytterligare ett universitetet, kommenterade ambassadören den israeliska hållningen till motståndarnas aktiviteter. Vi bygger för freden, den andra vägen, våldets och terrorns väg, kommer aldrig att lyckas, tillade han.
SIV, socialdemokratiska israelvänner representerades av politikern Moissis Nikolaides. Han uttryckte stor glädje över att ha blivit inbjuden. – Det finns många socialdemokrater som är vänner till Israel, men som inte kommer fram i debatten. Många av mina partikamrater är glada över att vi här fick möjlighet att visa vår solidaritet med Israel, sade Moissis Nikolaides.
Ulf Cahn, direktorn för Förenade Israelinsamlingen, berättade om sin judiska bakgrund, och hur stor del av hans släkt som inte fick leva på grund av Förintelsen. – Bara i min släkt var det ett 80-tal personer som hade fått leva om inte Förintelsen släckt deras liv. Om Israel hade funnits bara 10 år tidigare så hade miljoner judar kunnat räddas. Därför är det så viktigt att slå vakt om Israel, så att aldrig något sådant kan upprepas, fastslog Ulf Cahn.
Föreståndaren i Pingstkyrkan Västerås, Daniel Alm, var också nöjd: - Jag är uppvuxen med en kärlek till Israel. Det kändes helt rätt att delta i en manifestation av det här slaget. Israels rätt att existera är självklar och borde inte kunna ifrågasättas.
Agneta Berliner, riksdagsledamot för folkpartiet, och själv en av talarna, var lyrisk över manifestationen. – Det var ett mycket bra arrangemang, inte minst dans- och musikinslagen var fantastiska. Det är viktigt att omvärlden ser att det finns ett starkt stöd för Israel.
Också Elisabeth Svantesson, som är ordförande för riksdagens israelvänliga grupp, och Bengt-Ove Andersson, generalsekreterare i Samfundet Sverige-Israel, underströk i sina tal vikten av att stödja Israel och bekämpa all form av antisemitism och antisemitism. I slutet av mötet skanderade hela publiken ”Am Israel Chaj – Länge leve Israel” och en insamling gjordes till Förenade Israelinsamlingens arbete i Israel.
Ambassadören hade anlänt till mötet med sina livvakter, som hade en lugn kväll och säkert också kunde koppla av och njuta av programmet. I avslutningen uttryckte han sitt varma tack över mötet. – Den kärlek som visades här gjorde mig rörd, sade han.
Se fler bilder från manifestationen på följande länk:
